Citat:
En sak som jag inte förstår är hur åklagaren ansett sig kunnat vägra JA att i stället för förhör låta honom skicka en skriftlig berättelse.
I 8 § förundersökningskungörelsen står uttryckligen: ”I stället för att förhör hålles må skriftlig berättelse infordras”. Det förefaller mig vara ett betydligt lämpligare förfarande än både EAW och MLA i fall då den misstänkte uttryckligen begär det, allra helst som denne ändå inte är skyldig att säga ett enda ord vid ett muntligt förhör. Rättegångsbalken uppställer inte heller något villkor om att den misstänkte måste höras muntligen under förundersökningen och inte heller att delgivning av misstanke måste ske just vid ett förhör.
Ändamålet med 23 kap 18 § rättegångsbalken om underrättelse om misstanke m m är att tillgodose den misstänktes intresse. När MN gör gällande att ”kvalitén” i det tilltänkta förhöret med JA kan säkras endast om han är frihetsberövad i Sverige, undrar jag vad hon menar. 23 kap 12 § förbjuder uttryckligen ”otillbörliga åtgärder” under förhöret, och i förarbetena nämns exempelvis: ”Snärjande frågor få icke användas, t.ex. frågor, som utgå från att den misstänkte begått vad han ej erkänt.” (Processlagberedningens betänkande s 290)
I 8 § förundersökningskungörelsen står uttryckligen: ”I stället för att förhör hålles må skriftlig berättelse infordras”. Det förefaller mig vara ett betydligt lämpligare förfarande än både EAW och MLA i fall då den misstänkte uttryckligen begär det, allra helst som denne ändå inte är skyldig att säga ett enda ord vid ett muntligt förhör. Rättegångsbalken uppställer inte heller något villkor om att den misstänkte måste höras muntligen under förundersökningen och inte heller att delgivning av misstanke måste ske just vid ett förhör.
Ändamålet med 23 kap 18 § rättegångsbalken om underrättelse om misstanke m m är att tillgodose den misstänktes intresse. När MN gör gällande att ”kvalitén” i det tilltänkta förhöret med JA kan säkras endast om han är frihetsberövad i Sverige, undrar jag vad hon menar. 23 kap 12 § förbjuder uttryckligen ”otillbörliga åtgärder” under förhöret, och i förarbetena nämns exempelvis: ”Snärjande frågor få icke användas, t.ex. frågor, som utgå från att den misstänkte begått vad han ej erkänt.” (Processlagberedningens betänkande s 290)
Vad är det MN hoppas ådstakomma genom sitt förhör? Att JA skall råka säga något som är avgörande för att han skall åtalas? I vems intresse ligger det att beslut i åtalsfrågan sker eller inte sker?
Den här soppan är en stor stor plump i Svensk historia.