Citat:
Ursprungligen postat av Jorma82
Det där är lite liknande banor som jag ofta har undrat över också! Intressant att någon annan tar upp det.
Har två bra exempel. Jag har en bekant som är liten och inte alls grovt byggd. Han är hårig som en apa och riktigt utmejslade grova drag i ansiktet, nästan absurt utmejslade drag. Och har är spenslig som sagt.
Sedan vet jag en annan, inte en bekant, men jag har talat med honom lite grand. Han är tvärtemot min bekant/kompis. Han är storväxt, grov, slätt ansikte och slät på kroppen, lite fjun på armarna sådär. Skumt!
Min tanke är att testosteronet hos tränande personer kanske "förbrukas" av proteinsyntesen och förhindrar att det används till maskulinisering, alternativt att maskuliniserade (utseendemässigt) personer förbrukar mer testo till kroppsbehåring och annat.
Men nu ska vi inte lura oss att tro att endokrinologi är så enkelt, andra faktorer och hormoner spelar in förstås. Men visst är det förvånande att män vars ansikte visar oerhört manliga drag så ofta sitter på en pojkaktig kropp, visserligen hårig men finlemmad.
Tänker spontant på Rikard Wolff vars uppenbarelse väl kan illustrera detta ganska övertydligt, jag menar att den som får göra rösten til "Scar" i lejonkungen måste ju vara machomännens ideal? Manlighet är ett komplext och i viss mån relativt begrepp, så långt är jag beredd att gå feministerna till mötes.
Sen vet jag inte om jag är helt ute och cyklar i följande kompletterande men ack så fördomsfulla påstående men vill testa det:
Är det kanske så att de grovt maskuliniserade männen (till utseende) påfallande ofta har en del kvinnliga egenskaper, pratglada, skvallrande utåtriktat sociala, dåliga på matte, känslosamma?
Medans de mer pojkaktiga storvuxna med fjuniga kinder (nu tänker alla "finnländare") är mer tysta, inåtvända, överraskande beslutsamma och metodiska?
Så, det var lite lösa spekulationer i frågan som väl kan tjäna som en (väldigt instabil) grund att bygga vidare på. Undrar om det går att göra en metastudie på något vis i frågan?