Han vet inte om han vågar skaffa barn igen

Ja men äsch det var ju välmenande 🙂

Dilemmat:till råga på allt har han utvecklat en irrationell rädsla för att få ett barn som det är "nåt fel på", delvis pga att en av hans närmsta vänner har ett barn med autism.

Jag är 32 år gammal och har inga barn. Min kille är 44 och har en snart femåring sedan innan. Jag vill väldigt gärna ha barn och då med just honom och ingen annan. Har varit ihop i snart 1 år och jag klickar bra med hans barn.

Dilemmat: han har på sistone blivit rejält kluven till fler barn. Småbarnåren var präglade av bråk med exet och till råga på allt har han utvecklat en irrationell rädsla för att få ett barn som det är "nåt fel på", delvis pga att en av hans närmsta vänner har ett barn med autism. Å andra sidan säger han att han gillar tanken på ett syskon till sitt barn så i grunden knns det som att han VILL men inte VÅGAR. Att han skulle våga om det fanns garantier för att allt går väl men det kan ju ingen ge honom, någonsin.

Jag har kollat up min fertilitet och jag har tydligen utmärkt äggkvalitet. Jag vill inte ha barn NU utan vill bygga en mer stabil relation. Dock vill jag inte vänta i mer än 2 år.

Det känns även kränkande för mig att han satsade på barn med en kvinna som sitt ex men tvekar med mig. Exet som både var flera år äldre än vad jag är nu plus sjukpensionär pga psykisk sjukdom medan jag är yngre, har stabilt psyke och ekonomi.

Förutsättningarna är så mycket bättre och jag känner mig emellanåt rätt bitter, inte minst som det är första gången i hela mitt liv jag träffar någon det klickar till 100% på alla plan med.

Finns det någon som varit i samma sits? Kan sådana här rädslor lösa på något sätt? Jag går sönder.

Jag är 32 år gammal och har inga barn. Min kille är 44 och har en snart femåring sedan innan. Jag vill väldigt gärna ha barn och då med just honom och ingen annan. Har varit ihop i snart 1 år och jag klickar bra med hans barn.

Dilemmat: han har på sistone blivit rejält kluven till fler barn. Småbarnåren var präglade av bråk med exet och till råga på allt har han utvecklat en irrationell rädsla för att få ett barn som det är "nåt fel på", delvis pga att en av hans närmsta vänner har ett barn med autism. Å andra sidan säger han att han gillar tanken på ett syskon till sitt barn så i grunden knns det som att han VILL men inte VÅGAR. Att han skulle våga om det fanns garantier för att allt går väl men det kan ju ingen ge honom, någonsin.

Jag har kollat up min fertilitet och jag har tydligen utmärkt äggkvalitet. Jag vill inte ha barn NU utan vill bygga en mer stabil relation. Dock vill jag inte vänta i mer än 2 år.

Det känns även kränkande för mig att han satsade på barn med en kvinna som sitt ex men tvekar med mig. Exet som både var flera år äldre än vad jag är nu plus sjukpensionär pga psykisk sjukdom medan jag är yngre, har stabilt psyke och ekonomi.

Förutsättningarna är så mycket bättre och jag känner mig emellanåt rätt bitter, inte minst som det är första gången i hela mitt liv jag träffar någon det klickar till 100% på alla plan med.

Finns det någon som varit i samma sits? Kan sådana här rädslor lösa på något sätt? Jag går sönder.

Jag är 32 år gammal och har inga barn. Min kille är 44 och har en snart femåring sedan innan. Jag vill väldigt gärna ha barn och då med just honom och ingen annan. Har varit ihop i snart 1 år och jag klickar bra med hans barn.

Dilemmat: han har på sistone blivit rejält kluven till fler barn. Småbarnåren var präglade av bråk med exet och till råga på allt har han utvecklat en irrationell rädsla för att få ett barn som det är "nåt fel på", delvis pga att en av hans närmsta vänner har ett barn med autism. Å andra sidan säger han att han gillar tanken på ett syskon till sitt barn så i grunden knns det som att han VILL men inte VÅGAR. Att han skulle våga om det fanns garantier för att allt går väl men det kan ju ingen ge honom, någonsin.

Jag har kollat up min fertilitet och jag har tydligen utmärkt äggkvalitet. Jag vill inte ha barn NU utan vill bygga en mer stabil relation. Dock vill jag inte vänta i mer än 2 år.

Det känns även kränkande för mig att han satsade på barn med en kvinna som sitt ex men tvekar med mig. Exet som både var flera år äldre än vad jag är nu plus sjukpensionär pga psykisk sjukdom medan jag är yngre, har stabilt psyke och ekonomi.

Förutsättningarna är så mycket bättre och jag känner mig emellanåt rätt bitter, inte minst som det är första gången i hela mitt liv jag träffar någon det klickar till 100% på alla plan med.

Finns det någon som varit i samma sits? Kan sådana här rädslor lösa på något sätt? Jag går sönder.

Japp

Jag vet att han ville ha barn med sitt ex och var drivande i frågan. Hon var motvillig, vilket spär på min osäkerhet. Och jag VET. Osäkerhet är sjukt oattraktivt. Varför ville han ha barn med en SÅN kvinna? Anledningen till att det dröjde för honom var delvis karriärmässiga. En sak jag inte får ihop är att han var nära på att dumpa henne innan de skaffade barn. Han var less på relationen och att hon bara isolerade hemma och inte jobbade. Hur kul är det för barnet att ha en sån mamma? Många frågor.

Jag har absolut inte varit någon festande tjej, alltid vatit ganska hemmakär. Tyvärr tog det slut med migg ex innan jag var 30. Vi blev ihop som unga och växte åt helt olika håll

Jag tror du har helt rätt stt det kan ha motsatt effekt att pressa honom. Han lär ju bli anti bara pga det. Huruvida det känns 100% för honom kan jag ju inte veta helt säkert men han har sagt att jag är speciell för honom och att han är kär i mig osv.

Jag är 32 år gammal och har inga barn. Min kille är 44 och har en snart femåring sedan innan. Jag vill väldigt gärna ha barn och då med just honom och ingen annan. Har varit ihop i snart 1 år och jag klickar bra med hans barn.

Dilemmat: han har på sistone blivit rejält kluven till fler barn. Småbarnåren var präglade av bråk med exet och till råga på allt har han utvecklat en irrationell rädsla för att få ett barn som det är "nåt fel på", delvis pga att en av hans närmsta vänner har ett barn med autism. Å andra sidan säger han att han gillar tanken på ett syskon till sitt barn så i grunden knns det som att han VILL men inte VÅGAR. Att han skulle våga om det fanns garantier för att allt går väl men det kan ju ingen ge honom, någonsin.

Jag har kollat up min fertilitet och jag har tydligen utmärkt äggkvalitet. Jag vill inte ha barn NU utan vill bygga en mer stabil relation. Dock vill jag inte vänta i mer än 2 år.

Det känns även kränkande för mig att han satsade på barn med en kvinna som sitt ex men tvekar med mig. Exet som både var flera år äldre än vad jag är nu plus sjukpensionär pga psykisk sjukdom medan jag är yngre, har stabilt psyke och ekonomi.

Förutsättningarna är så mycket bättre och jag känner mig emellanåt rätt bitter, inte minst som det är första gången i hela mitt liv jag träffar någon det klickar till 100% på alla plan med.

Finns det någon som varit i samma sits? Kan sådana här rädslor lösa på något sätt? Jag går sönder.

Ni har inte varit ihop ett år, och du tänker att det är en bra idé att få ett barn ihop inom två år?? Du låter jävligt omogen som ens tänker på barn i er relation, ni känner inte varandra ordentligt.

Och ja, släpp honom. Er relation kommer inte vara mogen för barn på MINST fyra år till, helst sex år, och då är din gubbe 50.