Citat:
Ett bra inlägg med konkreta förslag, så nu tänker jag också försöka göra ett liknande:Så nu är det mitt ansvar att fixa din situation?
Skämt åsido.
Det verkar ganska uppenbart att ditt främsta problem är det sociala/interaktionen med andra människor/vad man nu vill kalla det.
Ditt sätt att skriva här framstår som ganska självcentrerat: dina inlägg som inte är svar på andra består i stort sett alltid bara av någon artikel om arbetsmarknaden med dina egna kommentarer och tolkning som passar din världsbild (om det sen har något stöd i artikeln eller ej verkar inte bekomma dig).
När du svarar andra så skiter du ofta i vad de skrivit. Om någon fråga är obekväm eller ointressant för dig så struntar du ofta bara i den, och även om du påminns om det så är det inte ovanligt att du struntar i den ändå. Jag får intrycket av att du inte har något som helst intresse av att diskutera annat än för att få medhåll om dina åsikter, och medhåll om att dina problem inte är ditt fel. Detta stöds dessutom av att du frågat mig rakt ut varför jag är här när jag säger emot dig, vilket är en ganska oväntad fråga på ett offentligt diskussionsforum.
Inte bara jag, utan även andra, har påpekat för dig att du bör se över dina interaktioner med andra människor. Då svarar du att du förstås inte beter dig som på forumet när du är på arbetsintervjuer, utan beter dig utan anmärkning i intervjuer.
Men det stämmer uppenbarligen inte. Du har fått intervjuare som sagt rakt ut till dig att du inte passar in i gruppdynamiken. Du har även råkat ut för att du blivit kallad till intervju för ett juniorjobb, som sedan plötsligt "förvandlas," som du kallade det, till ett seniorjobb under intervjun. Vad som uppenbarligen hände där var att du verkade vara anställningsbar på pappret, men sen när de träffade dig så ångrade de sig, och de var för fega för att säga rakt ut att du "inte passar in i gruppdynamiken" som någon uttryckte det till dig.
Så mitt största råd till dig är: se över hur du interagerar med andra människor. Visst, du har andra hinder också, som en stor lucka i ditt CV (och, om jag förstått tideräkningen rätt, så börjar din utbildning bli lite gammal nu, men jag kan ha fel). Dessa är dock inte oöverstigliga hinder, och många har överkommit såna hinder. Men om man ger ett intryck på intervjuer som gör att arbetsgivare helt tappar intresset, så är något allvarligt problem som uppstår under intervjuerna som måste åtgärdas.
Eftersom vi inte är där kan ingen på forumet säga särskilt mycket om vad som händer där, men jag skulle gissa att i alla fall viss del av dina svårigheter där ligger i att du är defensiv och tolkar andras intentioner negativt. Jag minns att du nämnde att en intervjuare hade frågat varför du läste en till utbildning efter din första, och du tolkade det som att hon försökte trycka ner dig, och få dig att fullständigt bryta ihop. Det är inte en rimlig tolkning av en intervjuares fråga om motivationen bakom din utbildning.
Jag vet att jag varit hård mot dig tidigare, men tro mig när jag säger att det jag skriver nu säger jag i största välmening. Jag kan inte säga exakt vad det är du säger eller gör under intervjuer som får intervjuare att tappa intresset för dig som kandidat, men något är det tydligen.
Nu har jag varit väldigt långdragen, så jag avrundar nog här. Vad tycker och tänker du om det jag skrivit, IngetNick2?
För att han vägrar ta något ansvar. Jag är inte den som sparkar på den som ligger; hade han erkänt sitt ansvar i det hela (jag säger inte att allt ansvar vilar på hans axlar, men en del gör det) så hade jag inte varit så hård mot honom.
Är det småaktigt ändå? Kanske... I så fall är jag kanske småaktig.
Skämt åsido.
Det verkar ganska uppenbart att ditt främsta problem är det sociala/interaktionen med andra människor/vad man nu vill kalla det.Ditt sätt att skriva här framstår som ganska självcentrerat: dina inlägg som inte är svar på andra består i stort sett alltid bara av någon artikel om arbetsmarknaden med dina egna kommentarer och tolkning som passar din världsbild (om det sen har något stöd i artikeln eller ej verkar inte bekomma dig).
När du svarar andra så skiter du ofta i vad de skrivit. Om någon fråga är obekväm eller ointressant för dig så struntar du ofta bara i den, och även om du påminns om det så är det inte ovanligt att du struntar i den ändå. Jag får intrycket av att du inte har något som helst intresse av att diskutera annat än för att få medhåll om dina åsikter, och medhåll om att dina problem inte är ditt fel. Detta stöds dessutom av att du frågat mig rakt ut varför jag är här när jag säger emot dig, vilket är en ganska oväntad fråga på ett offentligt diskussionsforum.
Inte bara jag, utan även andra, har påpekat för dig att du bör se över dina interaktioner med andra människor. Då svarar du att du förstås inte beter dig som på forumet när du är på arbetsintervjuer, utan beter dig utan anmärkning i intervjuer.
Men det stämmer uppenbarligen inte. Du har fått intervjuare som sagt rakt ut till dig att du inte passar in i gruppdynamiken. Du har även råkat ut för att du blivit kallad till intervju för ett juniorjobb, som sedan plötsligt "förvandlas," som du kallade det, till ett seniorjobb under intervjun. Vad som uppenbarligen hände där var att du verkade vara anställningsbar på pappret, men sen när de träffade dig så ångrade de sig, och de var för fega för att säga rakt ut att du "inte passar in i gruppdynamiken" som någon uttryckte det till dig.
Så mitt största råd till dig är: se över hur du interagerar med andra människor. Visst, du har andra hinder också, som en stor lucka i ditt CV (och, om jag förstått tideräkningen rätt, så börjar din utbildning bli lite gammal nu, men jag kan ha fel). Dessa är dock inte oöverstigliga hinder, och många har överkommit såna hinder. Men om man ger ett intryck på intervjuer som gör att arbetsgivare helt tappar intresset, så är något allvarligt problem som uppstår under intervjuerna som måste åtgärdas.
Eftersom vi inte är där kan ingen på forumet säga särskilt mycket om vad som händer där, men jag skulle gissa att i alla fall viss del av dina svårigheter där ligger i att du är defensiv och tolkar andras intentioner negativt. Jag minns att du nämnde att en intervjuare hade frågat varför du läste en till utbildning efter din första, och du tolkade det som att hon försökte trycka ner dig, och få dig att fullständigt bryta ihop. Det är inte en rimlig tolkning av en intervjuares fråga om motivationen bakom din utbildning.
Jag vet att jag varit hård mot dig tidigare, men tro mig när jag säger att det jag skriver nu säger jag i största välmening. Jag kan inte säga exakt vad det är du säger eller gör under intervjuer som får intervjuare att tappa intresset för dig som kandidat, men något är det tydligen.
Nu har jag varit väldigt långdragen, så jag avrundar nog här. Vad tycker och tänker du om det jag skrivit, IngetNick2?
För att han vägrar ta något ansvar. Jag är inte den som sparkar på den som ligger; hade han erkänt sitt ansvar i det hela (jag säger inte att allt ansvar vilar på hans axlar, men en del gör det) så hade jag inte varit så hård mot honom.
Är det småaktigt ändå? Kanske... I så fall är jag kanske småaktig.
Du var en högskoleutbildad ingenjör i Teknisk fysik för rätt många år sedan nu (minst 6 år), men lyckades inte få något programmeringsjobb då, under högkonjunktur, trots att du undervisat i programmering på avancerad nivå på högskolan, programmerat självständiga robotar, skrivit mobilappar för bildbehandling. Efter att inte fått jobb i just den branschen under ett antal år så gick du en YH-utbildning i programmering, trots att du enligt egen utsago var bäst på just programmeringsdelen på din ingenjörsutbildning. Inte heller det har hjälpt dig att få jobb som programmerare.
Jag tänker inte i det här inlägget diskutera vad orsakerna till det kan vara, utan istället bara helt stilla föreslå att det kanske är dags att tänka på att jobba med någonting annat? Uppenbarligen fungerar det inte för just dig att få jobb som programmerare, trots att du på pappret har tillräckliga kunskaper. Du har undervisat på högstadiet som vikarie och skolorna har varit väldigt nöjda och bett dig komma tillbaka, och du har på bara några månader flera gånger hamnat i chefsposition på enklare jobb. Varför inte satsa på någon av de karriärerna istället för att stånga dig blodig inom programmering, speciellt som det senare uppenbarligen gör dig väldigt frustrerad?
