Citat:
Sorry, det blev rörigt. Blev lite triggad bara av ditt faktamässiga sätt att skriva när det fick mig tänka på hur fyrkantig svensk vård ibland är.
Du säger att denna "psykologiska effekt" eller "känna av det" när det kommer till t.ex. diazepam eller vanliga dexamfetamintabletter relaterar till högre missbrukspotential. Vi vet att vården försöker undvika detta - t.ex. genom att i första hand skriva ut concerta eller elvanse. Samtidigt säger du att det är mer rimligt/önskvärt att få denna "känna av det" effekt om man bara behöver "ritalin när jag pluggar, brusch" eller någonting sånt. Eller när man har panikångest och tar en snabbverkande bensodiazepin då och då. Och detta är accepterat av vården som en strategi. Fine, allt rimligt så långt.
Problemet: Det finns massvis med andra situationer än panikångest och plugga Harry Potter på universitet med 75 IQ där det kan finnas fördelar med att låta folk känna av sin medicin så som dom vill eller såsom kommer hända om patienten får sin vilja igenom, och ha en viss medicin som inte på pappret är det mest optimala på förhand. Det känns ganska byråkratiskt, fattigt och slumpmässigt att i ett fåtal situationer se det som rimligt att känna sig tydligt påverkad av sin narkotiska medicin, medans man i andra fall säger stopp.
Trenden verkar vara att det blir ännu fattigare och mer byråkratiskt i svensk sjukvård. Spec. gällande saker såsom förskrivning av narkotika där inte bara politiska krav sätter stopp men bristande resurser leder till sämre patientkännedom och därmed än sämre förutsättningar till förskrivning, så jag tror att Klonazepam kan ryka ifrån Svenska apotek tids nog, och Serbiska ligor (som smugglar och säljer benso) får de facto sköta mer och mer av medicineringen i Sverige.
Du säger att denna "psykologiska effekt" eller "känna av det" när det kommer till t.ex. diazepam eller vanliga dexamfetamintabletter relaterar till högre missbrukspotential. Vi vet att vården försöker undvika detta - t.ex. genom att i första hand skriva ut concerta eller elvanse. Samtidigt säger du att det är mer rimligt/önskvärt att få denna "känna av det" effekt om man bara behöver "ritalin när jag pluggar, brusch" eller någonting sånt. Eller när man har panikångest och tar en snabbverkande bensodiazepin då och då. Och detta är accepterat av vården som en strategi. Fine, allt rimligt så långt.
Problemet: Det finns massvis med andra situationer än panikångest och plugga Harry Potter på universitet med 75 IQ där det kan finnas fördelar med att låta folk känna av sin medicin så som dom vill eller såsom kommer hända om patienten får sin vilja igenom, och ha en viss medicin som inte på pappret är det mest optimala på förhand. Det känns ganska byråkratiskt, fattigt och slumpmässigt att i ett fåtal situationer se det som rimligt att känna sig tydligt påverkad av sin narkotiska medicin, medans man i andra fall säger stopp.
Trenden verkar vara att det blir ännu fattigare och mer byråkratiskt i svensk sjukvård. Spec. gällande saker såsom förskrivning av narkotika där inte bara politiska krav sätter stopp men bristande resurser leder till sämre patientkännedom och därmed än sämre förutsättningar till förskrivning, så jag tror att Klonazepam kan ryka ifrån Svenska apotek tids nog, och Serbiska ligor (som smugglar och säljer benso) får de facto sköta mer och mer av medicineringen i Sverige.
Det blir bara rörigt eftersom du tillskriver mig en massa värderingar och drar vilda slutsatser.