Ni som är lyckliga, hur ser eran vardag ut?

Jag trivs på mitt jobb, eller jag intalar mig det i alla fall. När jag är på arbetet så känns det helt okej men dagen innan så är jobbet allt jag tänker på och grubblar över att jag måste åka iväg och vara borta flera timmar, samt att jag måste lägga mig tidigt och tvinga mig själv till att somna.

Som svar på din fråga: jag vet inte. Tror det största problemet är just det, vet inte alls vad jag vill eller om jag ens vill nåt. Har knappt några intressen och kommer inte på något som kan göra mig lycklig. Har nog aldrig varit lycklig

Gått i terapi många år, hjälper inte ett skvatt. Jag blir inte övertalad om att livet är roligt. Kan helt enkelt inte se det

Lycka är bara något som poeter lurat i oss att det skulle vara en del av livet. Man ska istället vara glad över att man är frisk, har mat på bordet och inte lever under hot eller förföljelse.

Det låter som söndagsångest, fast en värre variant. Jag trivs också hyfsat på mitt jobb men det känns verkligen inte kul att helgen är slut och man måste dit imorgon. Men jag tycker man får igen det eftersom man blir så glad när det blir fredag och man får helg (om man jobbar vardagar).

Har du inte ens känt lycka i kortare stunder? Om du tänker på när du var liten, hade du några lyckliga stunder då? Jag skulle tro att du är deprimerad. Det låter lite så. Har du haft depression tidigare?

Okej, förhoppningsvis blir det bättre.
Ett liv där man aldrig upplever lycka måste vara jävligt jobbigt!

Du måste ju ha något som du tycker är lite kul att göra iallafall...

Inte vad jag minns. Blev diagnostiserad med depression för många år sen. Var hos läkaren förra veckan och hon skulle börja en utredning om ADD. Blir bara bättre och bättre..

Jakten på lyckan har för mig pågått många år, sen jag var liten i princip. Det går inte att hitta den. Som Gunvald sa: Man får vara nöjd om man är lite glad ibland.

Så länge man inte är rik och tvingas löneslava så är jag tveksam på om det går att vara lycklig i den här världen. Tanken av att behöva löneslava i 40 år till får mig att tappa motivationen till det mesta. Jag vet, man behöver pengarna för att få mat på bordet och tak över huvudet. Jag kommer aldrig vinna miljoner på lotto, därför kommer livet alltid handla om att slaviskt följa scheman, betala räkningar, deklarera köpa onödigt skit om man får någon hundring över och låtsas att livet är så jäkla härligt.

Jag vet att det är oacceptabelt att säga såhär på flashback då man får många bittra surgubbar på sig men tänk om jag är olycklig just pga den mycket begränsade friheten man får pga all stress med jobb och andra skitsaker man egentligen inte vill veta av. Vad gör man då? Är ju bara att acceptera att livet kommer se ut såhär i 40+ år till.

Så jag undrar nu lite hur ni som har ett vanligt svenssonliv kan vara lyckliga om dagarna? Vad får er att ens vilja gå upp och jobba på morgonen? Så ni kan köpa en dyrare bil än grannens?

Berätta, hur ser eran vardag ut? Vad är höjdpunkten på dagen? Vad blir ni så lyckliga av att ni lyckas tänka positivt om dagarna? Hur orkar ni skratta och kallprata med folk ni egentligen inte bryr er om?

Ibland tror jag att jag har missförstått vad lycka egentligen är och att jag har på tok för höga krav på den.

Ok, får hoppas att utredningen hjälper dig. Äter du antidepressiv medicin eller har du gjort det förut?

Blir lite nyfiken. Du har aldrig känt lycka, men ändå är det vad du jagat hela ditt liv.
Hur vet du att du inte känt det men kallar det något annat? Vilka känslor känner du? Känner du ångest, ilska, glädje, sorg?

Jakten på lyckan har för mig pågått många år, sen jag var liten i princip. Det går inte att hitta den. Som Gunvald sa: Man får vara nöjd om man är lite glad ibland.

Så länge man inte är rik och tvingas löneslava så är jag tveksam på om det går att vara lycklig i den här världen. Tanken av att behöva löneslava i 40 år till får mig att tappa motivationen till det mesta. Jag vet, man behöver pengarna för att få mat på bordet och tak över huvudet. Jag kommer aldrig vinna miljoner på lotto, därför kommer livet alltid handla om att slaviskt följa scheman, betala räkningar, deklarera köpa onödigt skit om man får någon hundring över och låtsas att livet är så jäkla härligt.

Jag vet att det är oacceptabelt att säga såhär på flashback då man får många bittra surgubbar på sig men tänk om jag är olycklig just pga den mycket begränsade friheten man får pga all stress med jobb och andra skitsaker man egentligen inte vill veta av. Vad gör man då? Är ju bara att acceptera att livet kommer se ut såhär i 40+ år till.

Så jag undrar nu lite hur ni som har ett vanligt svenssonliv kan vara lyckliga om dagarna? Vad får er att ens vilja gå upp och jobba på morgonen? Så ni kan köpa en dyrare bil än grannens?

Berätta, hur ser eran vardag ut? Vad är höjdpunkten på dagen? Vad blir ni så lyckliga av att ni lyckas tänka positivt om dagarna? Hur orkar ni skratta och kallprata med folk ni egentligen inte bryr er om?

Ibland tror jag att jag har missförstått vad lycka egentligen är och att jag har på tok för höga krav på den.

Japp, käkat medicin några år och har växlat mellan olika sorter. Hjälper väl lite

Ja det är det jag menar med den sista raden i första inlägget. Jag kanske har för höga krav på lycka och vad det innebär. Lycka för mig (vad jag tror) är att ha viljan att göra saker och träffa nytt folk. Att vara intresserad av vad livet har ett erbjuda. Jag är raka motsatsen till det där

Just det fetade är något jag också gått och tänkt på. Jag menar, de flesta jobb är bara en hållplats under en kort period. Om inte för en själv, utan för de övriga som man kanske kittar sig med. Går det liksom att bli genuint intresserade av att skapa någonting hållbart på en arbetsplats då?

Nästan som att gå in i en relation och veta att den kommer ta slut om en period, och istället ryggar man tillbaka för att förhindra en närmare kontakt.