Berättelse: 12 års användning av cannabis är nu över - vad kan jag förvänta mig?

Jag har brukat(och missbrukat periodvis) cannabis i nästan 12 år.

Berättelse
Sedan introduktionen av denna drog så fattade jag snabbt tycke och genom åren så blev användandet mer intensivt, först varannan helg, sen varje helg. Från varje helg till vardagar.. japp, det börjar få sitt grepp och ens liv börjar utformas kring användandet.
En del av det har berott på andra omständigheter i livet som gjort att man brukat/missbrukat under perioder varje dag - mycket tid att döda exempelvis.
Det senaste året så har användningen varit nästan varje dag.

Ett smärtsamt uppvaknande
Jag har under en period tillbaka träffat en partner som i sig inte är förtjust i droger numera(då hen själv haft problem med droger tidigare i livet) och således berättade jag inte om att jag fortfarande använde mig av gräs vid egentid av rädslan att hen skulle lämna mig.
En anledning var också att jag ändå djupt inom mig var bestämd att sluta, men inte exakt när - så ett erkännande kändes som en onödig risk att ta.

Dock så var detta ett uppvaknande jag behövde, då jag insåg att jag var mer fast och tillbakahållen av det än jag trodde.

Känslan och stressen över mitt "tvång" bereda och skapa rum för denna egentid kring att vara hög och instängd i min bubbla började bryta ner mig när jag väl var där och hög igen..

Det värsta var när jag insåg hur detta indirekt tryckte undan min partner från att hänga med mig.

Dom dagarna vi hängde en stund för att sedan skiljas åt så märkte jag besvikelsen då hen egentligen gärna hade umgåtts mer än vi gjorde tack vare min stress över att få denna egentid.. hög och påverkad. Detta gjorde såklart väldigt ont i mig och ledsen på mig själv över att jag gjorde såhär.

Varje gång denna situation uppstod och effekten av gräset tog sig ann, så tänkte jag bland annat:

"Jag måste sluta med detta.."
"Okej, jag slutar när mitt lager av gräs är slut.." etc.

Dessa tankar har snurrat i säkert ett par år.

Men väl när ruset lagt sig och den nya dagen börjar, så längtar man efter tiden att vara hög igen. Detta onda komplex insåg jag skulle bli en svår sak att bekämpa med lättvindiga medel.. men varje gång det skedde så blev smärtan och sorgen över det bara värre och värre på senare tid.


Elden som befriade mig

Under många år så har en del av min egentid med gräset varit att spendera tid i skogen. Att sitta framför en brasa med lite gott att äta/dricka, lyssna på musik etc. Mycket lockande och trevligt.

Situationen som blev en hastig vändpunkt var just en sådan där jag kände mig stressad över att få denna nyktra egentid. När min partner väl lämnat så hade jag den.. perfekt. Då kan jag tutta i mig gräset så jag blir hög och kan göra det jag gjort i snart 12 års tid.

Men denna gång blev så blev känslorna, skulden, skammen och sorgen över mitt beteende hela så fruktansvärd att jag istället för att göra den där mysiga lilla brasan i skogen att sitta framför, så gick jag en lång promenad där jag under tiden insåg att jag måste besluta mig för att sluta... idag... direkt.

Så fort jag kom hem så drog jag fram wellpapp ur förrådet tillsammans med lite annat brännbart.
Jag tog fram allt cannabis jag hade inklusive allt tillbehör och utrustning, la det i högen och tände på.

Känslan av att se det brinna.. lukten av gräset och lågorna som sakta konsumerade allting gav mig 12 år av tillbakablickar i mitt huvud.. alla platser jag bängat på, allt sällskap, årstider, händelser - allt spolades igenom som ett uppsnabbat bildspel - nu är det över, för alltid och jag känner mig vemodig men även en stor befrielse.

Eftertanke
Det var några dagar sedan jag la allt på brasan och jag känner mig oerhört lättad över steget jag nyss tagit, men också lite ängslig/nervös över hur jag kommer må den närmsta perioden.
Dock så är jag väldigt hoppfull om att inom några månader känna en stor skillnad i hur jag mår och är överlag då jag aldrig varit fri under så lång period sedan.
Har bra, aktiva intressen vilket jag är tacksam för så jag har egentligen saker att fylla denna tid med, även om jag just nu inte känner mig övervägande motiverad alla gånger.

Förväntningar

Då detta (väldigt hastiga)uppbrott är så nytt så är jag såklart nyfiken på vad jag kan förvänta mig uppleva som kan vara jobbigt, och hur jag kan hantera det på bästa sätt.

Till er som suttit fast på liknande sätt eller värre - vad upplevde ni och hur gjorde ni för att lindra eventuell abstinens? Hur länge höll det på? Kände ni klar skillnad efter en viss tid nykter?

Jag är väldigt stolt över mig själv att inte ha fastnat i något "värre" än cannabis, även om det i sig, kan medföra sina problem vid missbruk såklart.

Tack för att ni läste och eventuellt besvarar mina tankar kring vad jag har framför mig.

Allt gott.

/SH

du kommer ha uppgångar och nedgångar, men bra du lagt av med skiten. Var försiktig med alkohol närmsta året! (cannabis o alkol kan ge epelepsi)

Stark jobbat är ingen lätt resa framför dig glöm inte den dagen du gjorde ditt val kommer tveka många gånger om du gjorde rätt så den känslan du hade är hjälpsam och inte glöma.
Sen vad du har och vänta har jag märkt är väldigt olika från person till person vissa verkar få mer problem än andra, sömnproblem, aptit, aggresion, deprision listan kan göras längre hade nogg försökt prata med nån nära som du kan ha som stöd även sjukvården kan hjälpa om du är ensam isolera dig inte finns mer hjälp än du kan tro måste be om den bara. Tro på dig själv du fixar detta!

Kul att läsa. Du är bra på att uttrycka dig och verkar vara en fin kille. Fint också att kärleken till en person hjälpte dig att ta beslutet. Droger har aldrig lockat mig då jag gillar och trivs med mitt naturliga tillstånd. Ledsen att jag inte kan svara på din frågeställning. Men skickar pepp!

Förresten berätta för tjejen?

Väntar ivrigt på att få läsa din matcho-berättelse om hur det slutade för dig - om du lyckats överväga det beslutet än?


Tack för tipset. Har varit rätt ointresserad av alkohol överlag så det känner jag ingen större oro över.


Tack! Ja jag förstår och jag är inte så jätteorolig över bieffekter. Jag har ett pannben och aktiva intressen som jag känner är tillräckligt för att ta mig igenom den potentiellt värsta fasen.

Tack så mycket, ändå kände jag mig inte så sammanhållen i mitt inlägg

Jag ångrar mest att det konsumerade så mycket av min tid, även om jag också har fina och trevliga minnen från det - det är ju trots allt ruset man får som man vill åt då man gillar det för stunden. Tyvärr kom allt det negativa ikapp och nu får man ta lärdom av det.


Vill inte detaljera för mycket om min partner såklart. Men jag har funderat på detta. Dock så är jag fast besluten i att inte ha skiten tillbaka i mitt liv så tror jag det är lugnast att jag vidhåller det som ett förflutet. Hen vet om att jag brukat det och sparsamt brukat lite annat också tidigare år.

Slutade du inte för några dagar sedan bara? Tycker det är ganska vanligt att få konstiga uppenbarelser precis i början, vad man än nu slutar med. Även om du nästan låter religiös..

Ja juste, glömde ju bort att det var din åsikt, förlåt om jag tog dig på allvar

Stämmer, och jag känner inget just nu dock. Mest tankar kring omställningen som blir.

Välkommen tillbaka!

Jag har själv, precis som du, använt cannabis till och från under ungefär tio års tid innan jag abrupt bestämde mig för att kasta pipan i papperskorgen. Jag tog tag i mig själv och började söka efter en större mening i vardagen. Mina skäl skiljer sig dock något från dina – jag hade tröttnat på ruset, den ständiga jakten, den försämrade hälsan och den nedtryckta motivationen som ett regelbundet cannabisbruk innebär.

Cannabis gör en trög, återhållsam och, ärligt talat, ganska medioker.

När du lämnar drogen bakom dig kan du förvänta dig ökad motivation, bättre fokus och en ny uppskattning för nykterhet. Du kommer att inse hur mycket tid, pengar och energi du har slösat på något som i slutändan är meningslöst – resurser du istället kunde ha lagt på att utveckla dig själv, förbättra din omgivning och bygga din framtid. För min del har inget dåligt kommit ur att sluta med cannabis, bara positiv förändring.
Just det, förvänta dig även att tillfälligt få en minska vänskapskrets! Mina "vänner" visade sig inte alls vara mina vänner utan snarare missbrukande bekanta som jag inte har någon djupare gemenskap med än cannabis. Efter att jag slutade knarka så slutade dessa även att vilja umgås med mig, och jag vice versa. Bättre så.

Lycka till! Ta det lugnt, och ge dig själv beröm för att du tar detta viktiga steg.

Känner igen mig i allt du skriver. Jag har nyligen bränt allt jag hade också efter 29 års bruk/missbruk. Har en stuga i skogen där min bubbla är/var och även ligga vid en lägereld och mysa med en pipa eller joint har varit guld.
Har dock nått en punkt där det ger mer besvär och ångest än behag, synd bara att det tog så lång tid för mig att komma till insikt.
Det jag tror är viktigt är att inte sitta still och tänka för mycket på det, ut och rör mig, håller mig sysselsatt med annat. Snickra fågelholkar eller vad som helst.
Och att inte byta ut en drog för en annan, främst alkohol. Hade jag använt alkohol lika mycket som cannabis så hade jag varit död idag.
Kämpa på! Du kommer sakna ruset ibland men kom ihåg varför du slutade.

Det enda du behöver för att sluta med cannabis är tillräcklig motivation. Cannabis ger ingen direkt fysisk abstinens. Man svettas ordentligt ett par nätter bara. Och om du är tillräckligt motiverad så kommer det psykiska suget inte att vara ett problem.