Läkare i USA

Hur har det gått med ansökan herr. Amerikanskdoktor. Blir väldigt nyfiken!

Måste tyvärr uppdatera med en liten varning till dem som funderar på att försöka sig på den amerikanska drömmen dessa dagar.

Jag vet inte längre om läkare är ett bra framtidsyrke här i USA. Det är fortfarande riktigt bra rent ekonomiskt osv men det finns rejält mörka moln på himlen. Så kallade nurse practitioners och physician assistants (de senare försöker numera döpa om sig till physician associates).

I korthet så kan sjuksköterskor gå typ en onlinekurs på två år och simsalabim så är de nurse practitioners och kan arbeta i princip som läkare fast till en bråkdel av en läkarlön. De har knappt några kunskapsprov och kan ena dagen arbeta med kardiologi för att några månader senare när de tröttnat sadla om till något annat, till exempel psykiatri och ta egna patienter.

Tyvärr älskar många MBAs och administratörer denna modell då de kostar mindre i lön och genererar en mängd konsultationer som sedan ger mer pengar till sjukhussystemet. Så dessa midlevel providers ersätter nu en hel del läkare i framför allt primärvård men även inom anestesi, urgent care, akutmedicin, pediatrik och det sprider sig till i princip alla specialiteter förutom möjligen de kirurgiska.

Just nu är det fortfarande riktigt bra här men jag är inte alls säker på att det kommer vara särskilt bra om tio år. Kanske inte ens om 5 år.

Edit: Insåg just att jag redan skrivit om detta för ett par år sedan. Har inte varit inne i tråden på länge.

Samtidigt så fanns dessa redan när jag var intern för 14 år sedan och folk utmålade det som att medicine is over. Och säkert sade folk samma sak tio år innan dess. Så saker och ting ändrar sig mer långsamt än man tror. Och om man väljer att bli kirurg till exempel så behöver man nog aldrig oroa sig.

Jag har tänkt söka Läkare till hösten med avsikt att pröva på USA om drivet är där.

Blir nyfiken på hur utbrett företeelsen med NPs etc är? Kan det vara så att det är du dr. Stray dog som är något pessimistisk? (Inget illa menat).

Nåväl, säg att man är en aspirerande framtida läkare idag. Vart bör man söka sig ifall man slippa landstingsslaveri och leva gott? Vad hade du satsat på idag Stray dog?

Kul med uppdatering från dig även efter några års mellanrum!

Det är väl bara att läsa på www.reddit.com/r/medicine där det kontinuerligt skrivs om problemen med NPs och PAs. Med tanke på hur amerikansk sjukvård bedrivs kanske det inte är så konstigt att fenomenet uppkommit? Undermåligt är det oavsett.
Vill du arbeta kliniskt eller inte? Om inte så är det väl bara att hoppa in i läkemedelsindustrin.

Svårt att säga. Jag kanske oroar mig i onödan. Trots allt är ju med school fortfarande väldigt populärt och om det var så illa borde ju intresset för medicin sjunka.

Och läkarlönerna fortsätter uppåt och rekryterarna fortsätter att ringa. Väldigt gott om jobb fortfarande. Och midlevels tror jag har funnits i 30 år eller mer och ännu går det bra för oss läkare.

Så som sagt jag kanske oroar mig i onödan. Men jag skulle definitivt undvika primary care och jag skulle se till att specialisera mig.

Läkare kommer väl alltid att behövas. Många, särskilt välutbildade, patienter kräver att träffa just en läkare. Och NPs kommer inte kunna ta över subspecialisters jobb.

Det värsta som kan hända är väl att våra löner sjunker, men de kan aldrig gå under $200k per år för till och med NPs drar in runt $150k. Och $200k kan man leva rätt gott på om även ens fru är läkare ($400k då tillsammans) och detta är ju worst case scenario.

Men sedan handlar ju inte allt om pengar heller. Själva jobbet är inte heller alltid fantastiskt. Det är många som vill känna sig viktiga och livnära sig inom healthcare. Inte bara vårdpersonal.

Businessfolket och jurister vill så klart ha en del av kakan. Så det kryllar ju av korkade administratörer, regleringar osv inom medicinen. Det blir fler och fler certifieringar, krav på vidareutbildning osv. Vi blir betygsatta på nätet och kan räkna med att någon gång bli stämda.

Som sagt det är mycket press som man måste kunna hantera. Så det finns dagar då jag drömmer mig bort och fantiserar om att sitta och löka på någon vårdavdelning i Norrland till exempel. Ha trettio minuters kafferaster och snacka lite väder och stryktips med medarbetarna.

Så väl påläst är jag inte men jag är öppen för allt. Är det alltså lättare med jobb utomlands om det inte är kliniskt arbete man sysslar med? Berätta!

Inget är perfekt, så är det ju verkligen. $200k om året är ändå sjukt mycket jämfört med sverige, sedan om det är mödan värt är väl en annan fråga.

Nåväl, jag känner ändå motivation till utlandet, är oerhört desillusionerad av vården här i Sverige.

Men finns det några andra alternativ till USA som läkare? Man har hört om mellanöstern etc, men vad annars finns för alternativ för en läkare som inte vill jobba i Sverige?

Tror du att du hade rekommenderat Australien isåfall? Lönerna verkar ju vara relativt lika (något mindre i AU men inte överdrivet jämfört med typ UK). Hade kunnat tänka mig en surg speciality men om jag förstår rätt så är det endast typ 15% av alla IMG gen surg applicants som blir tillkallade till residency.

Jag har inte stenkoll på andra länder men från vad jag hört så är det överlag bäst betalt i USA. Jag träffar även en del kanadensiska läkare som påstår att de kunnat tjäna lika mycket i Kanada men i så fall undrar jag varför det finns så många kanadensiska läkare i USA. Men det kanske kan vara värt att undersöka. De hävdar bland annat att de knappt behöver betala någon skatt som läkare i Kanada. Men jag har inte riktigt undersökt det där.

Mellanöstern betalar ok men inte lika bra som här. I flera länder där är det iofs ingen inkomstskatt. De har även en del bra sjukhus, en del amerikanska system öppnar till exempel sjukhus där som Cleveland Clinic enligt vad jag hört.

Australien, Nya Zealand kan nog vara schyst också men det betalar inte lika bra som här. Men säkert bra väder och inte så stressigt. Jag vet två läkare från USA som flyttade till Nya Zealand faktiskt och de kunde tydligen rätt enkelt börja jobba där. De gick ner betydligt i lön dock. Men tydligen bra livskvalitet.

Singapore talas det om ibland också. De talar engelska där. Sedan finns väl alltid Norge.

Jag kanske var för negativ om USA ovan. Det är fortfarande bra här och jag skulle inte byta det mot något annat land. Och som sagt så har jag oroat mig över NPs i 14 år nu och det har ännu inte blivit något problem. CRNAs har funnits ännu längre inom anestesi och ändå går det ingen nöd på anestesiologer. Det är många krafter som vill behålla status quo inom sjukvården här och förändringar tar längre än man tror.

Men som svar ovan. Om man vill vara riktigt safe så kan man satsa på typ interventionell kardiologi. Alrdig att någon kommer låta en midlevel göra PCI. Så ta kontakt med någon forskargrupp inom kardiologi redan nu och få ut någon poster eller nåt och satsa på kardiologi från början.

Ett annat alternativ som kanske inte är lika sexigt vore kanske endokrinologi. Då finns alltid alternativet att öppna egen weight loss clinic, köra lite anti-aging, testosteron, life style medicine och botox osv om skiten verkligen skulle träffa fläkten.

Hm tänkte bara fråga om hur viktigt det är att få klinisk erfarenhet i USA? Kommer börja i KI och då ha jag möjligheten för ett utbyte i 8 veckor i Albert Einstein college of medicine. Tror du att det räcker? Som sagt det är specifikt kirurgi och dylikt jag vill jobba med. Jag har också tänkt kring anestesiologi men pga att CRNAs fortsätter att få mer självständighet så tvivlar jag på att anest är särskilt hållbart.

Det är definitivt rätt viktigt. Jag har hört rykten om att de kommer sluta ge poäng på USMLE. Och i så fall blir det nog extra viktigt med erfarenhet från USA. 8 veckor räcker nog gott, det viktiga är att få ett par rekommendationsbrev från amerikanska läkare så att de program du sedan söker vet att du håller måttet. De bryr sig mycket mer om ett brev från en amerikansk läkare än från svenska läkare. Dessutom vill de att du vet vad du ger dig in på vilket du borde veta om du varit här.

Jag kan också tänka mig att det blir lättare för svenskar att ta sig in om de slopar USMLE-poäng. Då borde de ju få gå på ens utbildningssätes rykte och sådant istället. Indier som pluggar ett år till USMLE step 1 och får 275 poäng tappar plötsligt i popularitet. KI är nog ett plus då. Hade själv många trevliga pratstunder om Nobelpriset till exempel när jag intervjuades.

Jag har också hört att USMLE steg 1 har blivit fail/pass. Hur bör man gå till väga som svensk läkarstudent då? Lägga allt krut på step 2? Vad är det som gäller i framtiden? 🤔