Arton kvinnor anklagar Jean Claude Arnault för övergrepp. (namn tillagt /mod)

... skickar iväg henne att plöja igenom några artiklar utan att ange vad i dessa som stöder Astrids egen tes. Artiklarna (eller böckerna?) som sannolikt är oåtkomliga för gemene man och svåra hitta utan tydligare källhänvisning, ...

Men ändå moraliserar du över de invändningar du läser. Folk är fria, men inte så fria att de får hojta indignerat när fria människor kränks ...

Det var just BOs frihet som inskränktes....

Man har inte rätt att tvinga ner kuken i halsen på någon. Vad fan är det som är så svårt att förstå? Låtsas du inte begripa skillnaden mellan oralsex och oral våldtäkt?
Vill du göra det omöjligt att döma någon för våldtäkt genom bedömning av trovärdigheten, så i princip avskaffar du kvinnofriden. Fritt fram för våldtäkter.

Allmänt sett kan man förstås inte avfärda våldtäktsanklagelser med att det hela började frivilligt, men när det som här rör sig om frivilligt oralsex som enligt målsägandens subjektiva upplevelser övergått i något hon inte var med på utan att hon avbryter akten blir följden av domstolens resonemang att de just sätter godtyckliga gränser för när tillåtet oralsex övergår i otillåtet. Det är orimligt att domstolen gör sådana avgörande. Om de hade haft att ta ställning till uppgifter om att målsäganden uttryckt en vilja att avbryta akten hade det inte varit ett sådant avgörande om tillåtet sex eftersom det då funnits reella hållpunkter om att en sexakt övergått i en annan.

Nu påstår domstolen förstås att målsäganden genom sitt kroppsspråk visat en vilja att avbryta och att en frivillig sexakt därigenom övergått till en annan, men det är inte logiskt hållbart då man då förutsätter vad som skall bevisa, nämligen att oralsex-mottagandet från Arnaults sida medvetet ändrat karaktär till ett övergrepp. Och man förutsätter som sagt att det oralsex som Arnault då övergår att ägna sig åt är onormalt oralsex därför att målsäganden ogillar det. Är det normalt sex är det inte Arnaults sak att inse att målsäganden kanske ogillar det.

Ja, Seebergers uppgifter understryker att målsägandens uppfattning är subjektiv och saknar hållpunkter och inte borde läggas till grund för vad som hände. Men det står redan klart att domstolen inte är sanningsenlig när de påstår att det är bevisat bortom rimligt tvivel att målsägandens uppgifter är riktiga, när det enda man går på då är hennes subjektiva uppfattning om vad som inträffat.

När man börjat gå till väga så som domstolarna gör i sexbrottsmål slutar verkliga omständigheter som den du pekar på här att vara avgörande utan det är istället en trovärdighetsbedömning där fakta enligt postmodernistisk model blir det som fastslås genom att man väljer en subjektiv upplevelse och utgår från den.

Jaha, så först var det fel att hon inte föreslog några källor för sina påståenden och nu är det fel att ange källor eftersom de är "oåtkomliga för gemene man" och hon inte anger exakta sidnummer?

Poängen är väl snarare att vill hon stödja sig på källor, vilket hon bör om hon inte har egen personlig erfarenhet att stödja sig på, så kan hon ju referera till den på det sätt dom man bör. Det är till exempel inte till någon större hjälp att referera till en bok på flera hundra sidor och kräva av läsaren att hitta rätt på vad hon anser utgör ett stöd för hennes hypotes. Hon omtalar referenserna endast som "verk", anger inte titeln, inte heller citerar hon ur dessa. Hon dumpar därmed allt arbete på andra. Det är precis som om Astrid bara vill täppa till truten på den som kommer med invändningar genom att svänga sig med vaga vetenskapliga referenser. Det är knappast någon vidare god vetenskaplig sed, och bevisbördan ligger nog på Astrid själv. Det är inte andra som ska springa hennes ärenden.

Då är det anmärkningsvärt att det är en prillig läkare som går i taket över domen medan många jurister accepterar den. Hon är en amatör i sammanhanget, jävig dessutom genom sin vänskap med Horre och sin ömmande kontakt med Katta.

Det är inget anmärkningsvärt alls. Jurister solidariserar sig enbart med jurister och tror att deras uppgift är att bestämma sanningen om hur verkligheten är beskaffad. Det är följden av att vi har ett extremt starkt rättspositivistiskt system numera starkt influerat av postmoderna, främst feministiska tankemönster. En tradition i svensk rättvisa är också att man inte "kväljer dom" dvs undviker att rätta till uppenbara fel för prestigens skull och inte kritiserar andras domar för kårandans och sin karriärs skull. En ytterligare prillig ide man håller sig med är att domar inte betyder eller kräver att man definierar något utan skall ses i ett vakuum - vilket förstås är lögn. Ett annat lögnaktigt påstående eller inbillad föreställning är att domstolsjurister inte är ansvariga för någonting och inte formar någon lagtillämpning, utan det skylls ifrån på "lagstiftaren".

Allt detta märks i det här fallet och den juridiska bedömningen av det. En typisk exponent för dessa lögner och felaktigheter som är extremt solidarisk med systemet och dess starkt ideologiska inriktning är Anna Skarhed som nu uttalat sig om fallet och Seebergers relevanta kritik.

Att uppmärksamma lögnerna och konsekvenserna av domen för folks sexliv är "respektlöst". Att Skarhed väljer ett sådant emotionellt uttryck är talande:

https://www.svd.se/jurist-respektlos...rger/om/kultur

Det är ju för övrigt inte sant att inte rådande ordning, som domen är ett uttryck för, kritiserats av jurister. Två framträdande försvarsadvokater, De Basso och Westerlund, har kritiserat det som ligger bakom, om än inte den specifika domen.

https://www.magasinetparagraf.se/nyh...ning-i-sexmal/

Poängen är väl snarare att vill hon stödja sig på källor, vilket hon bör om hon inte har egen personlig erfarenhet att stödja sig på, så kan hon ju referera till den på det sätt dom man bör. Det är till exempel inte till någon större hjälp att referera till en bok på flera hundra sidor och kräva av läsaren att hitta rätt på vad hon anser utgör ett stöd för hennes hypotes. Hon omtalar referenserna endast som "verk", anger inte titeln, inte heller citerar hon ur dessa. Hon dumpar därmed allt arbete på andra. Det är precis som om Astrid bara vill täppa till truten på den som kommer med invändningar genom att svänga sig med vaga vetenskapliga referenser. Det är knappast någon vidare god vetenskaplig sed, och bevisbördan ligger nog på Astrid själv. Det är inte andra som ska springa hennes ärenden.



Då är det anmärkningsvärt att det är en prillig läkare som går i taket över domen medan många jurister accepterar den. Hon är en amatör i sammanhanget, jävig dessutom genom sin vänskap med Horre och sin ömmande kontakt med Katta.

Så himmelens feministiskt är det väl inte när så många fall las ner i brist på bevis. [---] Problemet med Arnault var att han begick så hiskeligt många övergrepp att sannolikheten att han skulle klara sig undan alla sjönk till under hälften. Han har bara sig själv att skylla.

Men som sagt, det är också upp till var och en att själv bedöma om 30-60 sek kvävning i högre pulstillstånd borde ge en starkare reaktion eller ej.

Återigen, vi kan konstatera att han är dömd för en våldtäkt och inte mer. Så oavsett om man tycker domen är adekvat eller ej; vad som hände de andra gångerna är även i juridisk mening inte övergrepp.

Inte i juridisk mening men väl i historisk mening. Man kan nog lugnt utgå från att han är skyldig även om han inte kan dömas för något annat. Det finns så enormt många verifierade vittnesmål från flera decennier.

Officiellt ja, men alla är fria att göra sin egen bedömning.

Fast med tiden så ville samma kvinnor inte alls ha sex med honom.

Metoo handlar om övergrepp. Weinstein är ett äckel. Arnault är ett äckel. För det behövs inga projektioner. Det är väl tvärtom så att hyggliga kvinnor projicerat sin egen hygglighet på kräket tills det blev uppenbart vad han gick för. Därför råkar trevligt folk ut för en sån slemmig typ som Arnault. Helt enkelt för att de är för bra för honom.

OK, det verkar ju enkelt alltihop i så fall.

Hur går man vidare nu menar du? För så som du beskriver kan vi ju inte ha det. Serievåldtäktsmän som springer runt utan att någon gör något på decennier.

Att det kommer finnas män med status (och kvinnor med för den delen) som är eftertraktade och tar tillfället i akt att ha sex när chansen bjuds kan vi vara helt säkra på. Så för att undvika fortsatta övergrepp (vad jag förstår är i princip allt sex JCA haft genom åren övergrepp enligt dig) måste vi nu identifiera dagens JCA och förbjuda dessa att träffa kvinnor som vill ligga med dem. Målsäganden i det aktuella fallet borde ju hindrats från att träffa JCA. Hur skulle man på bästa sätt ordnat det? Eller vad har du annars för förslag? För eftersom du och de som tänker som du har en så tydlig bild av vem som är ond och vem som är god borde det ju vara rätt enkelt att komma tillrätta med detta.

Det fetade blir lite problematiskt för övrigt eftersom det antyder att sexet han haft ändå varit frivilligt. Du måste nog bestämma dig. Eller menar du att alla relationer han hade började frivilligt men slutade med våldtäkt?

För dig kan ju inte rimligen denna enda dom räcka eftersom du vet att JCA har begått våldtäkter seriellt i decennier, så någon form av sänkta beviskrav är väl ett rimligt alternativ antar jag. Fast det förutsätter ju att kvinnor som ligger med statusmän omedelbart kommer på att de blivit våldtagna och inte väntar uppåt ett decennium.

Välja själva naturligtvis.
Ju mer som regleras desto mindre bestämmer man själv.

Du och dina gelikar i diskussionen har som utgångspunkt att allt handlar om att män vill kunna våldta ("bestämma själv" som i att begå brott alltså) kvinnor utan straff, vilket är en totalt bisarr snedvridning av vad som är poängen i såväl Seebergers, de tidigare citerade advokaternas och på sätt och vis även Anders Bergstedts inlägg i Dagens Juridk. Även om han mer bekymmrar sig för skevheten i beviskrav mellan olika våldsbrott än våldtäktsdomar specifikt. Men han nämner "Kulturprofilen" som exempel på ena ytterligheten.

Ni missar liksom helt poängerna med dylika resonemang på grund av moralindignerad fartblindhet.