Turistubåt på väg mot Titanic försvunnen (2023-06-19) Vrakdelar funna, inga överlevande (2023-06-22)

Svårigheten att stiga kanske delvis berodde på skrovet redan tryckts ihop lite med minskad flytkraft som följd?

Fast hade moderfartyget någon indikation på att Titan börjat att stiga, eller ?
De kunde ju tydligen inte se Titan så bra.

Även batyskafen Trieste hade en hel del missljud för sig. Det knackade och knäppte hela tiden.
Antagligen var det temperaturskillnaderna som fick skrovet att krympa plus att nitfogarna gled
lite grand ovanpå varandra.
Vid ett dyk så sprack glaset uppe i manövertornet. Dvs det torn eller rör som manskapet klättrade ut och in genom.
Tornet var dock helt öppet för det fulla trycket när hon var i dykning.
Manövertornet användes bara när hon var i ytläge för att ordna med bogsering. Troligen för att kunna manövrera rodret som fanns akterut.
Trieste hade inga thrusters så att hon kunde inte "smyga" över bottnen.
Utan kunde bara "sväva över" Marianergravens botten.

Hursomhelst så gav dykningsförsöket upphov till ny teknik, nämligen att några uppfinnare tog fram extremt kraftiga blixtrör, bland annat de så kallade Xenon-rören.
Och avsikten var nog troligen att sådana skulle användas i djuphavet för dess extrema mörker därnere.

Solsystemets djupaste hav finns dock inte på Jorden, utan troligen på Jupiters måne Europa som har ett tjockt istäcke. Dessa hav om de nu finns och inte är bottenfrusna kan vara upp till 60-150 km djupa.

Ja, Madsen ja, att vi inte tänkte på honom ?
Madsens fönsterventiler är faktiskt felmonterade och vända inåt, istället för utåt som det skulle ha varit om de varit ingenjörsmässigt sett korrekt. Och täta bättre ju djupare hon dök.

Det har funnits olika idéer om hur man ska montera batteripacken i sådana här ubåtar:

1. Den ena är att batterierna blir utsatta för hela trycket utanför, och enligt obekräftade uppgifter så inneslöt man batterierna i typ en gummiblåsa, som fylldes med typ transformatorolja eller något liknande.

Dessa kan då inte spricka av trycket, för varje enskild cell så fanns då en liten luftningskanal för tryckutjämning. Det spelade ingen större roll i denna konstruktionen om lite svavelsyra läckte ut i transformatoroljan. Denna olja var ju kemiskt sett inert ändå .

2. Den andra var att batterierna fanns inne i tryckkammaren, men då drar man på sig problem ifall de överhettas och de kunde rentav börja brinna.

Många militära ubåtar har tagit fram fiffiga lösningar för att hantera sina batteripackar. Bland annat att hålla koll på cellspänningen på varje cell och kunna koppla ur de som var helt defekta.

Kom ihåg att Stockton Rush troligen tänkte precis som alla ingenjörer gör i början, att ett cylinderformat tryckkärl har lika stor trycktålighet inifrån som utifrån.
Det stämmer bara för mindre kärl, men det är en god approximation som många utgår ifrån.

Ska kanske komma ihåg att lindningsmetoden för en spole av kolfiber, så finns ingen
garanti mot inneslutna luftbubblor där som sedan kommer att utgöra defekter och därmed betydelsefulla svaghetspunkter.

Som jag ser det så finns det ingen anledning att använda kolfiber i denna typ av farkoster.
Antagligen tyckte väl Rush att kolfiber är bara är ett bra modeord.

Jag kan heller inte se att kolfiber har någon potential inom området.

I många andra sammanhang så bortses det också ifrån att kolfiber brinner riktigt bra, till och med
bättre än glasfiberplasten gör.

Verkar som det fanns luftbubblor, läste en artikel där det berättades om att vid de inledande dyken poppade luftbubblor, vilket slutade efter några dykningar.

Svårigheten att stiga kanske delvis berodde på skrovet redan tryckts ihop lite med minskad flytkraft som följd?

Ja herregud! Det där systemet framstår (framstod) mer som ett ineffektivt sätt att påminna besättningar om att de snart ska dö än att göra någon egentlig nytta för säkerheten.

Såg precis också jeffostroff:s senaste. Minst skrivet ångestladdad kommunikation att följa med i och det banne mig även om den inte ens vore äkta. Fi fan...

Eller så hade de problem från början. Istället för 2h så dök de på1.5h. Dvs 42m per sekund Istället för ca 30.

Så var ubåten tyngre redan vid nerfärden?

I de filmer man sett av kolfiber cylindrar så imploderar de snabbt utan att deformeras nämnvärt innan. En förändring i "formen" av kolfibercylindern får ju titaniumringarna att poppa loss typ.

Metaller har ju den "nyttiga" egenskapen att de kan plasticera och därmed fortsätta att ta upp last. Man får en förvarning om vad som håller på att hända. Böj ett gem i metall så inser du att den har mycket att ge även efter det att den har börjat plasticera.

Kolfiber har oftast ingenting att ge utan ett brott kan ske helt utan förvarning. Du kan tänka dig en hockeyklubba tillverkad i stål. Den skulle du förmodligen kunna göra ett S utav utan att den skulle gå av. Visserligen skulle den vara obrukbar men hålla ihop skulle den nog göra.

Det märkliga är att ingen reagerade på att det gick för fort, varken i farkosten eller på moderfartyget.
Det hände inte mycket alls efter att de släppte tyngderna.
Missljud kom tydligen från aktern och där hade de ingen insyn.
19 minuter….

Metaller har ju den "nyttiga" egenskapen att de kan plasticera och därmed fortsätta att ta upp last. Man får en förvarning om vad som håller på att hända. Böj ett gem i metall så inser du att den har mycket att ge även efter det att den har börjat plasticera.

Kolfiber har oftast ingenting att ge utan ett brott kan ske helt utan förvarning. Du kan tänka dig en hockeyklubba tillverkad i stål. Den skulle du förmodligen kunna göra ett S utav utan att den skulle gå av. Visserligen skulle den vara obrukbar men hålla ihop skulle den nog göra.

Titanium är dock inte lika flexibelt som stål.

Har cykel i kolfiber o den flaxar bra. Så beror på konstruktionen hur elastiskt det blir. Men du har ju rätt i att kolfiber kan ge upp nästan helt utan förvarning.

Fast jag tyckte jag läste att moderfartyget frågade om det inte gick för fort.

Ja, jag uppfattade oxå på youtube att moderskeppet flera ggr under resan ner frågade om det inte gick för fort…