Religion är något jag tror alla behöver

Metaforisk sanning, den var ny för mig. Som en allegori tex?
Jag tror det kan finnas en evolutionär adaption men den består isf av frågan, inte av svaret. Religionen är bara ett antagande, ett påhitt rätt och slätt. För att komma ifrån den gnagande känslan av ovisshet och ensamhet.

Jag är kristen och känner mig ganska trygg i att bibeln är korrekt, till den grad som vi kan förstå till exempel en skapelseberättelse, vad en människa är jämfört med andra djur, och vem Jesus är jämfört med andra människor osv. Jag tror på biblen som "mest rätt", jämfört med andra religioner, med vetenskap, och även jämfört med ateism. Jag tror också att Jesus är den han säger sig vara i evangelierna.

Exakt vilka specifikt kristna värderingar menar du?
Kan du ens nämna några specifika värderingar som inte är annat än kristna och inte egentligen kommit någon annanstans ifrån?

T.ex. kan ju värderingen om allas lika värde visserligen tillskrivas vissa bibliska citat, men den kom absolut inte att forma västvärlden tack vare kristendomen. Dessa tankar kommer från upplysningstiden och motarbetades av kyrkan eftersom dessa tankar utmanade kyrkans auktoritet och den traditionella samhällsordningen. Så det är inte en värdering som kommer från kristendomen, särskilt inte så som kristendomen absolut inte förespråkar jämlikhet mellan könen.

Du hittar bara på att dagens moderna värderingar har sin grund i kristendomen därför att det kan gå att läsa in några av dem i Bibeln i efterhand, men då blundar du för att Bibeln även på andra ställen har helt motsatta värderingar och definitivt inte låg i bräschen för våra moderna värderingar.

Så specifikt vilka värderingar menar du?

Ja, mytologi och religiösa berättelser kan ses som verktyg för att forma och styra mänskligt beteende.
Sanningen ligger då inte i den bokstavliga tolkningen av dessa berättelser utan i vad de symboliserar och hur de påverkar samhällen. Homo Sapiens är evolutionärt hardwired för att köra mytologi på sitt operativsystem. Det verkar vara en historisk konstant. Vi vill bara inte erkänna att det är så eftersom vi vill framställa oss själva som att vi kan tänka klart och nyktert. Som individer är vi hyfsat bra på det ibland, men som grupp agerar vi på mytologi.
Svaret på Topic blir då att vi behöver någon gemensam berättelse. Vi behöver inte kalla det för religion, och det behöver inte handla om vidskepelse eller något övernaturligt. Det är inte poängen. Men vi behöver en meningsfull gemensam berättelse för att överleva.
Det är vad jag kommit fram till i korta drag.




Kan du utveckla det lite mer?


På sätt och vis eftersom det hänger ihop med det jag skrev om att vi behöver en meningsfull gemensam berättelse för att överleva. Skiljelinjen här brukar handla om vad man läser in i det och hur man värderar detta. För mig handlar det om evolutionär fitness mer än en "snuttefilt".

På ytan kan religion se ut som ett "påhitt" eller "antagande", men ur ett större evolutionärt perspektiv kan man nästan betrakta religiös mytologi som berättelser som skrivit sig själva.
Vi människor skrev inte DNA-koden och på samma sätt tror jag inte att vi skrev den "kulturella koden" som format språket till gemensamma berättelser kring vilka mänsklig civilisation har uppstått.

Precis som en bokstavstolkning av DNA-kod utan förståelse för dess kontext och funktion blir meningslös för oss, kan en bokstavstolkning av religiös mytologi eller kulturella berättelser missa de djupare symboliska och moraliska betydelserna.

Det finns en twist som gör såna här diskussioner ganska svåra, och det är att bokstavstolkning av både DNA-kod och kulturell kod samtidigt är nödvändig på den funktionella nivån.
DNA tolkas "bokstavligt" av cellens maskineri på samma sätt som religion och ideologi tolkas bokstavligt av samhällsmaskineriet.

Det är gott nog att vi värderar kristendomen och Gud högst.
Det analytiska och filosofiska som blottlägger detaljerna under huven är mindre viktigt. Där finns flera vägar som leder fram till sanningen och i slutändan är det ändå sanningen som räknas, oavsett hur vi kom fram till den.

Ateister beskriver gärna Gud som ett "övernaturligt väsen". Vad tycker du om den beskrivningen? Hur skulle du själv beskriva Gud?

Nej.

?

Att kalla Gud en "övernaturlig varelse" beskriver inte honom fullständigt. Gud är inte bara en mäktig varelse över naturen. Han är alltings Skapare, han är källan till all existens och han är helt oberoende av skapelsen.Vi beskriver sådant som vi inte förstår som övernaturligt, men det beskriver inte Gud på rätt sätt.

Fenomen som vi inte förstår beskrivs som övernaturliga, men alla fenomen är skapade av Gud. En Gud, en skapelse, alltså. Övernaturliga fenomen är en del av skapelsen.


Till skillnad från skapade ting existerar Gud av sin egen natur. Så långt liknar detta även ett par andra religioner. Men i Judendomen, När Gud säger "JAG ÄR" i Bibeln (2 Mos 3:14), visar han att han är evig och oföränderlig. Han är inte bara en avlägsen kraft, eller övernaturligt väsen, utan en personlig, kärleksfull Fader som önskar en relation med oss. Det är här den stora skillnaden ligger mellan ateism, vetenskap och andra religioner.


Det som skiljer den Kristna tron från Judendomen blir Jesus. Genom Jesus uppenbarade Gud sig själv som både allsmäktig och djupt kopplad till sin skapelse, långt bortom vad "övernaturligt väsen" innebär. En människa som vi.


Det är här som Gud uppenbarar sig själv som en kärleksfull Fader (genom Jesus), genom att visa sin djupa omsorg, sin uppoffring och önskan om en personlig relation med mänskligheten. Genom att skicka sin Son visade Gud sin kärlek (genom att tillgodose mänsklighetens största behov, vilket var försoning med honom) Genom Jesus liv, undervisning, död och uppståndelse skapade Gud en väg för förlåtelse och evigt liv, något som bara en kärleksfull Fader skulle göra. Alltså, återigen inget övernaturligt väsen. Ingen metafor, utan på riktigt. En riktig räddning, inte en metaforisk... Jesus kallade Gud "Abba" (Fader) och lärde sina lärjungar att göra detsamma, och visade att Gud inte är avlägsen eller opersonlig, övernaturlig, inte en kvantmekanisk reaktion, inte en evolution, inte en slump, utan intimt involverad i våra liv.

Så tror jag.

Och det är sant att till slut leder alla vägar till sanningen, och Jesus är sanningen.

Vad betyder dessa beskrivningar EXAKT? Har du fått reda på det?
När du säger "som religiösa brukar köra på" så kan man tro att du tar deras ord som vetenskapliga fakta? Det kan du ju inte göra. Religiösa är ju troende och rapporterar utifrån en trosbekännelse. De följer ett manus. Förstår du? Ett manus är inte en beskrivning utan en instruktion.
Vilken del av detta är det som är krånglig att förstå?

Om du vill förstå något av detta så måste du börja titta på det utifrån och inte hänvisa till vad "troende" säger till dig.

Övningsexempel: En person säger att brödet och vinet bokstavligen och rent fysiskt har förvandlats till Kristi kropp och blod.

Vad gör du?
1. tror att du är smartare än personen med brödet och vinet och börjar att ifrågasätta handlingen.
2. Misstänker baserat på sunt förnuft att det måste ligga något mer bakom, om människor som är smartare än du agerar på ett så tillsynes märkligt sätt. Du försöker ta reda på vad detta egentligen handlar om genom att konsultera andra källor än personen i fråga.

Och nu pratar du om faktiska fenomen som vi inte förstår?
Medan ateister när de pratar om "övernaturligt" menar något i stil med meningslösa påhitt.

Det är ett stråmansargument att håna vad någon tror genom att felaktigt framställa det som något de faktiskt inte tror: övernaturligt väsen, spagetti monster, en gammel gubbe på ett moln....


De beskriver inte riktigt vad kristna menar när kristna talar om Gud.

Hur menar du då att kristna värderingar historiskt sett har spelat en stor roll i att forma många samhällen, särskilt i västvärlden, när du inte kan nämna någon sådan värdering som kommer från kristendomen?

Det är min erfarenhet också. När man ifrågasätter ateisters halmgubbar så skyller de sin fultolkning på de troende. Tråkigt men logiskt, om ateister är beroende av sina halmgubbar för att upprätthålla sin världsbild.