Hur få en 23 årig son att flytta hemmifrån?

Hur i 17 får man en 23 årig son att flytta hemifrån?

Han har sedan åk 9 suttit hemma framför datorn årsvis - bokstavligen, helt och hållet vägrat gå ut.

Jag har fått städa upp efter 2 misslyckade försök att gå i gymnasiet - i stället för läxor, surfade han hela nätterna - han vägrade till slut att gå dit, så jag fick hämta hans saker, lämna in passerkort med mera.

Har verkar obeskrivligt arbetsskygg, hjälper sällan eller aldrig till hemma.

Vi bedrev egen verksamhet i några år, och jag behövde akut hjälp där tidvis - han vägrade naturligtvis, men beställde gärna mat, som jag skulle ta med hem till honom.

Han misshandlade sin lillebror, tills han blev stor nog att banka skiten ur honom.

Vi har fått begära polisassistans vid 2 tillfällen, när han misshandlat sin mamma - hon har fått gå till jobbet blåslagen vid flera tillfällen.

På sista tiden har han faktiskt skaffat sig lite uteaktiviteter, gått med i Scouterna med mera.

Han lyckades ta sig in på en skola nu senast, och verkar nu ha klarat ett år där - men har inte sökt något till nästa år.

Nu kommer han snart hem, kräver mat - mycket högljutt, om det inte finns eller serveras något.
Sedan sätter han sig vid datorn, och chattar med kompisarna, och berättar vitt och brett, om vilka idioter och puckon vi är, och vilket helvete han har hemma hos oss.

Han har via Scouterna fått en tjejkompis, vars mamma jobbar på socialen.
Via henne har han först försökt anmäla oss, att vi missköter honom, men det föll på att han var överårig - nu droppar det med jämna mellanrum in anmälningar mot oss att vi missköter hans lillebror.
Som tur är fyller lillebror 18 snart - då får han hitta på något annat.

Han diskar faktisk efter sig ibland, men tvätt och städning med mera ingår i vårt arbete - vad har man annars föräldrar till?

Vi orkar inte längre vara föräldrar till en sådan son - hur får man ut honom i arbetslivet, och får honom att flytta?

/SWIN

har din son någon diagnos?

Ni har uppenbarligen låtit det gå alldeles för långt. Ni skulle ha satt ner foten för länge sedan.
Jag vet - det är lätt att säga för mig som bara läser det här...

Hur gick det med polisens assistans då? Blev han inte anmäld?

När han kräver mat - ger ni honom lagad mat då? Sluta genast med det i så fall. Vill han ha lagad mat så får han laga den själv.

Vem betalar internetuppkopplingen?
Är det ni?
Sluta genast med det i så fall. Vill han ha internet så får han betala det själv.

Förstår du vart jag vill komma?
Ni måste markera att det är slut med daltet.
Jag har själv barn så jag förstår att det inte bara är att slänga ut honom, men ni kan sätta hårt mot hårt. Om det är ni som står för hans försörjning så är det ni som bestämmer. Skär av alla förmåner han har. Förklara att han får tillbaka dem om han börjar samarbeta.

Om han är myndig så har ni väl legitim rätt att slänga ut honom och då har han inget annat val än att börja jobba ?

genom att ge honom en uppväxt och uppfostran som gör att han gör det automatiskt.

precis de ja tänkte skriva, bara att öppna dörren och be han gå, ni begår inget brott om ni vill göra så, men frågan är ju hur humant det är, men det är ju ett sätt. Ska han bo hemma ska han ju betala för sig, kräv pengar eller hota med att slänga ut honom

Han har försatt sig i en beroendeställning där hans centrala punkt i livet är internet. Med andra ord: han är nätmissbrukare.

Han beter sig väldigt illa, men han är er son och ni borde försöka hjälpa honom. Med "hjälpa" menar jag att ni borde få honom att gå till en psykolog eller till något hem för att bli av med sitt missbruk.

Ett missbruk behöver inte alltid vara självklart. Har man under flera år suttit vid datorn så blir det mer eller mindre en vana att sitta där. Det är ofta en flykt undan allt elände runtomkring. När någon försöker ta ifrån det lilla man tycker om (eller får en att tänka på annat) här i livet, tar man till aggressiva reaktioner och försöker försvara sig.

Tänk på att er son ligger efter i utbildning och att han har en enorm press som vilar på honom. Det är inte lätt att halka efter och se sina vänner gå om en karriärmässigt i så tidig ålder. Resultatet blir att man stänger sig inne och isolerar sig från omvärlden.

Försök få er son att gå till en psykolog för att få en lite annan syn på livet. Det har hjälpt mig, och lär hjälpa honom också.

Mvh

kör ut honom rakt av bara, inget jävla daltande

Jag älskar denna typ av vassa idiotkommentarer. Förmågan att se saker ur andra människors perspektiv är ofta någonting som kommer med tonåren.

Varför inte? Det funkade för mig.

Ni har ingen försörjningsplikt om han är 23.

Säg att ni älskar honom och att han är välkommen att hälsa på då och då men att om 2 månader kommer ni att byta lås och han kommer inte att ha en nyckel. Hjälp honom fixa en lägenhet och säg att han kan ringa innan han hälsar på.

Det är ganska tufft att ta ett sånt beslut och av det du skriver i trådstarten verkar det som att ni från början duckade för att fatta sådana och nu sitter ni i skiten och kan fortfarande inte hantera situationen.

Agera eller var tysta och låt honom plåga er framöver också.

När han kommer hem nästa gång, säg åt honom att sätta sig ner så att ni kan prata. Vägrar han, kör ut honom direkt.
Säg åt honom att om 6 månader ska han vara borta ur huset. Tjatar han emot, kör ut honom.
Säg åt honom att han i framtiden sköter sin egna tvätt, disk samt städning. Tjatar han emot, kör ut honom.
Säg åt honom att han i framtiden betalar för sitt egna internet samt kläder om han inte redan gör det. Tjatar han emot, kör ut honom.

Förstår du var jag försöker komma? Att han sitter mycket vid datorn är hans eget problem, och ska han ha råd att betala för internet samt städa, tvätta m.m. så kommer han inte ha like mycket tid över till datorn. Förstår han inte detta själv så släng ut honom direkt, vänta i 5 dagar innan ni släpper in honom igen.