Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Det här låter som ett klart rimligt resonemang. Intressant vore att veta varifrån vetot kom. Jag tror inte på att JD utan UD eftersom fallet handlar om utrikespolitik mer än juridik. Om det finns ett veto över ett enskilt rättsfall så är det bland det värsta ministerstyre jag sett.

Angående förhör med misstänkta som sitter utomlands i väntan på utlämning är det inga problem för till exempel Uppsalapolisen:
http://www.unt.se/uppsala/mordmissta...n-1701566.aspx

Angående varför MN inte vill förhöra JA i London, så är ju ett uppenbart motiv att hon vill kunna avsluta förhöret med ett frihetsberövande. Detta diskuterades rätt mycket i tråden för länge sedan, och jag undrar om inte MN själv gjort något uttalande som tydde på detta.

[ edit:


DN Uppdaterad 2010-09-07 16:09. Publicerad 2010-09-07 15:38
http://www.dn.se/nyheter/sverige/ass...a-ut-silbersky


"– När man ska hör någon måste man veta exakt och ha en klar strategi vad man ska fråga om och vad som ska hända efter förhöret. Att kalla någon till förhör om misstanke om brott som bara eventuellt skulle kunna leda till anhållan eller häktning är sällan den rätta strategin, säger Marianne Ny."

]

Absolut. Det är frihetsberövandet som är viktigt - med eller utan åtal; det visar också om inte annat pressreleasen från Ny som kom på ÅM i samband med SC-domen. Där stod att Assange skulle häktas pga. flyktrisk direkt vid ankomst. Det fanns någon annan debattör bakåt i tråden som hävdade att om Assange bara var häktad - så kan MN fortsättningsvis skylla på resursbrist etc. för att ytterligare förhala fallet. Om då USA kommer med en brådskande förfrågan om att förhöra JA och Sverige inte har tid pga. resursbrist är det en smal sak att formellt låna ut honom för då sitter han ju i Sveriges förvar.

Tack för svaret!


Eventuellt ministerstyre vore i så fall troligen bara av informell natur.

Själv tror jag mycket mera på att:
Någon fått Rätt Personer att bli överens om att det är i Nationens Intresse att förhålla sig så passivt som det bara går
...inom lagens gränser.

Nationens Intresse är trivialt att lösa ut ur ekvationen, det är de goda relationerna till stormakten i väst.

Vem Någon skulle kunna vara är egentligen inte så viktigt. Det finns många att välja på.

Det som gjorde mig nyfiken här, det är just idéer om vilka Rätt Personer skulle kunna vara:
Chefen för Åklagarmyndigheten, Riksåklagare Anders Perklev?
Marianne Ny själv?

Själv tror jag att rätt person (RP) sitter i regeringen. När allt kommer omkring så är Anders Perklev och Marianne Ny bara tjänstemän utan möjlighet att formellt spela under täcket med USA. Den totala beröringsångesten och regeringens framskickande av en låg tjänsteman i tidningen som sa att Sverige inte kan garantera nånting tyder på att på ministernivå tar man inte i det här så att det syns.

Det kan nämligen explodera rakt i ansiktet på regeringen. Clintons båtåkande och att justitiedepartementet fick så jävla bråttom att kolla status på utlämning från Ecuador är indikativt för att det här går ända till översta våningen.

Sant. Men ett förhör som lett till ett omedelbart beslut om åtal skulle ha gjort Sveriges position betydligt starkare i de brittiska domstolsförhandlingarna om utlämnande. Även ur utlämnande-strategisk synpunkt är det alltså fel beslut att inte hålla förhör i London.

Jag förstår vad du menar; Assange kunde delges misstankarna och bli 'charged'. Men detta har brittiska kronan redan (mot bättre vetande?) fått lova att MN har för ambition att göra i framtiden.

Något åtal kunde det inte bli frågan om. Åtal i Sverige kommer ju alltid som sista avslutande åtgärd i undersökningen. Förundersökningen blir offentlig. Alla förhör är gjorda. Stämning till tings.

Gudars skymning, vad intressant det kommer att bli om man får tag i slasken till den här soppan!

Med tanke på hur stora intressen som står på spel, ligger inte misstanken nära till hands att slasken "av misstag" blivit rensad på sådant - långt innan nån skulle få en chans att få tag i den?

Vanligtvis skulle den läcka ut till någon tidning.
Expressen ligger nära till men samtidigt tror jag inte att de skulle publicera något från den som går emot deras jakt och negativa ställningstagande.
Frågan är om slasken har förmåga att ta sig ut från den redaktion den till slut hamnar hos.

Givetvis måste utrikesdepartementets chef och regeringens chef göras nöjda.

Men det är inte samma sak som att de fattar några beslut eller ger några instruktioner.

Talet om att Riksåklagaren "bara" är tjänsteman köper inte jag.

Anders Perklev har arbetat på justitiedepartementet och varit expeditions- och rättschef på jordbruksdepartementet (utsedd under socialdemokratiska regeringsår, även om han ursprungligen kom dit som sakkunnig under justitieminister Gun Hellsvik).

Personliga kontakter och förtroendefulla relationer spelar en viktig roll. Anders Perklev är "bara" tjänsteman i den meningen att han säkert inte handlar på ett sätt som han tror är oönskat. Exakt vem som önskar vad är nog mindre väsentligt. En slags konsensus utveklas, och önskningarna sprider sig genom osmos. I de fall då det ligger i en viss stormakts intresse att påskynda skapandet av en sådan här konsensus, så är det varken komplicerat eller något oerhört. Snarare business as usual.

En av de få händelserna i den här affären som verkligen förvånar mig, det är att Finné utsågs och sedan fattade ett beslut som går helt stick i stäv mot handläggningen som följde därefter.

Just i de dagarna, mellan beslutet att utse Finné och beslutet att låta Ny ta hand om ärendet, måste det ha skett någon slags omvärdering i de här kretsarna som består av gamla kompisar från domstolar och regeringskansliet. Sannolikt har Perklev full koll på de olika åklagarnas starka och svaga sidor. Marianne Ny borde han i varje fall vara rätt bekant med eftersom de båda påbörjade sina karriärer i Skåne-Blekinge (1986-92 för Perklev, 1985-2007 för Ny).

Även om det av många skäl skulle vara helt naturligt att lägga ärendet hos Marianne Ny så måste Anders Perklev vid det tillfället ha räknat med att hon skulle hantera det i stort sett så som hon har gjort.

Att låta Assange lämna landet och sedan häkta honom var säkert inget som ogillades från myndighetschefens sida - eller från utrikesdepartementets.

En annan sak som förvirrar mig är att två olika brottsrubriceringar, av rätt olika tyngd, verkar blandas ihop:
Det talas ofta och mest om våldtäkt. Men var det inte just misstanken som våldtäkt som Finné avfärdade.

Sedan talas det också om sexuellt ofredande, som inte faller under allmänt åtal.

Är den här förvirringen i rapporteringen möjligen helt avsiktlig?


Någon måste alltså ha övertygat karriärsossen, broderskaparen och pro-muslimen Anna Ardin om nödvändigheten i att formulera en anmälan om sexuellt ofredande.

Denne Någon är troligen helt fristående från regeringen och moderaterna.
Att Claes Borgström skulle ha förmedlat impulserna till Anna Ardin ligger ju nära till hands att tro.
Men vad är i så fall Borgströms och Ardins motiv?