Citat:
När det gäller slaveri, medan Nya testamentet erkänner dess existens i den antika världen, undergräver det på ett subtilt sätt institutionen genom att betona alla människors andliga jämlikhet. ( Galaterbrevet 3:28 s"Det finns varken slav eller fri, ty ni är alla ett i Kristus Jesus.") i Filemon, vädjar Paulus till Filemon att ta emot Onesimus, en förrymd slav, "inte längre som en slav, utan bättre än en slav, som en kär broder" (Filemon 1:16). Kristendom lade grunden för senare abolitionistiska rörelser, som till övervägande del leddes av kristna, tvärtemot påståendet att kristna motsatte sig avskaffandet. (ungefär som nu, det är kristna som styr samhället tillbaka till de viktiga frågorna) Upplysningstiden uppfann inte begreppet frihet;.
Det här är ett tydligt exempel på att du ser det hela genom rosafärgade glasögon.
Du påstår att Bibelns texter om hur slavar skulle behandlas ledde till att slaveriet avskaffades, trots att det inte någonstans i historien finns något exempel på att en kristen slavägare behandlade sina slavar som annat än ägodelar som saknade mänskligt värde och absolut inte hade några rättigheter.
Och det är kul att du påstår att de abolitionistiska rörelserna till övervägande del leddes av kristna under en tid då nästan ingen sade sig inte vara kristen och det var socialt självmord att påstå sig inte vara kristen. Naturligtvis var de alla kristna. Skillnaden mot de kristna som förespråkade att slaveriet skulle fortsätta var att abolitionisterna huvudsakligen inte hänvisade till Bibelns texter, vilket däremot dem som försvarade slaveriet gjorde.
Alltså, abolitionisterna hänvisade till allmänna tankar om att göra mot andra som man själv vill bli behandlad (vilket inte specifikt gäller slaveri) och att alla är lika inför Gud (vilket egentligen gäller hur Gud ser människan, inte att alla människor är likvärdiga inför varandra). Slavägarna, å andra sidan, hänvisade till att Bibeln specifikt inte beskriver slaveri som något förkastligt, utan istället betonar att slavar ska lyda sina herrar.
Problemet med att använda uttrycket att göra mot andra som man själv vill bli behandlad som argument är att det ju bara används när det passar för syftet och inte är något som är särskilt typiskt för de kristna under den tiden, och inte nu heller, egentligen. Det är tyvärr det som de kristna verkligen borde ha koncentrerat sig på att efterleva i allt de gör, men som de misslyckats fatalt med att göra.
Och förresten så är inte den tanken specifikt kristen, utan det är en tanke som finns inom alla religioner och fanns nedtecknad långt innan Jesus levde. Att kalla att behandla andra som man själv vill bli behandlad som något som de kristna varit framträdande inom blir bara fel. Ytterst få kristna har följt det sättet att tänka både i teori och praktik. Men inte alla kristna hade samma moraliska principer som Desmond Doss. Tyvärr.