När man skriver, framställer man sig sällan som "bra" iaf inte jag men de hör som får betalt... Jag får lätt att tycka illa om en del av kvinnorna.
Att vi ,"sätter igång" med att kampanja för att inte dricka kring barn vid högtider, handlar inte om
duktighetspoäng. Jag har druckit antalet öl sedan lunch idag, som omväxling och hade lätt kunnat ha barn omkring mig då jag inte framstår som full. Jag är som vanligt. Inför förra dejten drack jag en flaska vin vilket förvånade honom när han insåg det då jag bara sagt att jag tagit något glas precis innan han kom.
Nu kanske jag låter som en van alkoholkonsument men saken är att jag aldrig dricker mer eller mindre och vid särskilt tillfälle till maten har jag en gräns på
en öl, om barn är närvarande.
Det finns saker jag inte kan ta tillbaka såsom mitt riskbruk som ung (det heter ju riskbruk när det inte är ett missbruk men likvärdigt felaktig konsumtion) och att jag hade barn omkring mig var vad som fick mig att sluta dricka. Jag
äcklades av allt kring min relation till alkohol enda in till andedräkten med att ha druckit och ett litet barn upp mot mot ansikte.
Det är något jag aldrig vill ha tillbaka. Mitt fulla jag kring barn eller alla andra. Eller att se ett eller olika barn i miljöer av "fest". Och ja jag kan
hantera alkohol och uppträda som folk efter några glas. Uppenbart om folk inte märker på mig om jag dricker generellt. Så det handlar varken om att inte ha kontroll eller att "samla duktighetspoäng". Det handlar om barns rätt till en nykter, närvarande vuxenvärld.
Bland det bästa man kan lära barn, är att man inte alls behöver ta ett glas för att "det är högtid" utan att man kan ha skitroligt utan alkohol. Att vara där. Att de slipper höra en massa röster som är stimmiga, gälla och annorlunda. Att de slipper lukten av obehag (det är inte parfym det doftar ut munnen på folk). Att barn slipper fyllesentimentala människor.
Jag skrev i en tråd på Flashback när ett barn hade fallit ner från ett tak och i samband med det mötte jag några barn som klättrade omkring på ett annat och sa åt dem att gå ner och hamnade i någon slags "diskussion" med barnen. På midsommarafton var jag nykter. Först hade jag lite midsommarfika med några barn sedan gick jag till en närstående och drack kaffe och åt lite. På vägen därifrån stoppade en pojke mig i lågstadieåldern och försökte prata med mig varpå jag insåg att det var en av barnen jag bett att sluta klättra omkring på ett tak. Efter tio på kvällen ensam ute med en massa vuxna som sitter och "firar midsommar. Ett barn ska inte försöka få kontakt med en helt (nästan i barns värld) främmande människa för att alla andra är påverkade. Det ska inte vara kvar som enda barnet sent på kvällen. Det ska inte stå och stirra förkrossad efter en främmande kvinna som om det är den egna mamman som överger det när det går ifrån barnet. Jag blev så illa till mods att jag strax därefter ringde min anhörig och bad personen gå ut lite och hålla koll kring pojken. Det var inte en rolig midsommarafton. Att jag skriver det gör mig inte duktig, lika lite som alla som anser att han förtjänade något helt annat, "samlar duktighetspoäng".
Det bästa man kan ge barn är att de röster de tar in som sina egna, har glada och positiva budskap när de sedan växer upp. Även om man inte fyllegråter, slåss eller är utom kontroll är det
äckligt att läsa sagor efter att ha druckit eller gå till lekparken med några öl i kroppen eller så självupptagen i sin egen dimma att man sedan aldrig riktigt minns det mer än att barnen fanns där som några slags statister i livet
Om det är ok att hålla på och dra in barns världar i vuxenfester är det lika ok om det handlar om att dra några linor eller röka på. Men det är det inte.Folk reagerar inte nuförtiden mer för att vara präktiga utan pga att de har
kunskaperna Det finns ingenting i att försvara att en pojke spenderar sitt sommarlov, eller en högtid med "festlig stämning" i det med att stå med hängande armar och stirra efter den enda nyktra vuxna den kan se/höra när det är en egentligen okänd människa. Ett sådant barn tycker inte alls att det är okej eller bra bara för att alla de andra "har kontroll".
Och grejen är att om man inte klarar av att fira högtid efter högtid nykter, då har man problem. Om man
måste dricka för att klara av sociala sammanhang eller stå ut, har man problem. Det kanske inte ger poäng eller den bekräftelse självförnekelse innebär när man lägger skulden på andras åsikter om ens drickande, men det är tamejfan varningstecken. Förnekelsen, bortförklaringarna och skuldbeläggning mot andra- de är vanliga ingredienser för människor som saknar kontroll.
Det är som minst, ofräscht att försvara drickandet kring barn.
https://www.expressen.se/amelia/det-...barnen-ar-med/