Citat:
Ursprungligen postat av
fido1986
Senaste två åren har varit omvälvande för mig. Från att gå från noll insikt till att börja få en hel del insikt.
Psykologen säger att det är viktigt att jag kommer till "sjukdomsinsikt". Det kanske är den som börjar komma? Startade tråden för att bolla tankar, även få reaktioner. Det var ju alla starka reaktioner som från början fick mig att haja till att jag inte är normal.
Jag upplever allt fler sprickor i fasaden. Allt fler inblandade i mitt privatliv. Jag har varit föremål för ganska så direkta myndighetsåtgärder. Jag har anledning att tro att jag har ögonen på mig.
Rasar fasaden helt så startar en ny del av mitt liv. Nya förutsättningar. Finns både fördelar och nackdelar med det.
Ja det måste ju vara omvälvande att förstå att man inte är normal.
Ingen människa är perfekt men du har tydligen stora problem vilket du kanske inte har reflekterat så mycket över tidigare. Du kanske har lagt skulden på andra istället.
Fördelen med att förstå att man inte är normal är väl att man kan börja jobba med detta.
Vilket man inte gör om man inte har någon sjukdomsinsikt. Därför är det viktigt som psykologen säjer att du kommer till insikt.
Din autism är inte så mycket att göra något åt och kanske inte heller dina drag av känslokyla och sexualsadism. Endast en läkare kan säja vad du har för form av "störningar" och hur dessa ska hanteras. En utredning av läkare kanske vore bra så du vet exakt vad du har att utgå ifrån.
Jag skulle tro att vad du kan göra är att lära dej vad som är rätt och fel. Jag anar att du redan vet det men inte bryr dej utan kör ditt eget race bara. Du måste alltså få verktyg som hjälper dej att låta bli att skada djur och människor. Även om det inte bekymrar dej att du sårar och skadar andra så måste du lära dej att avstå från att göra det. Det är den metoden som kan användas för att hjälpa psykopater. Man kan inte få dessa att känna vad som är rätt och fel men de kan lära sej det.
Vad är det för myndigheter och ögon som du kanske har på dej?
Har du begått något brott som har uppdagats? Eller som du kanske har lyckats dölja och är rädd för att avslöjas?
Det är viktigt att du fortsätter din kontakt med psykologen. Berätta ärligt om dina bekymmer.
Men jag förstår att du kanske inte törs berätta allt.