Citat:
Ursprungligen postat av
numlun
Vi vet fortfarande inte hur fri vilja uppstår, mycket tyder på att det är deterministiskt, men forskningen bygger till stor del på makroskopiska mätningar där man kan se att processen uppstår innan den fria viljan (fria valet) upplevs av subjektet.
Du refererar till Benjamin Libets berömda experiment antar jag.
Det finns så många felaktiga antaganden kring det att man inte vet var man ska börja.
Libets experiment bygger på den klassiska missuppfattningen att fri vilja skulle vara något ”i” människan. Se även vad jag skrev om den saken ett par inlägg tidigare i samband med ett citat av Kenneth Burke om det är av intresse.
Citat:
Det finns dock två invändningar mot detta om du frågar mig, bara för att det fria valet når medvetandet senare betyder det att det inte var ett fritt val?
Helt rätt att invända.
Men eftersom du pratar om fri vilja som vore det något "i" en person som kan observeras "i" personen så är du i samma zon som Libets experiment.
Och där vill du inte vara om du vill förstå den fria viljan.
En agents handling är by default
frivillig i vilket fall så experimentet fyllde ingen funktion annat än att konstatera det redan självklara; att man inte skulle hitta den fria viljan "i" en person.
Det är också vad min modell säger. Baserat på empiri, utan krångliga experiment.
Citat:
Den andra invändningen är vetskapen att under vissa förutsättningar kan en mätning av sammankopplade partiklar orsaka en tillbakagång i tiden där det som bestämdes i framtiden blir bestämt även i dåtiden. Detta tycks kunna möjliggöra en medveten fri vilja där viljan bestämmer utgången av kvantfysiska processer i dåtiden.
Den klassiska missuppfattningen att fri vilja handlar om ”tidsresor” för att människor uttrycker ånger genom metaforer som: "-fan, jag kunde ha tagit en tidigare buss".
Eller som Kenneth Burke utrycker det:
"metaphorical redescriptions dressed in causal vocabulary"
Det är ett sätt att kommunicera, kort uttryckt.
Så vi behöver inte slå knut på oss själva här för att förklara hur vi ska ändra i det förflutna.
Och det är inte nödvändigt för att förklara begreppet
fri vilja. Det är mycket enklare än så.
Begreppet
fri vilja får sin förklaring på
social nivå.
Citat:
Frågan är om fri vilja eller till och med medvetandet har en funktion alls.
Inte så som människor föreställer sig det i alla fall. Men som symboler i ett gränssnitt.
Till att börja med så går det att separera fri vilja från medvetande. Vi kan göra det enkelt, och jag kan förklara varför, men lämnar det så tills vidare. Jag hävdar kort att fri vilja kan förstås utan att blanda in något "extra". Alternativt så är det så som jag skrivit tidigare att medvetandet gömmer sig i min modell. Inte som något vagt "extra" utan att medvetandet
är det som sker.
Medvetande är ju lite av ett paraplybegrepp som är all over the place så att säga, så det kan vara bra att reservera sig lite här för möjligheten att många andra aspekter lämnas utanför, men jag försöker att vara så kort och koncis som möjligt och inte lägga till något i onödan.
Citat:
Så kallade filosofiska zombier skulle kunna finnas där vi inte kan urskilja en filosofisk zombie utan medvetande eller känsla av fri vilja från en vanlig människa med medvetande och fri vilja.
Jag håller med, med hänvisning till det jag skrev här ovanför. "Man kan separera fri vilja från medvetande om man vill hålla det enkelt." Med andra ord, jag hävdar att en p-zombie kan utföra en frivillig handling. Ingen skulle till exempel reagera om du i egenskap av p-zombie skrev under ett kontrakt. Det skulle ändå betraktas som en frivillig handling. Och det är det enda som har betydelse här.
Men det finns en aspekt till. Vi gör oss en mental bild av olika framtidsscenarion inför ett val.
Vi föreställer oss vad som kan tänkas ske om vi väljer A istället för B och sedan väljer vi det alternativ som vi tror är det bästa. Vi har alltså förmågan att köra simuleringar i vårt huvud.
En p-zombie måste ha denna förmåga för att vara likställd med en människa när det kommer till själva
beslutsprocessen. Observera att detta är en separat aspekt som handlar om
agentens förstapersonperspektiv. Det sociala systemet bryr sig inte om något annat än
utdatan från agenternas svarta låda så att säga. En p-zombie
är just en svart låda. (Vars utdata är handlingar , t ex skriva på ett kontrakt)
Men nu växlar vi alltså till förstapersonperspektivet. Det som sker på insidan av agenten, i agentens cockpit med alla knappar och symboler.
Då lägger vi till förmågan att göra
simuleringar som kan betraktas på
den inre bildskärmen.
Och nu är frågan, fick p-zombien precis ett medvetande?
Om nej, så kan vi behålla positionen enligt tidigare att medvetande är ett extra steg som inte behövs.
Om ja, så menar vi att simulering och medvetande är samma sak.
Och i så fall så spelar det ingen roll på vilket substrat vi kör simuleringen. Om det är i en mänsklig hjärna eller ett artificiellt system.
Då finns heller inget som en ”simulering av medvetandet” då medvetandet redan
är en simulering.
Åtminstone i den betydelsen vi använder begreppet
medvetande i just
detta sammanhang.
Citat:
Man har inte kunnat finna någon sådan funktion, det verkar snarare vara en naturlig konsekvens av komplexitet, men det är också bara en hypotes som vi inte kan visa på. Vi vet nästan ingenting om vad medvetande är eller hur det fungerar. Vi vet väldigt mycket om den andra betydelsen av medvetande, vakenhet, det kan mätas och förstås, men den subjektiva upplevelsen av att vara medveten har vi ingen aning om hur vi skulle kunna mäta och väldigt liten förståelse för (därmed svårigheten att utröna om ett AI system är medvetet eller inte).
Eller så är det lätt. Vi låter bli att lägga till något i förklaringen om det inte behövs.
Problemet är att människor verkar vara hårdkodade att lägga till det vi är inne på nu.
Jag tog upp detta nyligen och kallar det
självprojicering.
Det finns goda skäl att tro att det är detta som "spökar".
Kort sagt tror hjärnan på sina egna berättelser. Och det är bra utom när vi ska diskutera och analysera dem. Då börjar hjärnan protestera. Vilket också är bra. Utom just när vi ska diskutera och analysera våra berättelser …
Citat:
Hur är en symbol mer än en förkortning av ordet "fri vilja"? Jag kan kalla fri vilja X och byta ut alla referenser till fri vilja mot X, förklarar det någonting om hur vi upplever fri vilja eller vad fri vilja är?
Det är korrekt att du kan byta ut fri vilja till vilken symbol du vill. Jag visade tidigare att något som vi kan kalla
frivillighetsvärde kan definieras med 1 och 0. (Förklaring mer i detalj finns) Begreppet fri vilja är nämligen ingen beskrivning utan just en
symbol.
Det vi ”upplever” är vad man kan kalla en agents förstapersonsperspektiv. Agenten självprojicerar agens. Du betraktar dig själv som en handlande agent med fri vilja.
Här menar många att fri vilja därför är en illusion, vilket inte är helt korrekt eftersom det inte är en illusion av något.
Sam Harris bekräftar detta och säger att det är en illusion i sig att tro att fri vilja är en illusion.
Sedan går vi skilda vägar. Jag säger att fri vilja åtminstone är en symbol i ett socialt användargränssnitt. Och hävdar att det är det enda det kan vara om det ska vara något överhuvudtaget.
Och nu tycks medvetandet gå samma öde tillmötes.
Vi får se vad vi kommer fram till här …