Antinatalism

Så du menar alltså att nästan alla människor lever lyckliga liv i stort sett fria från ångest, depression och lidande?

Om du utgår ifrån studier och statistik på människors välmående, hur stor bedömer du då att risken är för att ett genomsnittligt barn fött i Sverige får ett liv till stor del bestående av psykiskt eller fysiskt lidande?

För det kan ju liksom var bra för de som överväger att skaffa barn att känna till oddsen innan de gamblar med sina potentiella barns välmående. Inte sant?

Antidepp är den tredje mest utskrivna medicinen, så man kan ju dra slutsatser utifrån det.

Majoriteten av alla människor lider psykiskt oavsett om de erkänner det eller inte. Mer eller mindre beroende på vilken dag det är, vilken situation de befinner sig osv. Om någon förnekar detta är de bara okunniga.

Å andra sidan är antinatalism ett resultat av samma problem - övertänkandet

Även om man tror att eller har upplevt en mer fundamental nivå av verkligheten när vi bara är rent medvetande eller varande utan ego och kropp, så är det ändå på nivån där egona och kroppen existerar vi lever våra liv mestadels. Och där kommer man inte ifrån tankar och känslor, smärta och lidande. De må vara djupast sett illusoriska men det är till föga hjälp i vardagen.

Knappast övertänkande. Jag var tre eller fyra när jag insåg att allt är meningslöst. De flesta ljuger bara och låtsas för att uthärda.

Flertalet av er kanske aldrig hört talas om termen. Därför anser jag att det vore en bra idé ifall vi från första början definerar termen - och vad är bättre än första bästa google-resultatet som kommer upp?


http://en.wikipedia.org/wiki/Antinatalism

Jag har understundom vilat tankar på dessa frågor, har under den senaste perioden tagit ett steg längre och snuddat vid argumenten närmare. Det fick bli flera sidor från David Benaters bok (jag har inte läst hela) - David Benatar böcker är kända för att argumentera för antinatalism, de är en uttömmande avhandling, och jag har inte för avsikt att ta skalpellen från varje filosofisk fin-punkt, han framför. Min avsikt är att ge er en liten smak av gräddet, och lämnar dig för att skaffa en egen pudding.


För att underlätta oss i hans argument om att existensen alltid är en skada, öppnar Mr Benatar boken med frågan, "är att komma till stånd någonsin en skada?" Med andra ord, är det någonsin en agglomeration av ofördelaktiga livsvillkor under vilka det kan vara rimligt att hävda "det hade varit bättre om den eller att ett sådant liv aldrig hade börjat?" Konkreta exempel citeras för att komplettera denna frågan. Han fortsätter sedan med att ta itu med "icke-identitets problemet", vars förespråkare skulle hävda att den gör frågan meningslös, eftersom jämföra en existerande enhet till ett fiktivt & obefintlig enhet är ogiltig. Denna premissen vederläggs genom några ganska fiffiga argumentationer. Han fortsätter sedan att beskriva skillnaderna mellan "att start liv" i motsats till "fortsätta liv", som på ytan kan verka onödigt, men det har varit min erfarenhet att en hel del folk ofta verkar få dessa idéer att blandas ihop, till exempel: "Om du är emot att föra liv till existens, varför begår du inte självmord''? Således hoppas jag att dessa argument inte kommer upp i tråden.

Slutligen kommer vi till frågeställningen:
Vad tycker ni, personligen om denna positionen?
Vilka argument har ni för och emot?

Be my guest...

Intressant! Eftersom många som väljer bort kan hävda att det är för planeten skull, men...

Jag själv och mina närmaste vänner har medvetet valt bort barn och den största drivkraften har nog varit att behålla vår egen autonomi.

Hur som helst så är det inte barnafödandet i sig som är huvudproblemet och det är naivt att tro att man gör skillnad i att avstå från avkomma, men samtidigt ha en barnlängtan.

Lidande är annorlunda än de tre andra kategorierna. Man lider om man vill slippa det som händer; om man krigar med verkligheten. 99% av allt lidande är frivilligt, kanske alltihop. Så det kan ju vara till viss hjälp i vardagen, att sluta lida.

Som exempel så var det senaste jag led av tandvärk. Den är svår att inte vilja fly från. Men den i sin tur dök upp för att jag ville slippa något annat, så den var valfri också.

Det finns kanske sånt som inte går att komma undan, som man vill slippa av goda skäl, men hur vanligt är det nu för tiden? Det som är vanligt är att folk vill vända bort ögonen från verkligheten, utan bra skäl. Lidandet ökar.

Visst gör man ingen direkt skillnad men är man av uppfattningen att livet är övervägande av ondo och även meningslöst i och med döden så blir det lite snett att sätta barn till världen samtidigt.

Förstår jag det rätt att det bara är "människan" man menar orsakar lidande för sig själva och andra?

Vidare...

...att man i ett dilemma om att rädda liv från ett sjunkande skepp ska stryka människorna från listan för att vara sann i sin övertygelse.

99% av allt lidande är frivilligt. Det är ju bara trams, det tror du inte på själv. Och än mindre lever du efter det.

Jaså, vet du hur jag lever. Så bra, det vet knappt jag så jag hör med dig nästa gång jag känner mig osäker. ^^

Märkligt hur fästa vi är vid lidande. Jag antar att det verkar allt annat än frivilligt för dig om du inte ens vill höra talas om att man inte behöver lida. Var det verkligen så dåliga nyheter? Nåväl, jag lider inte över det. (Och inte över 99% av det jag brukade lida av heller. Jag tvivlar på att jag är speciell på nåt sätt, så varför skulle inte någon annan kunna sluta med sitt lidande?)