Vi som är incel, (involuntära celibater)

De har inte träffat alla via nätdejting. Utan det är personer som har träffat (och legat med) tjejer via nätet. Och nej, det hittar jag då inte på. Men det är knepigt för mig att bevisa. Jag har ju dock redan gett dig STATISTIK på att det är MYCKET VANLIGT att träffas via nätet. Men det är som att du helt enkelt inte vill processerna den faktan. Är det engelskan som var svår? Här är en svensk artikel om vad jag misstänker är samma studie:
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/f...a-par-karleken

Lägg till att det här är personer som träffat sin respektive via interner. Inte alla som legat bara fått sig ett ligg via internet. Den siffran blir såklart högre.

Istället för att tjejgnälla på mig när jag använder anekdoter och ignorera mig när jag refererar till studier kan du väl formulera ett motargument eller helt enkelt erkänna att det är väldigt vanligt att träffas via nätdejting. Eftersom du menar att det inte rör sig om särskilt fula män så kan du väl förklara varför de inte kan använda Tinder eller annan nätdejting.

Förklara var problemet faktiskt ligger.

Tramsig och irrelevant jämförelse, vilket du vet. Var lite intellektuellt hederlig och höjd nivån. Det svåra är inte att söka själva jobbet, det svåra är att gå vidare i rekryteringsprocessen. Guess what. Det enda du behöver göra för att gå en danskurs är att anmäla dig och betala. Och vi talar ju, enligt dig, om normalfungerande personer med arbeten. Då är det inte ett problem.


.
Ah, så om man inte har några vänner och vägrar försöka skaffa sig det genom att försöka sig på en hobby eller liknande, vill ha en tjej men vägrar försöka via internet, så har man inte isolerat sig? Jag fattar inte din linje.
Åhå, och du tog dig ur det? Du använder ordet "byggde" vilket antyder AGENS från din sida, vilket vidare antyder att det inte var slumpen som gjorde att du började få ett socialt nätverk. Det verkar tvärt om som att du aktivt arbetade för att bygga upp din sociala krets och att det var något du inte gjorde tidigare. Det var alltså inte så att du saknade möjligheter att påverka din situation.
Till skillnad från dig driver jag tesen att det finns någonting som skiljer de flesta incels från de som får ligga, om än bara ibland. Däremot menar jag att den ensamma oskulden som faktiskt ser helt ok ut, har ett jobb/studerar och har normal social förmåga har alla möjligheter att just ta sig ur situationen. Sen har vi en radda andra personer som pga olika anledningar har det väldigt svårt att träffa tjejer. Men det gäller allt som oftast både på fest, klubb, arbetet och Tinder. För några av dem blir det nog bättre i 30-års åldern iaf.
Herre gud jag har gett mängder med råd till oskulder på det här forumet. Jag var nog en av de mest aktiva deltagarna i en viss tråd dedikerad till att försöka hjälpa en oskuld. Saken är bara den att man måste ha lite insikt om man vill komma åt problemet. Vad är mina svagheter och varför misslyckas jag?

En del är som du säger helt vanliga killar utan uppenbara anledningar till sina problem. Då är det ofta att man är feg och passiv. Inte sällan finns det en skam över att visa sig sexuellt intresserad av någon. De tänker saker som "Om jag går fram och pratar med henne kommer hon tänka att jag vill ligga med henne, ånej!". Det blandas ofta med bortförklaringar där man säger att man minsann haft "chansen att ligga med inte tagit den" etc. Inte sällan är det något i stil med att en tjej log mot dem på en klubb vari de inte vågade gå fram, men intalar sig själva om att de valde bort detta och garanterat fått knulla annars. Inte sällan är folk i den här gruppen också rätt stolta och vägrar ändra på sig i syfte att öka chanserna. Detta bottnar i att det vore att "försöka". Och om man försöker kan man misslyckas, vilket man inte kan om sitter hemma, runkar och tittar på TV.

De här männen behöver någon slags kombination av kvinnlig bekräftelse, kampsport och en örfil.

Ett fåtal är helt enkelt för fula i kombination med att de inte själva vill träffa en tjej med liknande marknadsvärde.

Några andra saknar nästan förmåga att interagera med kvinnor. Många ensamma män är väldigt rädda för kvinnor. Tro fan det. De mest framgångsrika PUA-dårarna har däremot ofta en rätt kass kvinnosyn där tjejer inte är vatten värda annat än som kropp att runka i. Inte en helt sund syn skulle jag säga, men det gör ju att de inte är särskilt rädda för kvinnor. Vad man gör åt detta vet jag inte? Terapi kanske?

Adresserar dom dig direkt? Om inte skit i dom och även om dom gör det så är dom borta från ditt liv. Karaktärer i clownworld ungefär.

Det där tycker jag, att du tar på kornet. Så har det varit med mig. Feghet, passivitet. Det finns alltid någon anledning, att undvika att exponera sig. Kan erinra mig just några sådana situationer.

T ex på en studieresa i England, var en deltagare en ensam, snygg kvinna, som jag kikade på i smyg. Vi deltagare besökte en pub och där fanns ett anslag som annonserade dans. Hon frågade om jag ville gå med dit. Jag har aldrig dansat och måste säga nej. "Det var blank nej det", sa hon och låtsades sedan aldrig mer om mig.

Inte vet jag om det var en chans till något, men jag skämdes ju för det och har sedan funderat mycket på hur jag borde ha gjort.

Typiskt manligt logiskt svar där på puben. Först efteråt kommer man på att det logiska svaret ju var fel. "Jag skulle gärna följa med, men jag kan inte dansa" hade varit rätt svar. Det ska vi alla superlogiska män försöka lägga på minnet. Det troliga reaktionen från henne hade varit "då lär jag dig".

Alltså jag vill verkligen göra något åt min incel-situation. Men hur i helvete ska jag göra det? Jag har kommit upp i åldern då man inte festar längre och folk skaffar barn och så.

Jag har aldrig ens varit i närheten av en relation med en tjej och blivit nobbad varje jävla gång jag försökt. Det finns fan killar som är fulare än mig som lyckas, även aspergare och rullstolsbundna så det måste fan gå för mig också. MEN HUR?

Jo då. Så har jag också tänkt ibland. Hur kul hade det varit för henne att komma dragande med en helt hopplös danselev bland alla elegant dansanta? Hon hade kännt sig utskämd. Möjligen kunde jag ha följt med dit så att hon, som kunde, fick dansa medan jag hållit mig i bakgrunden på något vis. Tror nog bara att det blivit ännu mer pinsamt.

Vad tror du hade varit viktig för henne? Dansen, eller att göra något med dig?

Vilken ålder är det? Vad jobbar du med (ungefär)? Vad tjänar du? Bor du i en storstad?

Vad har du gjort för att lyckas? Hur klär du dig? Klä dig efter din åldern, men klä dig snyggt. De flesta män klär sig ganska fult. Att klä sig bättre räcker så klart inte, utan du måste göra flera saker. Styrketränar du? Är du tjock? Hur är din käklinje? Har du skägg? Är du skallig? Aja, hur som haver, försök bli ditt snyggaste jag.

Är du aspig? Har du haft tjejkompisar? Klarar du av att hålla konversationer med kvinnor eller hittar du inget att prata om och så skapas en konstig tyst stämning? Är du rädd för att en kvinna ska tänka att du försöker komma in i hennes trosor?

Kan du tänka dig att börja med någon fritidssyssla även om du inte tycker att den låter tokspännande? Kamsport? Danskurs? Du har ju varken fru eller barn, så tid bör du ha.

Feltänk.

Att le mot henne och säga "Jag kan verkligen inte dansa, bara så du vet, men du får väldigt gärna försöka lära mig" hade räckt utmärkt. De flesta förväntar sig inte att folk kan dansa.

Är du född med en konstaterad kranial/ansiktesmissbildning? Eller är det något du självdiagnosticerat?

Hur får du det till att den här idrottsmannen är en gangster?

Vilken idrottsman?

Genetisk ansiktesmissbildning. Min far har också varit född med det.