Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Lägg ner dina idiotförsök att skapa "trådsanningar".
James Ball kom över papperskopior på Häpm från faxen, han la sedan upp Häpm på:
https://acrobat.com/app.html#d=YbOoEe4cEB8BQ6Hv*tPODg
Där låg den i 1 vecka med lösenord innan lösenordet togs bort där sen Publicistklubben la ut länken här.

Som du ser så har Adobe inget med wikileaks att göra.
Vill du se ett tvivelaktigt/olaglig/brottsligt arkiv, kan du ju titta på: http://samtycke.nu/doc/
Du har tidigare refererat till denna som "en bra källa", denna person gav sig bl.a på Mary Rose Eng som gränsade till våldtäkt men hon undvek anmälan, istället fick vi se kopior på hans mail. De finns längre bak i tråden, men du kommer inte att söka efter detta eftersom det inte matchar din agenda och uppdrag.

Joe Bidens "besök" (för att snacka wikileaks) stänger i princip ner hela innerstan....igen !
http://sl.se/sv/info/nyheter/joe-bid...ser/?date=true

Jag läste en intervju med den Bonnier som rattar projektet (David?). Det var häpnadsväckande vilken verklighetsuppfattning han visade prov på. Helt i nivå med Flashback, men 3 år efter. Det är väl så att alla lever i sin bubbla, men med de resurser de har och de pengar som finns i familjen så borde de kunna köpa kunskap och redlighet.

De är djupts insyltade i Assangefallet via Danowsky, så karaktärsmördandet lär fortsätta i evighet. De har ju förföljt Guillou i snart 40 år via Expressen, så när de drar igång för att förstöra någons rykte och liv så finns det inget slut.

Polisen borde absolut kunna verifiera eller vederlägga historien med tanke på deras bevakning av ambassaden.

Dock verkar det som att det var säkerhetspersonal som rapporterade och Ecuador är inte särskilt nöjda med polisens insats.

http://www.mirror.co.uk/news/uk-news...forces-8688626




Polisen jobbar med fallet.

Nu är det foliehatten på som gäller. Väntar fortfarande med spänning på belägg för att historien är påhittad. Personligen tror jag att dina konspirationteorier är rena fantasier - så har det varit hittills.

Hade vakterna stått vakt utanför fönstret hade de kanske hunnit förhindra att personen klättrade upp. SKa man tro att de såg det på övervakningskameror, och att inspelningen finns sparad?

Tänk er att något motsvarande hade skett vid USAs ambassad i London, och att polisen tagit två timmar på sig att släpa sig dit ... vilket ramaskri det hade resulterat i.

Någon modig kunde ju försöka göra något liknande mot Sveriges londonambassad och se hur lång tid polisen tar på sig då.

Absurt, först slänger polisen ut hundratals miljoner på att övervaka ambassaden, och sen tar det två timmar för dem att ta sig dit vid ett larm, trots att det ligger så centralt. Det låter som om det inte vore helt omöjligt för JA att fly, om han var villig att ta den risken och trodde att något gott skulle komma utav det. Med andra ord, de bryr sig inte särskilt mycket om Mariannes utlämningsbegäran, och de litar på att JA inte har några planer på att fly.

Precis som Marianne, hon litade på att JA skulle ställa upp på förhör även om de brittiska domstolarna skulle ha dömt till hans fördel. Och hon litade i 18 månader på att han inte skulle fly, för annars hade hon väl varit angelägen att förhöra honom så fort det bara gick för henne. För hon ville väl inte äventyra målsägarnas möjlighet att få fallet prövat i domstol om det nu skulle visa sig efter förhör att fallet höll för åtal?

Brittiska polisens tidigare extremövervakning verkar mest ha varit en form av trakasserier.

Chefsåklagaren Eva Finné har ju genomgående i tråden respekterats för hennes snabba, enkla och rätta beslut i Assangefallet.
Det är med förvåning man läser att även hon är ett maktens kreatur. Lite ledsamt.
Hon har ju varit tyst om Assangefallet, det kanske beror på hennes usla minne.


Såhär skyddar hon polisbrutalitet.


http://www.offside.org/magasin/2016/...-rattvis-chans

Intervjun med Eva Finnè låter i det närmaste som ett förhör med en brottsling eller fullkomlig idiot
Sällan har väl någon blivit så avklädd i en intervju, eller är det medietränade svar, svart humor eller kanske tung medicinering.

Alltså, När EF kopplades in i Assangefallet så trodde RÅ att hon skulle bete sig som M Ny.
Men det sket sig när Eva Finné inte ville vara grindväktare i just det specifika fallet Assange?
Det blev ju kalabalik i turerna att återuppväcka fallet.

Man kan även tänka sig att Assange "tappar minnet" vid ett eventuellt förhör och hänvisar till att EFs minne inte håller längre än en månad

Känner inte M Ny till "månadsregeln" och har infört "6 årsregeln"

Den politiska charaden fortsätter

Det rörde sig om en anmälan mot en polis, och det har man ju sett hur det brukar gå. De klarar sig i allmänhet undan. Till och med när det finns bildbevis. Ur artikeln:

Irmeli (jävig), Maria Häljebo-Kjellstrand (bekräftar den misstänktes identitet och brottsmisstankar), Borgström och Massi Fritz (som flitigt förtalar den misstänkte) samt sist men inte minst Marianne Ny. Alla anmälningar halkar av dem som vatten på en teflongås.

Ur det du citerar får man nästan intrycket att Eva Finné gjort en slarvig utredning om polismisshandeln för "det går ju alltid att överpröva". I Assanges fall så blev alla inblandade åtminstone förhörda, så där var hon mer noggrann. Det verkar inte finnas några gyllene mellanting mellan å ena sidan Finné, som kanske åtminstone i fallet med den misshandlande polisen la ner för snabbt, och Marianne som strosar runt på stranden i åratal för att vända på alla stenar, och sen blir sittande still i en båt större delen av tiden för att "överväga".

Jag tror nog att Finnés bedömning i Assangefallet var riktig, men frågan är om hon la ner det för snabbt ändå. Borde hon till exempel ha förhört Assange om SW-fallet innan hon la ner? Tänk så mycket besvär det hade kunnat spara! Med bättre och utförligare dokumentation av Finné så hade det kanske blivit svårare för Marianne att fabulera ihop de totalt sett sju brottsbeskrivningar som hon gjort sig skyldig till (sex för AA och en för SW). Är det rätt av en åklagare att slarva igenom förundersökningen med motiveringen att målsägaren kan ju alltid begära en överprövning om missnöjd? Det kan verka effektivt och resursbesparande vid första anblicken, men Assangefallet visar att det tvärtom kan bli enormt resursslukande. Hade Finné varit grundligare hade en överprövning kanske varken behövts eller godkänts.

Bad SW om överprövning för att hon var missnöjd med Finnés beslut eller för att hon var missnöjd med Finnés utredning? Kanske lättare att acceptera en nedläggning om den misstänkte åtminstone förhörts om misstankarna. Fast i just det här fallet så var det ju tveksamt om det fanns grund för misstankarna, och inte heller Marianne verkar ju tycka att det är värt att förhöra JA, det är ju något hon säger bara för att hon motiverade häktningen med att hon inte kunnat förhöra. Men precis som Finné ansåg så kanske det aldrig funnits någon anledning att förhöra JA. Annat än för att blidka SW och få henne att må bättre, men det kanske inte är ett legitimt skäl för att slösa polisresurser på ett förhör.

Var det därför SW kände sig överkörd av alla runtikring och att det inte blev som hon ville: För att Finné la ner utan att låta förhöra JA? Var det var SW ville, att han åtminstone skulle ställas mot väggen för vad han påstods ha gjort mot henne? Utsättas för besvärande, integritetskränkande frågor och få sin DNA tagen och sin kropp "besiktigad"? Hon kanske "bara" ville hämnas genom att få honom grillad av polisen, så att han åtminstone i förhörsrummet skulle tvingas rikta sin uppmärksamhet mot henne som han försummat att höra av sig till ("det dyraste telefonsamtal han aldrig ringde").

Hur mycket ska polisen beakta SWs känslomässiga behov av att få JA polisförhörd? Om det inte är utredningstekniskt motiverat för att förhöra honom, vilket det fortfarande inte verkar vara.

Att få en åklagare att väcka åtal mot en "kollega" polis är ju lika lätt som att vinna på lotto!🙄
Tror inte man skall lägga för stor vikt på den första utredningen som sedermera blev nedlagd.
Däremot har det visat sig i förhör vilken kuf SW verkar vara. Misstankarna hitills i tråden har ju lutat mot att SW duperats och letts in på station hand i hand med AA och där blev det helt "plötsligt en anmälan i stället.
Det hade varit intressant och höra hur diskussionen lät när brännvins advokaten Borgström övertygade lättlädda SW om att en överprövning borde göras.
Sammantaget blir ju följdfrågan hur det sen har gått för SW tills nutid?
Om spekulationerna om SW här i tråden stämmer?
Borde rimligtvis SW vacklat många gånger under de år som har gått och man kan då fråga sig hur mycket angegemang som fåtts lägga ner för att hålla SW i schakt?
Exempelvis var det väl på tal att hon skulle ställa upp i en intervju för ett Tagsedan som sen aldrig blev av. Vem styr henne varför byttes hennes försvarare ut? Vems vilja var det? Hon själv?

Hon verkar vara ovillig att utreda anmälningar mot poliser, Eva Finné. Hon har till och med blivit JO-anmäld av ett par privatpersoner:


Då kan man ju undra varför inte Borgström och SW valde att JO-anmäla Finné. Det var ju Finnés nedläggning av SWs fall som fick Irmeli att ropa SKANDAAAAAAAL!!!!!! Alla var upprörda, men ingen verkade anse att det begåtts ett fel som motiverade en anmälan av "nedläggaren". Man nöjde sig med en överprövning. Finné gjorde alltså inget fel. Det fanns ingen anledning att misstänka tjänstefel från hennes sida. Istället fick man fallet överprövat av en överåklagare som inte verkar vilja ta tag i saken och utföra sitt jobb, utan helst bara förhör alla andra utom just den misstänkte.

Så inte ens Finné är fri från anmälningar även om hon inte anmälts för just Assangefallet.

Borgström kanske insåg att åklagare liksom poliser är så skyddade att inga anmälningar biter. Själv gör han liksom Massi Fritz flitigt bruk av sin skyddade position, och förtalar den misstänkte i media i trygg förvissning om att ingen kan komma åt dem. För åklagare, poliser och advokater kommer visst alltid undan i vårt fina rättssamhälle.

Finné kanske allmänt är för het på gröten när det gäller att lägga ner? Med tanke på vad som hände i JA-fallet och att det återupptagna fallet ledde till en häktning som gäller idag, 6 år senare, tyder mycket på att hon gjorde ett dåligt jobb då hon lade ner JA-fallet och att detta behövde rättas till av någon mer professionell.

Ja, "professionalitet" är verkligen det första ord man kommer att tänka på när man ser på hur Ny hanterat det här fallet!

Finné verkade inte tycka att det fanns särskilt mycket i anmälan att arbeta med, och detsamma kanske gäller för Marianne. Marianne satte igång med en lång rad intervjuer, troligtvis för att fiska efter användbar information. Utan mer kött på benen såg inte heller hon något skäl att förhöra JA. För hur ska man annars förklara att det var så viktigt för henne att först intervjua journalisterna JW och DB? Båda utsattes för långa, utförliga förhör, som dessutom skrevs ner ordagrant. Dessa två förhör upptar nästan hälften av HäPM. Kanske fanns det intresse av att luska ut information om Wikileaks och JA i allmänhet, men det kan även vara så att Marianne sökte desperat efter något att sätta emot JA. Hon förhörde inte JA direkt, utan var mer angelägen att höra vad han sagt till JW och DB. Hon var mer intresserad av hörsägen än av vad JA själv skulle ha att säga.

Så varken Finné eller Marianne såg alltså någon anledning att förhöra JA om SW-fallet under den första månaden efter kvinnornas polisanmälan, trots att han då fortfarande var kvar i landet.

Marianne verkar därmed inte ha befunnit sig så långt ifrån Finné vad gäller SWs anmälan. Men Marianne tyckte att man kunde alltid vända på några stenar till, förhöra den ena perifera personen efter den andre, alla som haft med SW att göra, verkar det nästan som. Hur kunde alla dessa extraförhör vara så mycket viktigare än att förhöra den misstänkte själv? Utredningstekniskt såväl som beaktande den misstänktes mänskliga rättighet att själv få komma till tals och ge sin egen version.

Mariannes många förhör med alla utom den misstänkte själv bör nog tolkas som att hon inte såg någon anledning att förhöra den misstänkte. Hon lät också AAs alla fall gå till preskription, och har skickligt lyckats förhala ett förhör med den misstänkte om SW-fallet.

Visst får man intrycket att det i själva anmälan inte fanns grund för att förhöra den misstänkte om SW? Att Finné gjorde helt rätt när hon, utifrån anmälan, inte drev fallet vidare. Marianne gick ett steg längre, och nöjde sig inte med själva anmälan, utan försökte hitta användar information i en lång rad vittnesförhör, liksom med förnyade förhör med målsägarna. Anmälan i sig räckte inte långt. I alla fall inte till att motivera ett nytt förhör med den misstänkte.

Så även om man skulle tycka att Finné la ner lite för snabbt, så har Marianne sex år senare inte gått vidare och förhört den misstänkte, bara gett sken av att hon nog "vill", eller i alla fall är beredd att "överväga".

Finné hade nog rätt ändå.