Citat:
Ursprungligen postat av
Thurizas-09
(Klicka bakåtpilen för hela referensinlägget inklusive citaten.)
Tack till Packetipiketen som anförde det här.
Tycker att allt det här visar att mycket kan avmystifieras tack vare att omfattande material numera finns tillgängligt för allmänheten.
Tack för påminnelsen om gamla synder – och för berömmet! Ville inflika här, när temat ändå förts på tal, att när man minst anar det dyker det upp nya uppgifter om sådana här dolda förbindelser. Hur mycket avseende man ska fästa vid dem är nog en öppen fråga, men när det gäller "privatspanaren Mats" (även känd som "Militären" i Ulf Lingärdes inlagor) så menar jag att relationen till Birger Elmér är av största intresse.
I alla fall satt jag igår och slölyssnade på Thomas Gjutarenäfves "panel" med Leif Ljungqvist, David Fredin och Matte Oscarsson. Man får snabbspola en del för att mäkta med den övningen, men jag tycker att David Fredin i synnerhet är en intressant kille som är värd att lyssna till. Ironiskt nog ligger han kanske närmast undertecknad av alla därute när det gäller synen på Palmemordet, men ändå vill man liksom inte så gärna bli förknippad med honom.
Det Fredin har rätt om, menar jag, är att mordet ägt rum inom ramen för någon slags underrättelseoperation. Det har dock knappast rört sig om någon Stay Behind-övning av det slag som JB Lindqvists "Övningsscenario" målar upp. Inte heller handlar det om Säpo-operationen "Cosi fan tutte", vilket Fredin felaktigt hävdar, utan om någon slags parallell systeroperation till "Cosi fan tutte".
Bengt Nylanders bok "Säpo inifrån" är väl snarast att betrakta som en hyllning till Tore Forsberg, och när man där läser om Forsbergs okonventionella metoder så ser man genast hur "Cosi fan tutte" passar in i mönstret. Forsbergs modus operandi har överlag gått ut på att "röra om i grytan" på något ställe i syfte att studera reaktionen på det, ungefär som när man slår med metspön nära vassen för att sedan kunna se hur småfisken börjar hoppa och skvätta. Just därför menar jag att "Cosi fan tutte" verkar kopplad till en annan operation, och där en arbetsdelning funnits. Det är då den andra operationen som gått ut på att röra om i grytan, medan "Cosi fan tutte" varit inriktad på att studera hur de fula fiskarna på Embassy reagerar på det.
Vidare menar Fredin menar att operationen gått ut på att gripa Olof Palme för landsförräderi, men det tror inte jag. Jag håller mig till den hypotes som Ulf Lingärde en gång framkastade i ett PM till Granskningskommissionens Inga-Britt Ahlenius, och där han säger sig ha fått information om att kontraspionaget på mordkvällen skulle gripa en högt uppsatt svensk militär på bar gärning i dennes otillåtna kontakter med främmande makt. Samma slags uppgifter har även kommit från riksdagsmannen Nic Grönwall, som menade att Palme fått veta om en högt uppsatt sovjetisk spion i Sverige.
Att Olof Palme personligen medverkat i operationen kan tänkas bero på att spionen ifråga varit så högt uppsatt att endast statsministern haft möjlighet att "beordra ut" denne till en riggad fälla, där spionen alltså skulle gripas. Men den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri, och det är vad jag tror hände för Olof Palme. Informationen om fällan och det planerade tillslaget måste på något vis ha läckt ut till den grupp som låg bakom attentatet mot Olof Palme, och då har de passat på att gå till attack bara minuten innan tillslaget var tänkt att ske. Operationen fick då ställas in under stor förvirring, vilket vi även vet blev fallet med "Cosi fan tutte" – och vilket klart visar att framgången med "Cosi fan tutte" varit avhängig att Olof Palme förblivit vid liv och hälsa.
Jag redogör för min syn på dessa saker i syfte att i viss mån distansera mig från Fredin, som rör ihop en hel del saker och som dessutom har en alldeles för enögd fixering på "KGB" – när hela den här affären i själva verket nog är mer invecklad än så. Precis som Theutenberg, Agnarsson och kompani lutar sig Fredin för mycket mot de uppgifter som Säpo fått från "Källa Erik" om diplomatbuggningen. Då hör det till saken, att "Källa Erik" är täcknamnet för IB och Birger Elmér som informationskälla. Det finns inget som garanterar att Säpo själva inte blivit utsatta för desinformation från det hållet, i syfte att peka ut Sovjet och "KGB". Dessutom kan det ju vara så, att den som idogt pekar på andra gör det därför att denne själv har ett finger med i spelet. Det gäller för övrigt även det mediafolk som ihärdigt pekat på Säpo utan att någonsin förete någonting som ens liknar bevisning för det utpekandet.
Men nog orerat om boskillnaden mellan mina idéer och Fredins. Det jag ville peka på idag är två uppgifter som dök upp i den här "panelen". Den ena kom från Leif Ljungqvist, som lät förstå att han länge varit god vän med den framstående och högprofilerade Säpomannen Krister Hansén. Hoppla! Med tanke på Ljungqvists egna "formbarhet" när det gäller uppgifterna i fallet så får man ställa sig frågan om Ljungqvist blivit ett instrument för Säpo i att sprida desinformation om Palmemordet. Jag vet naturligtvis inte svaret, men känner att en sådan vänskapsrelation nog lätt kan ställa till med sådant.
Så här säger Leif Ljungqvist i programmet:
"Jag har en god vän som satt med i Palmegruppen. Han kom från Säpo, han heter Krister Hansén. När han talade om för Holmér, att så här kan man inte sköta en mordutredning, sa han till honom, då vart han utslängd från Palmerummet. Så ligger det till."
https://www.youtube.com/watch?v=wxJDYcXI938&t=3068s
Den andra uppgiften om dolda relationer som dök upp i "panelen" kom från David Fredin:
"Jag kan ju konstatera så här också, att min farbror Leif Fredin var på Sveavägen vid aktuell tid, och följde med (Anders) Björkman. Sedan plockades min farbror upp av en bil som stoppades och som körde honom till Kåren."
https://www.youtube.com/watch?v=wxJDYcXI938&t=3963s
Det är visst inte bara Stig Engström som "är släkt med Bofors" utan även David Fredin! Om det här "betyder något" eller ej, det kan jag naturligtvis inte avgöra. I alla fall finns nu en första koppling, om än kanske väldigt lös, mellan David Fredin och Boforsarna. Det har ju förekommit uppgifter om att både Alf Enerström och David Fredin skulle ha varit ute i trakterna på mordkvällen, och då undrar man om det möjligtvis kunde finnas någon slags koppling där, i form av en gemensam osynlig hand av ungefär samma slag som jag tidigare föreslagit rörande Stig Engström, Lars Jeppsson och Anders Björkman.
Jag ville även passa på att nämna, att jag håller på med att läsa om Granskningskommissionens rapport, och gick häromdagen igenom avsnitten om tiderna. Jag passade då även på att göra lite återbesök i frågorna om larmtiderna och det jag kallat för "ambulansspåret". Den lösa tråd som jag lämnat hängande i tidigare diskussioner handlar SBC:s systemklocka och IM-tiderna, men nu har jag alltså tagit en nytt titt på den problematiken och tycker mig att vunnit bättre klarhet i den.
Det intressanta resultatet är att SBC:s klocka, så långt det nu går att fastställa med tanke på att "sekundvisare" saknas, verkar ha gått ungefär rätt. Detta till skillnad från LAC-bandets Fröken Ur-inspelning, som ligger två och en halv minuter före realtid. I utförliga diskussioner har vi tidigare kunnat klarlägga, att SKL:s analys av LAC-bandets äkthet inte utesluter att bandet ändå manipulerats av svensk underrättelsetjänst.
Det enda sättet att avgöra huruvida Fröken Ur-inspelningen på bandet är rättvisande, det är att jämföra de tiderna mot andra tillgängliga tidskällor. När man gör det hamnar man obevekligen i slutsatsen att LAC-bandets Fröken Ur går ganska precis två och en halv minuter före realtid ("svensk normaltid"). Eftersom den officiella mordtiden utgår från LAC-bandets Fröken Ur-inspelning som enda tidskälla så betyder det att mordtiden måste korrigeras för den felvisningen. Den korrigerade mordtiden hamnar därför vid 23.19.00 istället för 23.21.30.
Det jag nu kunnat konstatera är att det föreligger en ungefär lika stor diskrepans mellan SBC:s systemklocka och LAC-bandets Fröken Ur. Med det konstaterandet faller också den tidigare framkastade hypotesen om att man förfalskat LAC-bandet för att få tiderna på bandet att överensstämma med IM-tiderna. Det är ett viktigt resultat i sig, även om det är ett "negativt" konstaterande.
Det som nu framkommit betyder då precis vad jag redan tidigare föreslagit, nämligen att Ulf Helin på SBC omgående ropar ut ärendet till området (och Södermalmspiketen i synnerhet) men utan att vare sig larma ambulans eller lägga in ärendet i IM-systemet. Först cirka tre minuter senare lägger han in ärendet i systemet och när han gör det så dyker det omgående upp på skärmarna i ledningscentralen. Klockan är då 23.23 i SBC-tid räknat men 23.26 enligt LAC-bandets Fröken Ur (se Samtal 3 & 5 på LAC-bandet).
Att det pågår något ovanligt, och som fått såväl Ulf Helin som LAC:s Kenneth Ed att avvakta med att larma respektive skicka ambulans till mordplatsen, det är klarlagt. Det är ju absolut inte förenligt med normal rutin utan här föreligger ett undantag av precis det slag man kunde förvänta sig vid en pågående Säpo-operation av det slag jag talat om i många tidigare inlägg liksom även här ovan. Helin skickar piketen för att kolla om "det är på riktigt" eller inte, och Kenneth Ed skickar inte ambulans utan ringer istället till SBC för att kolla om "det är på riktigt". Först när Jan Hedlund på SBC fått upp IM:et på sin skärm ringer han till LAC där Claes Bystedt svarar och då slutligen sänder iväg ambulansen.
Det finns alldeles för många sådana här avvikelser och anomalier för att man ska kunna släta över dem och säga att allt bara beror på tillfälligheter och allmän klantighet och inkompetens. Operationshypotesen har betydligt bättre förklaringskraft, och för min del är det den som gäller.
