Hur accepterar ni verkligheten?

Jag har läst vad du skriver och måste då ställa frågan, hur ser ditt övriga liv ut?
Personligen känner jag mig lycklig helt utan någon gudstro. Det har alltid varit en ickefråga för mig och under min uppväxt har det inte varit någon i min närhet (familj,nära vänner etc) som haft någon gudstro att tala om, eller så har de helt dolt den utan min vetskap.

Lycka och mening för mig är att omge mig med personer jag älskar, lära mig nya saker och få en bättre förståelse för världen vi lever i samt uppnå nya mål i livet. Det vill säga, jag skapar min egen mening, det som ger mig och mina medmänniskor lycka och välmående, samt en strävan efter nya insikter som kan fortsätta ge guldkant på tillvaron.

Jag tycker t ex inte att verkligheten förlorar sin magi bara för att man saknar gudstro eller någon egentlig objektiv mening med livet, snarare tvärtom. Ju mer man lär sig, desto mer fascinerande blir det då saker och ting ofta är långt mer komplexa än vid första anblicken.

Det känns som att det som verkar tynga dig mest är att detta livet är vårt enda och att inte kunna få träffa de som lämnar oss igen. På ett sätt kan jag förstå det, och på ett sätt inte. Jag har aldrig haft någon direkt tro på en fortsättning efter döden, det har aldrig känts naturligt på något vis. Kanske har det på något sätt hjälpt mig värdesätta den tid vi de facto har just nu och göra det bästa av situationen.

Någon form av fortsättning som vi inte har, eller kan nå någon kunskap om, känns både främmande och skrämmande på samma gång. Vad är det som säger att det nödvändigtvis skulle vara något bättre än det vi upplever just nu? Och samtidigt om vi verkligen dör "på riktigt" så blir det som innan vi föddes, en ickeupplevelse som inte kommer besvära oss det minsta.

Att de personer vi älskar går bort kan så klart vara väldigt jobbigt, och orsaka en del jobbiga perioder i livet. Men så är det för alla, och det finns sätt att bearbeta det på. Detta har varit jobbigt för mig också, men samtidigt känns det som en väldigt naturlig del av livet på något vis.

Hoppas du kan finna något i ditt sökande som ger dig glädje, vad det än må vara. Vi är ju alla individer med olika behov. Och även om det kanske inte känns så just nu, så verkar det ju ändå som att du verkligen försöker finna något som ger dig denna mening, och det känns som att vi människor förr eller senare brukar kunna vara rätt duktiga på att hitta en meningsfull roll i tillvaron så länge vi inte ger upp. Jag tror på dig!

Nja, skulle nog inte rekommendera den boken. Utifrån kritiken jag sett är detta inte en person som förstår kvantmekanik i någon djupare bemärkelse. Vill man nödvändigtvis försöka hitta någon som helst sådan koppling så är nog bästa det bästa valet fysikern Roger Penrose, där han argumenterar för någon form av kvanteffekter som även skulle kunna ge en makroskopisk påverkan eller till och med ge upphov till vårt medvetande.

Men det är endast på hypotesstadiet och har mötts med kritik, men han förstår i alla fall vad han pratar om. Här är en länk till en intressant diskussion där han diskuterar just detta, samt AI, med mikroprocessorns upphovsman. Jag drar själv inga direkta slutsatser kring detta då det som sagt bara är en hypotes, men diskussionen är likväl tankeväckande.

https://www.youtube.com/watch?v=0nOt...ntiaFoundation

Det är inte klart man inte kan bevisa något och det kan verka långsökt med kvantmekanik. Men det ger ändå en slags bevis för att universum inte är som Newton trodde, en klocka som går lika bra framåt som det motsatta. Det har kommit ut mycket sedan jag läste något. Sedan så kan man undra om mayas slöja och att leva i matrixen är samma sak, det kanske känns alldeles för pop. Men tycker ändå det är roligt att tänka på.

Ja, absolut. Kvantvärlden är spännande. Men än så länge finns det inte särskilt mycket som talar för att de effekterna kan manifestera sig i makroskopisk skala, snarare det motsatta. Men det finns säkert mycket spännande kvar att upptäcka på det området. Min kommentar gällde främst boktipset.

Gillade din länk, den kom iallafall en person till pass.

Nice. Jag upptäckte den häromdagen och det är alltid spännande att höra vad de här smarta individerna har att dela med sig av, oavsett om de någonsin kommer visas ha rätt eller inte. Det väcker nya tankegångar.

En annan infallsvinkel vad jag känner?

Jag gillar inte att upprepa mig, alla tycker att det är tjatigt.

Du måste nog mena/praktiserar dina tankar för att du ska må bra av dom.
Det är väl en bra mening med livet att försöka ha fler goda dagar än dåliga.

Jag brukar känna att det är ändå ganska svårt att bara sköta dom mest basic grejerna för att ge sig själv goda förutsättningar att må bra.

Äta hälsosamt, sova dina timmar, sparsamt med alkohol och droger, träna psyket och träna kroppen, träffa människor, och ta hand om ditt yttre samt hygien och en bra variation av lite olika fritidsintressen.

Kan jag spinna runt på det där och sköta det snyggt då kommer jag också må rätt bra. Men tycker det oftare är lättare att veta vad man behöver i teorin, medan det blir mer komplicerat när det ska omsättas i praktiken.