Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Nej, Peter Bratt var en vänsterintellektuell med en far som var direktör på SAF. Förstår inte hur du kunde läsa in att han hade planlagt ett läckage. De som eventuellt planlade läckaget borde ha varit Birger Elmér, Bo Anstrin, Jan Rydström plus höjdare i FST och näringslivsorganisationerna.

Motivet skulle förstås vara att bygga upp en ny organisation där Olof Palme inte hade någon insyn.

Bluffen kan väl ha syftat till att ha Schori som IB-chef när IB avslöjades?

Jag tror snarare åklagarna var smarta nog (eller oärliga, om man vill) att inte ställa frågor inför rätten vars svar skulle så tvivel om åtalspunkterna.

Relationerna mellan PU och Lisbet fungerade illa enligt de flesta. Jag skrev i somras att Holmér klantade till det när han skyllde Lisbets vrede/rädsla på underställda poliser istället för att förklara för henne. --> (FB) Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

En förklaring som ofta getts från PU-håll till besväret med Lisbet är att hon inte var vittne utan målsägare. Skillnaden gjorde att man inte kunde tvinga henne till saker, och risken att hon skulle hoppa av allt samarbete påstås ha varit påtaglig.

Gunnar Wall har en ytterligare förklaring, att Lisbet tidigt försetts med en munkavle, en diffus munkavle hon hade väldigt svårt att tolka. Budbärare av denna till Lisbet skulle kunna varit t ex Lars Christianson eller Ulf Dahlsten (mina förslag) eller en representant för Säpo, vilket Sture Lingsberg fått besked om var på väg till Sabbatsberg men som Lingsberg sedan aldrig såg där. Den skulle kunna handlat om något så lättförståeligt som hennes och sönernas fortsatta säkerhet, eller något annat. Wall menar ungefär att Lisbet efter det aldrig förstod vem i PU hon inte kunde tala med och vem hon kunde tala med, pga munkavlen.
Huvudet på en påle (Wall, 2017) bl a s. 420-423.

Har du någon förklaring till varför advokaten och andra inte har diskuterat denna aspekt av LPs utpekande?

Jag var tydlig eftersom du - i någon namnafasi antar jag - postade om Ingvar.
Elmér bakom ryggen på Palme, okay...

Så istället för att Elmér kastade Schori åt vargarna så kastade Elmér sig själv åt vargarna. Nej det låter inte vettigt.

Inte mer än den vanliga förklaringen, att Arne Liljeros och Lars Ekman inte hade koll på omständigheterna, inte skaffat sig kontroll på relevanta delar av materialet.

Christer Pettersson var obstinat under alla förhör när han var häktad, han tog inte mordmisstankarna på allvar. Kanske drabbades Liljeros och Ekmans prestationer negativt av samma lättsinne från Pettersson?

Det är precis så jag tror att det ligger till, men jag kanske var oklar.
Men hur förklarar man att försvaret inte slog in bollen i öppet mål?

Frågan om åklagarna haft diskussioner med LP om förutsättningarna för att hon skulle ställa upp tycker jag kan lyftas.

Ställde hon ultimatum?
Hade Åklagarna en annan uppfattning?
Slutade allt i en kompromiss som innebar att hon inte i något läge ville binda sig vid ett utpekande av CP som mördare; under deklarationen att hon annars inte skulle ställa upp?

Detta tycker jag styrks av att frågan som rättegångarna egentligen handlade om aldrig berördes under hennes förhör.
Det var ju en mördare man sökte.

Inte heller behövde hon binda sig vid ett utpekande under konfrontationen, då överenskommelsen till slut landade i ” han stämmer på min beskrivning”.

Detta är inte att misstänkliggöra henne, som jag nyligen blivit anklagad för, utan snarare hedrar det henne.

Sovjetunionen kunde gynnas genom att en bundsförvant gynmades, i det här fallet Irak.

Man bör fundera på vem som gynnades av att få OP att framstå som sovjetvänlig. Fanns personer inom S som definitivt stod närmre Moskva än OP.

Inte osannolikt att MOP är resultatet av strider inom partiet om S och Sverige ska tillhöra öst eller väst.

Vilken sida stod IC på, han kom efter OP men tvingades fort bort. Kanske genom att det Sverige som står på väst sida rättade till situationen?

Ingvar Carlsson besökte Ronald Reagan 1987.
Berlinmuren föll 1989.
Ingvar Carlsson meddelade sin avgång 1995.
Efter mop intog Sverige en lägre profil i utrikesfrågor och koncentrerade sig mera på hemmaplan.
Så jag tror att man i USA trivdes bättre med IC än vad man gjorde med OP.

Detta är ett verk av en svensk ensamvarg, en större grupp hade inte kunnat hålla tyst så länge, dessutom efter ett lyckat mord så skulle de mörda igen, sådan är gruppdynamiken.
Jag tror inte heller på att en stat är inblandat i detta, konsekvenserna vid upptäckt skulle bli enorma.

Frågar mig varför inte SAP går vidare med Sten Anderssons uppgifter. Detta var under en era när det rådde stor misstänksamhet mellan SÄPO och SAP. Minns Stens reaktion när riksdagsstenografen Bengt Hennigsson avslöjades som SÄPO-kontakt av Joel Haukka och denne pekades ut som KGB-tillgång av SÄPO via deras tjänstvilliga hantlangare på Svenska Dagbladet .

Samtidigt utredde Carl Lidbom SÄPO och SAPs mål var helt klart att kontrollera SÄPO. Ändå avstår SAP från att använda den hemliga övervakningen av Olof Palme för att lyckas med detta. Varför används inte denna trumf? Gav övervakningen ett utslag som absolut inte får komma fram? Eller finns det andra skäl till att det blev som det blev?

Bilden blir ännu snurrigare av att en i gruppen , Robert Stangesjö, dyker upp hos ingen mindre än Ebbe Carlsson som materialfixare. Det är inte lätt att se hur turerna går.

Få verkar förstå att Olof Palme ledde en rörelse, Socialdemokraterna, som spretade väldigt mycket och efter att han släppt fram Ola Ullsten så får han gira vänster inom Partiet för att inte splittra det eller röstas bort. För SAP har utrikespolitik alltid varit för inrikes bruk och inrikespolitik har varit för utrikes bruk.

Det som ändras när OP dör att retoriken skruvas ner. Ingvar Carlsson behöver inte den retoriken . Han kan föra en mindre dubbeltungad politik då läget är sådant. Sverige har sedan slutet av Andra världskriget orienterat sig mot USA, ett land med många svenska kopplingar, många svenskamerikaner. Ett land som stod för det många inte fick i Sverige, möjligheten ATT.

Att sen retoriken i Sverige från SAP, i samhället, från tid till annan har haft en prägel som gör att det kan låta som att det är motsatsen, är just bara det, retorik.

För egen del ser jag det som att ledningen för det sedan decennier stora statsbärande SAP såg det som oklokt att hamna i en öppen eller halvöppen konflikt med landets säkerhetspolis.

Inför allmänheten behövde teatern fortsätta.

Därav Lidboms menlösa formuleringar och Sten A:s tystnad om Säpomännens övervakning. Därav Ölvebros genomskinliga "jag bedömer att jag fått allt jag behöver av Säpo" och oviljan att utreda alla tips som leder in i Säpo (Ståhl, MH, Melker B:s info etc).

Därav Lidboms ilska över Feldts debattartikel.

Att SAP ville kontrollera Säpo anser även jag. Att Vinge ersattes av SAP:s egen HH är ju ett tydligt tecken på det.

Tror SAP efter studier i omvärlden mycket väl.förstod vad en säkerhetstjänst kan ställa till med och ville därför både kontrollera och behålla goda relationer med Säpos ledning.

Men Palme var ett kringflygande orosmoment som inte riktigt klarade att underordna sig strategiska riktlinjer trots att han själv deltagit i besluten. Såna chefer finns som bekant.

Trots den hemliga pakten med USA om militär hjälp vid sovjetisk attack så pladdrade Palme med allsköns kommunister samtidigt som Reaganadministrationen beslutat sig för att störta ondskans imperium.

Att göra vapenaffär med Gandhi och skicka pengarna till ANC är säkert kreativt men i verkligheten en säkerhetspolitisk katastrof i rådande kalla krig mellan supermakterna.

Sverige är nog bra, men svenska statsministrar får givetvis inte ha en egen agenda som USA har svårt att styra.

Till sist blev Palme en för stor belastning för alla - SAP, Säpo, Nato, CIA etc.

Den svenska gruppen fick lösa problemet och då var Säpo en given medaktör utan att hålla i vapnet.

Det är också därför vi 33 år senare skriver om Palmeärendet i denna tråd. Den sympatiske KP får svårt att bära fram sanningen trots att han själv säkert vill det. Tror jag.