Hur ser ni på den sekulära humanismen, i Sverige representerad av Humanisterna?
Jag tycker att sekulära humanistorganisationer ger motstridiga budskap. De skriver att humanismen är en icke-religiös livsåskådning där ateism endast är en delmängd, och att alla ateister inte är humanister, på samma sätt som att alla gudstroende inte är t ex kristna. Så långt är jag med.
Men när humanistorganisationer kommenterar religion och icke-religion i samhället så är bilden en annan, detta är särskilt tydligt om jag kollar på humanistgrupper i USA och Storbritannien. Alla rapporter om att religiositeten minskar räknas av humanistiska grupper som en seger. I Tro och vetande 2.0 så konstaterar Christer Sturmark att 80% (eller något åt det hållet, länge sen jag läste boken) av den svenska befolkningen inte tror på Gud (enligt någon undersökning), och konstaterar som en följd av detta att den sekulära humanismen är den dominerande livsåskådningen i Sverige. Men vad hände med att sekulär humanism inte var synonymt med ateism, att ateism endast var en delmängd av det?
Humanisterna i Sverige säger att de främst kämpar för en sekulär stat, och är ett Amnesty mot religiöst förtryck. Men om man endast är en sekularistisk organisation, vilken anledning finns det då att utesluta religiösa (vilket de de facto gör iom att de definierar sekulär humanism som en icke-religiös, ateistisk filosofi)? Amnesty accepterar såvitt jag vet folk som är politiskt engagerade, trots att de kämpar mot politiskt förtryck.
Kan sekulärhumanistiska organisationer verkligen säga sig representera samhällets icke-religiösa och ateister, något de ofta påstår sig göra? Det finns många ateister som tar avstånd från sekulär humanism.
Jag blir inte klok på detta.
Jag tycker att sekulära humanistorganisationer ger motstridiga budskap. De skriver att humanismen är en icke-religiös livsåskådning där ateism endast är en delmängd, och att alla ateister inte är humanister, på samma sätt som att alla gudstroende inte är t ex kristna. Så långt är jag med.
Men när humanistorganisationer kommenterar religion och icke-religion i samhället så är bilden en annan, detta är särskilt tydligt om jag kollar på humanistgrupper i USA och Storbritannien. Alla rapporter om att religiositeten minskar räknas av humanistiska grupper som en seger. I Tro och vetande 2.0 så konstaterar Christer Sturmark att 80% (eller något åt det hållet, länge sen jag läste boken) av den svenska befolkningen inte tror på Gud (enligt någon undersökning), och konstaterar som en följd av detta att den sekulära humanismen är den dominerande livsåskådningen i Sverige. Men vad hände med att sekulär humanism inte var synonymt med ateism, att ateism endast var en delmängd av det?
Humanisterna i Sverige säger att de främst kämpar för en sekulär stat, och är ett Amnesty mot religiöst förtryck. Men om man endast är en sekularistisk organisation, vilken anledning finns det då att utesluta religiösa (vilket de de facto gör iom att de definierar sekulär humanism som en icke-religiös, ateistisk filosofi)? Amnesty accepterar såvitt jag vet folk som är politiskt engagerade, trots att de kämpar mot politiskt förtryck.
Kan sekulärhumanistiska organisationer verkligen säga sig representera samhällets icke-religiösa och ateister, något de ofta påstår sig göra? Det finns många ateister som tar avstånd från sekulär humanism.
Jag blir inte klok på detta.