I ljuset av vad Marianne Ny gick ut med i fredags så är det ganska fantastiskt att så här i efterhand reflektera över vilka fantastiska rökridåer som åklagarmyndigheten har spridit hela tiden sedan i november förra året.
Den 15:e mars i år gick de ju ut med följande meddelande:
(källa: åklagarmyndigheten)
Citat:
I början av januari redovisade ecuadorianska myndigheter en rapport om förhöret med Julian Assange på Ecuadors ambassad i London i november. Rapporten skickades då på översättning, som nu till största delen är färdig. Översättningen av förhöret har skickats till hans svenska försvarare.
Åklagarna väntar fortfarande på översättning av vissa mindre delar av rapporten. Dessa beräknas vara färdiga inom kort.
Åklagarna ska nu analysera rapporten och kommer därefter att ta ställning till vilka ytterligare utredningsåtgärder som kan vidtas för att föra utredningen framåt. Av sekretesskäl kan åklagarna inte berätta vilka eventuella utredningsåtgärder som ska genomföras, eller när det kommer att ske.
Ny information lämnas när det är möjligt. (Åklagarmyndigheten 2017-03-15)
Varför gjorde de det? ...när de i själva verket ungefär fyra månader tidigare, i slutet av november 2016,
hade kunnat gå ut med följande pressmeddelande
t.ex. den 18 november 2016:
Citat:
Hej alla journalister. Ni undrar förstås hur förundersökningen fortskrider. Förhöret håller på att översättas och åklagare Marianne Ny har nu skickat en begäran till Julian Assanges svenska advokater Per E. Samuelson och Thomas Olsson om att överlämna slutdelgivningen. Vi inväntar alltså just nu svar från Julian Assanges svenska advokater på hur slutdelgivningen kan överlämnas.
En knapp månad senare i mitten av december,
t.ex. 16 december,
hade de kunnat gå ut igen och meddelat pressen...
Citat:
Hej igen alla journalister. Ni undrar förstås hur förundersökningen fortskrider. Ja, vi väntar fortfarande på svar från Julian Assanges svenska advokater Per E. Samuelson och Thomas Olsson om hur slutdelgivningen kan överlämnas. Att deras svar dröjer är tyvärr inget vi kan göra något åt.
Ytterligare kanske en månad senare någon gång i mitten av januari,
t.ex. 13 januari,
hade de kunnat gå ut till pressen igen:
Citat:
Hej igen alla journalister. Ni undrar förstås hur förundersökningen fortskrider. Förhöret håller på att översättas och det har nu gått 60 dagar sedan åklagaren den 18 november 2016 överlämnade en begäran till Julian Assanges svenska advokater om att få överlämna slutdelgivningen. Vi inväntar fortfarande svar från dem. Att deras svar dröjer är tyvärr inget vi kan göra något åt.
Ytterligare kanske en dryg månad senare någon gång i mitten av februari,
t.ex. 17 februari, hade de kunnat gå ut till pressen igen:
Citat:
Hej igen alla journalister. Ni undrar förstås hur förundersökningen fortskrider. Förhöret håller fortfarande på att översättas och det har nu gått 95 dagar sedan åklagaren den 18 november 2016 överlämnade en begäran till Julian Assanges svenska advokater om att få överlämna slutdelgivningen. Fortfarande inget svar från dem. Att deras svar dröjer är tyvärr inget vi kan göra något åt.
O.s.v. o.s.v. Jag tror ni fattar grejen.
Så gick det alltså INTE TILL...
Hur gick det då till? Jo så här...
Det som åklagarmyndigheten gick ut med i fredags den 19 maj 2017 drygt ett halvår efter förhöret var
i princip följande (fritt översatt):
Citat:
Hej igen alla journalister. Ni undrar förstås hur förundersökningen fortskrider. Vi har dag den 19 maj 2017 beslutat att lägga ner förundersökningen på grund av att det hände en speciell grej för drygt ett halvår sen på Ecuadors ambassad den 14 november 2016. Vi har under det halvår som förflutit inte undersökt några möjligheter att rätta till den grejen. Vi har inte kontaktat Julian Assanges svenska advokater Per E. Samuelson och Thomas Olsson med en begäran om att överlämna slutdelgivningen. Vi har alltså under detta halvår inte vidtagit några speciella åtgärder för att rätta till den grejen som hände den 14 november 2016. Det som hänt under en stor del av detta halvår har ju varit att förhöret genomgått en lång och omständlig översättningsprocess men det har förstås egentligen varit helt meningslöst eftersom den där grejen inträffade för ett halvår sedan som vi inte brytt oss om att försöka fixa till. Att vi gett sken inför världen att vi bara väntat på att översättningen skulle bli klar har alltså varit en ren rökridå eftersom vi hela tiden vetat att den där grejen som hände den 14 november 2016 skulle göra att vi inte kan gå vidare med fallet.
För att åklagarens ursäkt om att en teknikalitet (vi kunde inte överlämna slutdelgivningen den 14 november 2016) ska kunna utgöra en berättigad anledning till att man
väntat drygt ett halvår med att lägga ner fallet så måste hon samtidigt kunna redovisa hur hon jobbat under detta halvår för att komma till rätta till med den teknikaliteten.