När all i världen ska absurditeterna upphöra och besinning äntligen infinna sig?
Man tar sig ju för pannan i häpnad och undrar hur i hela fridens namn det kan bli så här tokigt.
Det hela har ju spårat ur alldeles genom Rönnbäcks ageranden och framfarten här stundtals.
Polis planterar, det fifflas och konspireras, alla närmast har slutit sig samman i den onda avsikten
att sätta dit en oskyldig för ett bestialiskt mord på en tonårstjej.
Förstår man inte hur himla vansinnigt detta framstår som? Hur imbecillt det är?
Det är som om man hade klivit in i någon fiktionens värld och förlorat allt av proportioner.
Det är en resa bort från sanningen och in i fablernas och lögnens värld som skådas på sina håll
och det till och med äger rum mitt inne i en domstol och man är rent förstummad inför
vad som pågår.
Allt mer fjärmas det från sans och balans och det alldeles vettlösa breder istället ut sig.
Med bortförklaringar till förbannelse ska skuld fördrivas. Med långsöktheten som ledstjärna
ska logiken och förnuftet skjutas i smulor.
Det som finns ska inte finnas eller finnas på annat sätt än det fanns.
Färskt blod ska i händerna på en beslutsam och segerviss "alternativare" genomgå
en förvandling som antingen stavas till kontaminering eller, rysansvärt nog, plantering.
Det senare varmt omhuldat av den långt inne i paranoians värld befinnande sig Inger Rönnbäck.
Så ska bevis systematiskt behandlas och berövas tyngd och giltighet och en för
en infernalisk komplott utsatt stackars baltisk gästarbetare strax ges frihetens härlighet åter.
Det är mycket nu med det konspiratoriska skulle man kunna säga alltså.
Sans och balans och besinning, det är dock att föredra i längden. Sanningar smakar
bättre än lögner och dravel dessutom. Hur engagerat allt av det senare än kan förmedlas.