Citat:
Ursprungligen postat av
X-pert
Exakt ett år sadan Adriana gjorde sitt livs ställningstagande. Det blev rätt ställningstagande och därför inte hennes sista i livet.
Precis, det är det minnet hon kommer att ha kvar, att det kunde ha varit hennes sista dag.
Förmodligen en mardröm som aldrig försvinner för Adriana.
I kväll, för ett år, sen var sista kvällen som Lisa skulle få tillbringa tillsammans med sin familj.
Det var den sista kvällen familjen såg sin älskade Lisa i livet, hon skulle aldrig mer komma hem igen.
Så brutalt och snabbt ett liv kan sluta, ett liv fyllt av drömmar, framtidsplaner, positiv energi och kärlek till familjen. Brutalt, hårt, skoningslöst förintas allt detta av mördaren Nerijus som gör det för sina egna lustars skull, för att få utlopp för sina sexualsadistiska drifter, för att få förverkliga sin avgrundsfantasi. Lisa fanns till hands och var ensam och försvarslös, Nerijus missade inte tillfället utan slog till, som ett blodtörstigt rovdjur.
Med de omänskliga egenskaper han uppvisat är han inte värd att få kallas mänsklig.
Ondska helt utan samvete, mörker utan ljus, djävulska drifter utan hopp - det är mördaren Nerijus som tog sig rätten att ta Lisas liv - för sin egen njutnings skull.
Blodtörstiga rovdjur som Nerijus måste samhället skyddas ifrån - för alltid.
För Lisas familj är det redan försent, de får aldrig sin Lisa tillbaka. När nu ettårsdagen av mordet närmar sig så hoppas jag att inte de mörka tankarna och mardrömmarna om det som hände tar över, jag hoppas att de orkar minnas Lisa precis som hon var där sista dagen, stolt och glad över sitt sommarjobb, stolt och glad över att tjäna lite egna pengar, ta lite eget ansvar, åka hem själv på sin moped från jobbet.
Glad, kärleksfull och full av hopp.
Inför sommaren och inför livet.
