Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Det finns ingen trådkonsensus och enligt vad man kan läsa ut från media och allmänhetens reaktioner så är inte den dominerande åsikten tråden i överensstämmande med allmänhetens. JA ska hanteras enligt ordinarie rättsliga rutiner som misstänkt för våldtäkt i Sverige 2010. Mer behöver egentligen inte sägas men de märkliga tolkningar som florerar här kan heller inte få stå oemotsagda. Låt oss hoppas att Ecuador till slut släpper på prestigen och ger herrskapet ett par rejäla sparkar i röven så att vi får slut på den fars som inleddes redan 2010 men som nådde episkt löjeväckande nivåer 2012 då en bananrepublik ansåg att det där med mänskliga rättigheter för brottsoffer det kan vi ta och skita i om asylen gynnar vår agenda.
Han hanterades också 2010. Först lite klumpigt av poliserna på Klara och av jouråklagare Maria, sen fullt ordinärt av Eva Finné.
Jouråklagare Maria förhastade sig på "känslokonsensus" som bestod i att ett antal personer kände sig rörande överens. Eva Finné tog över dan därpå och ägnade de följande dagarna åt att sätta sig in i fallet innan hon tog några beslut. Hon lät förhöra Assange för det fall som visst inte föll under allmänt åtal utan som verkar ha utgjort en anmälan på AAs initiativ. SW-fallet la hon ner för att hon inte ansåg att ett brott var begånget, trots att hon inte ifrågasatte kvinnornas berättelser. Där har du ett regelrätt, ordinarie hanterande enligt rättsliga rutiner, något som dessvärre upphörde så fort Marianne tog över fallet för överprövning.
Så vad gnäller du för? Eva Finné gjorde precis det du frågar efter. Medan JA fortfarande var i Sverige, och långt innan han fann det nödvändigt att söka asyl på grund av ett växande hot från USA.
Det vore bra intressant att få veta hur själva överprövningen motiverades. Det kanske är redan där felet ligger, att ett icke-fall togs upp till överprövning av en övernitisk överåklagare som hade sin egen agenda där hon tyckte att AA, SW och JA skulle agera försökskaniner för hennes utvecklingsarbete. Det finns inget ordinärt över det. Tvärtom har hela världen reagerat, och UNWGAD klassat Mariannes långa häktning som ett godtyckligt frihetsbeövande. Mariannes godtycke är inte ordinärt.