Den STORA tråden om hen, hän och h*n [Sammanfogad]

Du borde se över dina informationskällor (här tillåter jag mig att förutsätta att du alls försöker inhämta information om saker och ting innan du presenterar dina analyser av dem).

Den tidigaste belagda förekomsten av hen i svenskan är från 1966, drygt 50 år före #metoo.

Ja, och i Sverige på 2020-talet kan din vägran leda till rejäla konsekvenser:

https://www.svd.se/for-sprakvarden-a...t-ord/om/sprak

Denna text är hämtad från SvD:s språkspalt och artikelförfattaren Lena Lind Palicki skriver vidare om ärendet:

Nu skulle man ju kunna tro att en tidningsskribent håller yttrandefrihet högt och därmed kommer ge sitt stöd till vars och ens rätt att själva välja vilka ord de vill använda, men icke. Tydligen har Academic Rights Watch bl.a. hänvisat till något som Lena Lind Palicki tidigare skrivit i sin anmälan JO:

Vidare redogör hon för att "hen" är tvetydigt och betyder flera saker (precis det vi varit inne på) men trots ordets relativa värdelöshet i brist på precision och trots att Sverige har grundlagsbefäst yttrandefrihet landar alltså denna Svenska Dagbladet-skribent i slutsatsen att vi lagvägen måste tvinga vissa personer att använda ordet:


Om jag tolkar hennes slutsats rätt menar hon således att jämställdhetspolitiska språkkrav skall trumfa grundlagen gällande yttrandefrihet. Man skall således tvingas till visst språkbruk under till synes godtyckliga krav från människor som bestämt sig för att de inte är det ena utan det andra eller mittemellan.

Egentligen är detta ett rätt oerhört krav om man tänker efter. I princip skall alltså var och en kunna hävda att de vill bli omtalade på ett specifikt sätt annars så är det sparken och domstol för den som väljer sina egna ord... Och inte någon debatt alls i svensk media om detta totalt orimliga krav. Observera också detta att det handlar om hur personen blir omtalad, inte tilltalad, "hen" är ju tredje person. Det gör det hela ännu mer absurt.

Och i botten på allt detta har vi HC Andersens saga om den nakne kejsaren. För det är ju det allt handlar om egentligen. Alla vet innerst inne att idén om "ickebinär" är hittepå så det måste helt enkelt sättas upp lagar för att ändå påbjuda framställningen av dess existens.

Ja titta:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hen

...vidare skriver artikeln:

Metoo-rörelsen tog väl fart runt 2017 så det verkar ändå som att LKKINGEN har en poäng. Hen föregick metoo helt klart men Rolf Dunås försök på 60-talet är knappast förklaringen till hen-genomslaget på 2010-talet. Metoo-mentaliteten är nog mer närliggande i så fall.

Som tur är feltolkar du henne. Fallet med läraren som fick sparken handlade om en lärare som tyckte att hennes genusbinära världssyn skulle tvingas på eleverna, även till priset av att hon valde ut en elev som hon regelbundet förnedrade inför de andra genom att konsekvent använda fel pronomen i tredje person om hen. Den grundlagsfästa yttrandefriheten fyller enbart funktionen att peka ut vilka friheter staten inte får begränsa; den är inget lärare kan gömma sig bakom för att bete sig som svin mot de barn de är satta att undervisa.

Nja, frågan är ju varför vi bestämt oss för att just detta är förnedrande. Ordet har bara funnits något decennium och bygger i grunden på en totalt ovetenskaplig (läs religiös) idé om att antingen:
A. Det finns mer än två kön.
B. Det finns två biologiska kön, men flera "sociala" kön.
I båda fallen är detta i stort sett en godtycklig idé som av någon komplicerad anledning fått särskilt fäste just i vår egen tid och som lett till nya normer som plötsligt gjort det till en kränkning i lagens mening att inte använda nyord med religio-politiska konotationer.


Naturligtvis går det ur social synvinkel säga att var och en äger sin egen upplevelse och att omgivningen därför alltid skall anpassa sig till den. T.ex. kanske jag inte vill vara tertiär och därför kräver jag att läraren omtalar mig med "hin" eftersom "hen" kan syfta på en transexuell vilket jag som icke tertiär inte vill betraktas som.

Men blir det rimligt i längden?
Skall nästa lärare då tvingas hålla reda på att säga han, hon, hen och hin?

Om svaret är nej, varför inte om man förespråkar att vars och ens inre upplevelse av vad den är skall manifesteras i munnen på hela omgivningen via lagboken?

Och omvänt om man svarar "ja": finns det någon övre gräns för vad den ena människan kan tvinga den andra att säga i fråga om titlar och tilltal?

Det går naturligtvis att tänka sig helt andra varianter än "hin" och det behöver ju inte heller nödvändtigtvis handla ens om kön. Faktum är att det kan vara värt att fråga sig hur det kommer sig att kön fått denna extrema status trots att det inte finns någon egentlig bakgrund till att göra upplevelsen av kön heligare än alla andra inre upplevelser just detta decennium. Kommer det bli mer av detta?

Den intressanta frågeställningen är den fetade, resten är bihang.

Betänk också följande, fullt sannolika scenario som bygger på samma idé om att det är kränkande att inte få sin egen världsbild bekräftad:

Som tur är feltolkar du henne. Fallet med läraren som fick sparken handlade om en lärare som tyckte att hennes darwinistiska världssyn skulle tvingas på eleverna, även till priset av att hon valde ut en elev som hon regelbundet förnedrade inför de andra genom att konsekvent påpeka att eleven härstammade från aporna vilket eleven i sin djupa gudstro inte ville höra.

Skäl till avsked?

Apropå rubriken.
Hän? Hahaha vafan. Använder någon det? Hän = hädan = bort.

Det är den finska formen.

Det är ju ännu mer ironiskt, då hän = bort kommer från just finskan.

Nej, det finns ingen sådan etymologisk förklaring.

Hen hör till de språkliga olater som irriterar svenskarna mest.

https://www.svt.se/kultur/spraket-so...venskarna-mest

Språktidningen har undersökt språkbruket som stör mest. På delad förstaplats finns felaktiga särskrivningar och ”hen”.

2012 kulminerade debatten om användningen av det könsneutrala pronomenet hen. Tio år senare är det fortfarande ett ord som sticker i ögonen på många, men hur irriterande man upplever ”hen” verkar sammanfalla med vad man röstar på.

Av de som svarat på Språktidningen och Novus enkät, som även uppgivit att de röstar på Sverigedemokraterna, tycker 50 procent att ”hen” är det mest irriterande fenomenet i svenska språket.

– Men om man kikar på de som röstar på Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna är det väldigt sällsynt att man irriterar sig på ”hen”, säger Språktidningens chefredaktör Anders Svensson.

Språktidningen tar upp saker som irriterar oss när vi läser. Inte helt otippat toppar "hen" (tillsammans med särskrivningar):


Som ni ser tycker de s.k. "språkvårdarna" att det är en överraskning att "hen" irriterar vilket är synnerligen talande. Hela avsnittet om "hen" präglas inte helt otippat av en rätt rejäl dos paternalism...

Jag undrar hur noga detta är kontrollerat, detta med utbildning. Jag är högutbildad och fullständigt allergisk mot "hen", det är töntord som ofta (i vart fall i den miljö där jag vistas) används av människor som är osäkra på sig själva, har ett generellt mediokert språk och inte nödvändigtvis särskilt hög utbildning.

Och så...
...innan det kommer till packet ute på landet

Hobbyfilosofer på högsta nivå. Vad är det för utveckling man vänder sig mot när man ogillar ett "könsneutralt" ord? Utvecklingen mot ett neutralt kön månne... Någon som hittat detta kön i verkligheten? Utvecklingen av dumhet handlar det nog hellre om, men det brukar vi normalt inte kalla utveckling.

https://spraktidningen.se/2022/04/sp...som-stor-mest/

Egentligen skall jag väl inte reta mig på att postmoderna "språkvårdare" (inom citat eftersom deras "vård" oftast går ut på att säga att allt är ok.) sitter och fantiserar på Frescati och Södertörn... Men en liten kvällsrant tycker jag ändå kan vara på sin plats i frågan om "hen".