Citat:
Det är självklart en dödssynd och en skam utan dess like som faller på föräldrarna till en son som lustmördad och skändat ett barn. Ett oförlåtligt brott som ger en livslång skamfylld tillvaro för hans familj. Hur har en mor fostrat en lustmördare, en barnamördare? Den frågan vill nog inte Nerijus mor behöva svara på. Hon har hållit fina fasaden utåt med fosterbarn, visat en ansvarstagande och omvårdande sida, men hur förhöll det sig egentligen med de egna sönerna? Jag anar en dysfunktionell familj med en mor som behärskar dubbelspel, precis som sonen Nerijus nu visat att han också behärskar.
Citat:
Jag instämmer i dina reflektioner, det är mammans väntade ankomst som är den stressfaktor som får helvetet att braka löst. Det är inför mammans entré som dröm och verklighet börjar flyta ihop som ett skydd, en flykt. DNA-bevisningen är blytung och Hurtigs korståg snudd obegriplig. Jag köper din story inkl stressfaktorerna inför mamsens intåg på arenan inkl alla förväntningar som byggts i skypesamtalen. Tanken på närkontakt med mamma blir för mycket. Ångesten transformeras genom tankeflykt till sexuella fantasier. Fantasin som tidigare tjänat som en tankeflykt från den grå vardagen börjar undan för undan materialiseras. Dröm och verklighet flyter ihop. Brottsplatsen är riggad. Rovdjuret gör entré, Jekyll blir Hyde. När akten är utförd kilar han snabbt hem. Dr Jekyll gör entré och ringer plikttroget mamsen.
Och nu har Hurtig gjort sin entré i denna bisarra historia för att övertyga Nerijus om en ny bisarr historia han ska berätta som låter aningen bättre, "på papperet".
Det här är en riktig skräckberättelse där inget är heligt för advokaterna.
Lidandet av alla repriser av händelsen för de anhöriga borde någon gång få ett slut.
Kan man tycka.