Vi som är incel, (involuntära celibater)

Jag började sitta i kammaren när jag blev uppmanad av själva kvinnor att lägga ner sökandet. Vissa har till och med försökt övertala mig till självmord. Varför ska jag söka då??
Hade du sökt om du hade vetat att kvinnor inte vill att du ska göra det?

Låt mig gissa, du är säkert en av de som har gått på till exempel en danskurs och på sådant sätt lyckats få kontakt med kvinnor. Visst, du kommer med bra förslag, men du har absolut noll erfarenhet när det gäller att veta vad fula och missbildade killar som mig känner inuti, speciellt efter allt det jag har gått igenom.

Exempel på hundpromenad: https://www.facebook.com/events/370435610251785/ Finns mängder med liknande events. Eventuellt finns det lokala hunddagis som annonsera sådant i lokaltidningen också. Vet inte vilka som brukar dyka upp på sådant, men om man är i BeHPNemesis12345s sits får man väl vara beredd att pröva lite olika kanaler.

Men lägg av, vad är det för kvinnor du ens har träffat? Låter ju fruktansvärt osympatiska. Även om de tyckt om mig så skulle jag inte vilja dejta dem, om de går runt och försöker övertala andra till självmord. Skit i dem och träffa tjejer som är lite mer reko istället. I kyrkan tycker jag att tjejer är sympatiska, testa att gå på en gudstjänst en gång och stanna på fikat.

Jag har inte erfarenhet av att vara missbildad. Men fram tills för några år sedan var jag också miserabel. Jag var så blyg så att det hade utvecklats till fobi för att gå fram till okänt folk, så det blev en låsning i skallen på mig när jag t.ex. skulle gå fram till en bemannad kassa. Jag hade akne, såg sjabbig ut, tittade på anime och spelade Counter-Strike hela kvällarna. Men sedan ryckte jag upp mig. Jag började läsa själv-hjälp-böcker, gick till en hudvårdsläkare för aknen, klippte håret kort, slutade klä mig i dåligt sittande jeans och hoodies, ställde speldatorn i förrådet, började gymma, började träna MMA, gick på danslektioner, bytte kyrka till en med fler jämnåriga, etc. Visst, jag kan önska att jag hade tagit tag i detta redan på gymnasiet eller så, men bättre sent än aldrig. Idag är jag supertacksam för att jag tog tag i det och jag känner inte ens igen mig själv från hur jag var på den tiden.

Just via danslektionerna har jag personligen inte fått några dejter via. Men det finns helt klart potential om det är rätt åldersgrupp. Däremot var det supernyttigt för mig som tidigare var så osäker och knappt hade haft kontakt med tjejer. Går du till en pardans, så är det du som kille som ska leda tjejen, så man får träna på att ta eget initiativ, beslutsamhetsförmåga, hantera när man gör fel, beröra och prata med tjejer, etc. För mig var det väldigt många spärrar som släppte efter det och mitt självförtroende blev mycket bättre.

Tjejen jag träffar för närvarande kom jag först i kontakt med via nätet. Däremot hade det aldrig gått så bra som det gjort när jag ringde henne och träffade henne om jag inte först tagit alla stegen på vägen. Nu är hon och jag väldigt kära i varandra och jag ber att vi ska fortsätta vara det och bli ett par i framtiden. Men skulle det av någon anledning inte gå vägen, så har jag kvar mitt självförtroende och jag vet hur jag ska bära mig åt för att komma i kontakt med andra tjejer.

Inget du säger kommer hjälpa här. Dessa individer har gett upp.

Incels läser Run3s inlägg och känner: "Wow nice, vilket bra inlägg! Jag ska ut och lära mig en del, tack "....

för att sedan scrolla ned till inlägget under: va fan

Ditt utseende förstör uppenbarligen hela ditt liv men plastikkirurgi är "för riskfyllt"? Känns som att vinstpotentialen vida överväger risken om man ska gå efter vad du skriver om ditt liv.

Har du någonsin testat lyckan utomlands förresten? I ett land där vita män har hög status.

Kan finnas en viss poäng i att inte definiera sitt liv utefter huruvida man har ett förhållande eller ej. T.ex. jag som kristen tycker att man ska sätta relationen med Gud först; (och är man inte kristen får man väl hitta något annat som ger livet mening).

Samtidigt kan man enligt mig inte vara helt apatisk till resten av sitt liv. Livet är en konstant strävan utan ett mål. Så även om det inte är för tjejernas skull, om man anser det vara hopplöst, så tycker jag ändå det finns värde i att hela tiden utvecklas som människa, vilket alla borde kunna skriva under på. Att träna, klä sig vettigt, lära sig att prata med folk, osv, har ju många fler värden än bara att man blir mer attraktiv i kvinnors ögon. T.ex. träning gör att man mår bättre och får en frisk kropp, osv.

Tror det är osunt att helt haka upp sig på tjejerna och ens relationsstatus, i.o.m. att det är något externt som man inte har kontroll över dess utgång. Bättre är att sätta mål som man själv har makt över att uppfylla, som att träna ett visst antal dagar i veckan, att alltid dyka upp på danslektionerna, etc. Det tror jag skulle göra en lyckligare.

Indeed, riktiga sliddjur!

Jag har blivit ratad så in i helvete, och hade mest troligt inte varit en sådan "folk tittar åt" på krogen, men det hindrade inte mig från att ge upp, på senare dagar har jag förvisso varit på krogen i sällskap, och en gång fick jag ragg två ggr samma kväll, nu tog jag detta som en fin komplimang och gick vidare, eftersom jag är UPPTAGEN.
Finns ju tjejer som är sjukt ratade, men att tycka synd om sig själv, leder knappast till ligga

Ont:Jag röstar för nätdejting än en gång!
Du har bara träffat fel, TS!

Därför att ordet inte finns, det finns inget speciellt med att vara "incel" egentligen. Det finns tre typer av killar mer eller mindre, vi som ligger runt väldigt mycket, de som träffar någon via sin sociala krets och de som träffar någon då och då på tur. Det är lätt att föreställa sig för en normalbegåvad person att den sista kategorin av person av ren slump i många fall blir utan i långa perioder eller på obefintlig tid, eftersom det baserar sig på ren tur.

1. Självklart är det lätt för de som ser bra ut och har ett överdrivet självförtroende (samt psykopater och såna individer) att få ligg.

2. Självklart är det lätt för folk via sina sociala kretsar att få flickvän, det händer per automatik och naturligt.

3. Självklart är det hopplöst svårt för personer utan social krets eller utan utseendet att träffa någon.

De flesta befinner sig i punkt 2 och 3, men misstaget folk gör är att de tror att de är bättre än någon annan bara för att de befinner sig i punkt 2. Ni är inte det, ni blir serverad tjejer, ni får dem inte baserat på egen förmåga. Ni är egentligen precis som "incels" bara att ni har en social krets som backar er. Det är vi i punkt 1 som förtjänar cred som lyckas på egen förmåga och utseende.

Självförhärligande inlägg haha vem hatar du mest bara så vi andra vet?

Hehe var inte min intention om det uppfattades så, utan det är bara något jag kan störa mig på. Se det som motsatsen, dvs en uppmuntran till de som associerar sig med begreppet incel att de är så normal som de kan vara.

Om vi bortser från försöket att impa på alla på FB, som vi omöjligt kan veta är verklighetsförankrat, så är det en intressant poäng med 2 och 3. Visst har folk olika talang för att ragga upp personer av motsatt kön (eller samma om de har den läggningen) men utan sociala sammanhang att ragga i är det ju nära nog omöjligt. Men här kan vi ju alla hjälpa varandra. Är din kompis Nisse incel? Bjud honom på middag med bordsplacering och råka sätta honom bredvid Ingrid som också är singel och låt naturen ha sin gång. Jaså Nisse är för tjejblyg? Men bjud in den där karltokiga Ulla och sätt henne bredvid honom istället så löser det sig.

Är det bara jag som inte ser det, eller har vi blivit sämre på den här typen av diskret matchmaking?

Problemet med såna som dig är att ni har fastnat i någon sorts limbo i era liv, ni stannade någonstans vid 17-års åldern och utvecklade er aldrig efter det stadiet. Efter skolan blev ni en flock saliga själslösa förvirrade hjon som helt enkelt satt kvar framför datorn och spelade spel eller kollad på era förbannade japansk tecknade serier, och det är den enda värld ni känner till.
Inte en enda sk "incel" har tagit på sig ryggsäcken och gett sig ut i världen för att backpacka i Myanmar eller gästarbeta i Australien.
Ni vet inte ett piss om livet och ser det endast från detta 17-åriga perspektivet som ni fastnade i. Nu sitter du alltså och säger att vi bara lever i en ytlig värld där man ska bara snygg och inte smart. Du har så förbannat jävla fel din pajas, det är nästan svårare för snygga killar att få ligga när de har totalt 0 personlighetskemi eller något intressant att prata om.
Tjejer tänder på killar som kan inspirera dem, som kan visa självförtroende, passion, innovation och kreativitet. Du är endast ett jävla miffo om du står där och ska spänna dig med en muskelkropp och uppsatt hår och tro att de finner dig attraktiv. Dessa killar får mest bara ytliga tjejer som du garanterat inte vill ha.

Men detta är nog kruxet, att du helt enkelt inte vet vilka tjejer du vill ha, så du söker dig till varenda jävel, och du söker dig till de minst lika ytliga tjejerna som självklart är bitches, som endast vill ha Samir Abdhullas kebabkuk i sig.
Sedan kan du lägga ner hela "nice guys finish last" offermentaliteten, självömkan är kanske uteslutande det absolut mest avtändande kvalité en kille kan ha, och du stinker av självömkan och osäkerhet.
Det handlar inte om du är snäll eller elak, det handlar egentligen om du är rolig och intressant. I många fall så är det killar som är lite asshole som har lätt att få tjejer, för de har intressanta karaktärsdrag. Men jag kan lova dig att det finns snälla killar som har behärskat detta också, och de får fitta så det bara skriker om det.
Det felet du gör är att du fokuserar dig så förbannat hår på att vara snäll kille att det nästan blir irriterande. Du ska springa före och hålla upp dörren, och du ska alltid säga "jag gör det du vill göra", fattar du inte hur jävla irriterande och ytligt det blir tillslut för en tjej? Visa att du har personlighet, att du vet vad du vill och att du kan ta kontroll, men du behöver samtidigt inte vara ett rövhål. Försök att bara vara rolig och intressant så kommer tjejerna att vilja prata mera med dig.

Det största problemet ni kanske gör är att ni aldrig riktigt tog tag i skiten när ni skulle. Ni ignorerade era uppenbarligen personlighetsbrister under tonåren för att istället spela World of Warcraft, sedan vaknade ni upp en vacker dag och insåg att det inte var så jävla roligt trotts allt.
Du måste ge dig ut och sätta dig i obekväma situationer, du måste träna dig, omge dig med folk av olika slag och karaktärer, att vara nära tjejer. Detta skulle du ha tänkt på för länge sedan, jag hade exakt samma problem och jag jobbade på det.

Så nu ger du fan i ditt "its over" mentalitet. Ge dig ut och misslyckas, och sedan misslyckas lite till, och fortsätt och fortsätt tills du en dag fixar det.