39-åringen skaffade aldrig barn – skyller på ”feminismen"

Det tjänar INTE båda på. Att arbeta oavlönat, hamna utanför alla system ( pension ex) är ingen vinst, inte heller är det en bra situation att bli ekonomisk beroende av en annan människa och därmed förlora sin självständighet.

Fast i de länder där det fortfarande är vanligt, är det ingen som tänker så. Och om äktenskapet tar slut får mannen betala underhåll (såvida inte domstolen finner det vara oskäligt, t.ex. om frun varit otrogen). Paret delar också lika på den gemensamma förmögenhetens tillväxt under äktenskapstiden, och bådas pensionspoäng under äktenskapstiden. (Detta gäller Tyskland, Österrike Schweiz.)

Är det så mycket roligare alla gånger att vara borta från sina barn 10-11 timmar om dagen då, med restider och lunch? Och kanske ha intrigerande arbetskamrater och en elak chef?

Vad vet du om vad människor tänker på dessa platser?

Och varför detta ständiga inbillande att du vet vad individer ska vilja i sina liv, enkom baserat på deras kön?

Är det så mycket roligare tror du att som far "vara borta från sina barn 10-11 timmar om dagen då, med restider och lunch? Och kanske ha intrigerande arbetskamrater och en elak chef?" och utöver det ensamt försörjningskrav av en hel familj.

För att jag har vänner där, har bott och arbetat där, läser tidningar och ser på TV därifrån de flesta dagar i veckan... Jag vet mycket väl hur de tänker.

Jag har väl aldrig sagt att jag vet vad varje individ vill..? Det finns ju gifta yrkesarbetande mödrar även i Tyskland, Österrike och Schweiz. Skillnaden är att det är självvalt. Här börjar man få pikar och konstiga frågor senaste när yngsta barnet fyllt två år. Alla tycker att de har med det att göra. Och som sagt att det finns ett skydd för hemmafruarna i de länderna om de blir lämnade, det finns det inte här. Här är det bara socialen i så fall, om kvinnan har levt upp bodelningspengarna och inte hittat ett jobb.

Ja, fast det borde väl en man kunna steppa upp till, eller..? Och män är generellt bättre på att samarbeta, att se att det är "all in a day's work" även om man inte skulle välja varandra som kompisar på fritiden. Kvinnor klarar som regel inte det. De ska ha en bästis på arbetsplatsen, bästisarna ska fika och äta lunch och gå och kissa tillsammans, alla håller reda på de olika bästisparen, och om någon stjäl en kvinna från hennes bästis ("Else-Marie och jag brukade alltid gå och kissa tillsammans, men nu gör hon det med Britt - bu-hu) så tar alla kvinnor sidor, hela avdelningen kollapsar, och företaget måste ta in en arbetspsykolog...

Jo, det tjänar båda på... Det kan man se på att innan feminismens framfart och upplösandet av de traditionella könsrollerna så mådde kvinnorna bättre. I takt med att att feminister som du, stadigt förändrat samhället och kvinnans roll i det, har kvinnor mått allt sämre och sämre.

60 år av din feminism, Merapi, och det enda du har lyckats med är att få kvinnor att må sämre och födelsetalen att sjunka till helt katastrofala siffror. Bra resultat?

Nej du kan omöjligt känna och veta vad människor som helhet tänker i länder där det dessutom i vissa fall är att bryta mot stränga normer om man tänker "motvalls".

men herregud...vad är det för fel i huvudet på er som gör att ni föraktar kvinnor så in i helvete.

Källa på att "kvinnor mådde bättre" innan feminismen upplöste de traditionella könsrollerna tack.
Jag vill ha en vetenskaplig studie där man mätt kvinnors mående ex 1800.

Har du en susning över hur många kvinnor som blev inlåsta på psyket under förra sekelskiftet ex?
Och varför det flödade av olika varianter av diagnoser kring "hysteriska" kvinnor.

Väx upp.

Poängen är att det INTE FINNS någon norm. En gift tysk kvinna bestämmer själv (i samråd med sin man såklart) om hon ska yrkesarbeta eller vara hemmafru. Dessa två vitt skilda grupper av kvinnor som hackar på varandra hela tiden, om vems livsstil som är bäst, är något helt främmande där.

Det kan du väl inte ha missat, att jag ÄR kvinna..? Det jag beskrev hände på en arbetsplats där jag var, det var ett halvstatligt verk.

Den största kvinnoföraktaren är du. Det du värderar en kvinna efter är hur bra kvinnan lyckats kopiera och falla in i den manliga könsrollen och kvinnliga attribut och könsroller värderar du till noll. Det finns förmodligen ingenting du föraktar mer än just kvinnor som är kvinnor.

Att kvinnor far illa och mår allt sämre och sämre sedan 1970-talet och feminismens framfart bryr du dig inte det minsta om. Kvinnor var lyckligare innan feminismen.


Att kvinnor har mer "rättigheter" och "friheter" idag än innan feminismens framfart är ett faktum, och det är också ett faktum att kvinnors välmående och lycka stadigt sjunkit i takt med att kvinnans könsroll har lösts upp och allt mer liknar mannens traditionella könsroll. Idag mår kvinnor sämre än någonsin, framförallt yngre kvinnor som växer upp i ett alltmer feministiskt samhälle. Det enda din ideologi lyckats med är att göra det sämre för kvinnor och att födelsetalen kollapsat.

Så, vem har tjänat på detta? De flesta män gynnas inte, deras värde har minskat. De flesta kvinnor gynnas inte, deras värde har minskat. Människorna som gynnats är en liten klick nästintill uteslutande män på toppen av samhället.

Är du nöjd med ditt resultat, Merapi? Kan du svara på det? Kan du också svara på om det är värt att pusha feminism om det leder till att kvinnor mår allt sämre av det?


Det finns inget Merapi föraktar mer än kvinnor som du. Hon hatar kvinnor över allt annat, och har som största mål i livet att förvandla kvinnor till kopior av män till varje pris.

Det är en bra fråga, och jag kan svara utifrån två perspektiv - det mera generella och det mera personliga.

På ett generellt plan har män under flera decennier haft svårt att för sig definiera vad som är deras plats i tillvaron, meningen med livet kan man säga. Kvinnor har generellt lättare med detta, ty deras roll som (potentiella) mödrar är så påtaglig (även om en del givetvis vill förneka detta). Mäns roll som familjeförsörjare, beskyddare av familjen, att leda, lära och uppfostra sina barn har nedtonats, inte minst i populärkulturen. Pappor har inte på länge framställts som så särskilt positiva, försiktigt uttryckt.

På ett personligt plan har jag funnit att familjen har ett avgörande värde, och jag vill bidra till detta både för min egen skull och för de som skulle ingå i min familj. Av de aspekter av livet jag värdesatte innan jag bildade familj, har ett flertal positiva aspekter tillkommit. Jag får väl vara så egoistisk att jag erkänner att det ger en viss inre tillfredsställelse att någon vill vara gift med mig, ha barn med mig och att jag har klarat att bilda och upprätthålla en fungerande kärnfamilj. Det är ett pågående, påfrestande, projekt som det ger en bra känsla att försöka föra i hamn. Jag tror att män mår bra av att bära ansvar, och familjeansvar är ett sådant. En del män söker ansvar, men en del behöver på olika sätt uppmanas till ansvarstagande.

Detta gäller för det första även män, och för det andra behöver en mor inte arbeta 100% för sin försörjning från dag ett och det finns som bekant barndaghem varför det så klart för en förälder med små barn ändock skulle kunna arbeta i sitt företag - givetvis helt beroende på vilken sort företag det gäller, men det gäller också för män.


Jag brukar förklara just det för Dig, och därtill förtydliga att vi diskuterar förhållandena i Sverige, möjigen i Västvärlden.


Nej, tacksamhet förefaller inte vara en egenskap hos alla kvinnor. Finns det ingen belöning, har män ingen anledning att anstränga sig.


Svenska kvinnor lever i ett påfallande jämställt land, men det finns ingen motsvarande kvinnlig motprestation. Hade mer jämställdhet givit bättre förhållanden för kvinnor att skaffa barn, så hade vi sett det i svensk statistik. Feminismen har således fel.

Män som är fäder är alltså i betydligt mindre grad 100% ansvariga för sina barn, eller ens 50% ansvariga, eftersom betydligt fler män, än mödrar alltså dumpar sina barn på partnern.
Resultatet är att kvinnor som grupp har LÄGRE möjligheter än män som grupp att starta och driva företag.
När ska myntet trilla ner? Om 10 år till?


Du "förklarar" ingenting för mig, du bara försöker, tämligen desperat numera, undvika att svara på sakfrågan.


Vilken "belöning" får kvinnor för att de tar mer än hälften av ansvaret och de reella kostnaderna, både fysiskt, ekonomiskt och praktiskt m.m. för GEMENSAMMA barn?

Varför ska kvinnor "anstränga sig" så som du KRÄVER att kvinnor ska göra men absolut inte män?



Motprestation? Är du helt från vettet?
KVINNOR TAR MER av ansvaret för gemensamma barn och hem än vad män gör, så även i Sverige. Jag har redan gett dig statistik på området, vilket du i vanlig ordning nogsamt undvikit att kommentera. Det är alltså en UNDERPRESTATION från män och ÖVERPRESTATION från kvinnor idag.

Mer jämställdhet GER högre nativitet, kan du se om du jämför länder med liknande förhållanden men med lägre jämställdhet, de har alla betydligt lägre nativitet än Sverige. Men återigen, en typ av fakta, presenterad för dig säkert 30 ggr vid det här laget som du nogsamt låtsas inte existerar.