Religion är något jag tror alla behöver

Vad är det vi vinner med detta? Vad är poängen?



Jag var för otydlig, jag menade att det aldrig hos varken enskild skribent ELLER det kollektiva funnits en sådan avsikt, kan det fortfarande vara metaforiskt sant då, om det alltså endast hos mottagaren upplevs finnas en sådan avsikt?


Som du kanske kan gissa är jag inte alltför glad i sådana tankar. M.h.a. den observerbara verkligheten kan man oberoende av observatör göra förutsägelser av häpnadsväckande ackuratess. Att kalla detta för samma sak som en applicerbar avsikt i en berättelse tycks mig vara vansinne.

Det är lite som troende som säger att "alla tror, eftersom vi inte kan vara 100 % säkra på något", med resultatet att såväl något som är 0,00000000000001 % sannolikt och något som är 9,9999999999999 % båda ska kallas "tro".

För mig blir det rent trams.


Fast då låter det väl som att du blir tvungen att kalla det moraliskt? Blir det inte märkligt att kalla stening/männsikooffer för "parasiter" när det enda du säger dig värdera i moraliskt hänseende är civilisationens överlevnad?


Fast överlevnaden var ju, gällande de sydamerikanska civilisationerna, närmast uteslutande kopplad till
1) undermålig teknologi
2) immunförsvar som inte kunde hantera europeiska sjukdomar

Vad är det som gör att specifikt en civilisations överlevnad är det som ska spela roll avseende moral? Det känns för mig lite märkligt att i varje moraliskt övervägande uteslutande försöka fundera ut hur något påverkar överlevnaden för en hel civilisation.


"Virtuellt väsen i en verklig struktur"....jag vet inte. Jag har oerhört svårt att skilja mig från tanken att det är något troende tar till för att de i stort faktiskt tror på att vad som står i Bibeln faktiskt skedde, men inte direkt är överväldigade över tanken på att kunna försvara det. Som t ex JP, som ju är notoriskt svår att få raka svar från. Där ställde nyligen Alex O'Connor en fråga till JP som jag gillade, den formulerades något i stil med:

"Om jag åker tillbaka i tiden till Jesus tid och tar med en videokamera som riktas mot Jesu grav från den stund han lades där, kommer videon visa Jesus lämna graven vid liv 3 dagar senare?"

Vad skulle du svara?

Såklart. Judendom, kristendom och islam har samma bas i Ibrahim. Dock ska man inte glömma att judendomen kopierade mycket från egypterna och indierna när de skapade sin religion så både kristendomen och islam har därför också sina rötter där.

Absolut, det finns helt galna kristna men det är ändå stor skillnad. Påven säger själv att bibeln inte är guds ord till skillnad från islam där alla troende är galna.

Har påven sagt det? Samma påve som bjöd in samfundet, som uteslutits tidigare för pedofili, fastän de har kvar bevisat pedofilpräster jobbande ensam med barn?

Det finns även många kristna med lösa skruvar. Även i Sverige

Att ekvationen går ihop.
Det skulle förena vetenskap och religiös visdom i en övergripande vetenskaplig modell där religiöst språk kan översättas till vetenskapligt.
Det var därför jag sa att det ”eliminerar paradoxer”. Paradoxer betyder att vi tänkt fel. Om ca 50% säger A och resterande ca 50% säger B, och A och B representerar två beskrivningar i konflikt, så finns sannolikt en övergripande modell C som visar att A och B är två sidor av samma mynt och att förespråkarna för A- respektive B-sidan ännu inte har förstått hela bilden eftersom de bara har en halva var. (Dessa utgör dina ”99,9%”)
Nån gång ska jag beskriva detta i detalj så att det blir mer begripligt. Men jag lämnar det så tills vidare.
Det här är kanske inte ens rätt forum.

Inte om du menar vidskepelse, nej. Vidskepelse innebär att det saknas en meningsfull länk mellan idé och verklighet.
Någonting blir inte metaforiskt sant bara för att jag tror att det är sant. När något är metaforiskt sant så är det sant för att den idé jag tror på i slutändan leder till ett meningsfullt utfall via mina handlingar. Sanning har inget alls att göra med våra upplevelser, (vi kan ju hallucinera) utan med våra handlingar.
(Tro handlar om agens.) Det är handlingarna som är vår länk mellan idé och verklighet. På så sätt kan man säga att vidskepelse leder till meningslösa handlingar, medan den som tror bokstavligt på något som är metaforiskt sant handlar meningsfullt och i linje med sanningen utan att själv vara fullt medveten om den kausala strukturen. (Evolutionen gör ingen skillnad på metaforisk eller faktisk sanning. Det är en missvisande efterhandskonstruktion som vi gör när vi pratar om olika abstraktionsnivåer, där vi felaktigt tillskriver en viss nivå av abstraktion ett högre sanningsvärde än en annan nivå trots att de bara utgör olika perspektiv på sanningen. Svårigheten att upptäcka denna egenhet hos oss är en inbyggd svaghet i det mänskliga psyket. Eller styrka. Det är ett tveeggat svärd. Normalt är det en styrka, men när vi ska analysera vårt eget operativsystem som vi gör nu så är det en svaghet. Systemet vill inte låta sig hackas, skulle man kunna säga.)

Här skulle man kunna säga något om medvetenhet apropå att du kommer in på det där med ”upplevs” och ”avsikt”. Jag tror att vi tenderar att missuppfatta eller överskatta det här med att ”vara medveten”.
Det verkar ju som att så länge vi gör rätt så behöver vi inte vara särskilt medvetna om vad vi gör. Det är först när vi behöver korrigera vår kurs som vi behöver ”vakna” så att säga, för att starta den analytiska processen. Den här insikten är länkad till vad det innebär att ”tro” respektive att analysera.
Det är två olika saker som vi måste hålla isär i en sån här diskussion.

Det var allt jag ville veta

Det låter otroligt osannolikt.

Var inte det självklart?

Då har du antagligen missat poängen

Du håller inte med om att vår kognition är gränssnittet mot verkligheten och att det är det enda vi har att utgå ifrån?



Ja det är mitt perspektiv här, den observerbara verkligheten.
Det är bara den observera verkligheten vi pratar om när vi pratar om vad som är sant, metaforiskt eller ej. Inget annat. Svårt att greppa kanske.

Trams blir det när man inte förstår.
Det kan verka förvirrande kanske när det förklaras på det sättet som du beskrev eftersom vi använder ordet "tro" på olika sätt beroende på sammanhang.
Att ”tro” betyder i detta sammanhang att ansluta sig till en modell. Det har alltså inget med att ”gissa” att göra.
”Alla tror” betyder alltså att ”alla är anslutna till en modell av verkligheten” och ”ingen människa har direkt tillgång till den ”rena” verkligheten”.

Det enda som är viktigt här är hur väl en modell fungerar. OM den fungerar är den sann. Det är så det funkar om du tänker efter.
(Även om vi gärna vill tro annat då vi förväxlar ”gränssnittet” med verkligheten. Det är ju själva poängen med ett gränssnitt. Alltså att vi ska tro på det, annars hade det ju inte funkat. Problemet är att det blir väldigt svårt att prata om de här sakerna om vi inte klarar att kliva ut en stund och betrakta allt detta utifrån.)
Och då kommer vi tillbaka till det här med att evolutionen så att säga väljer ut modeller som fungerar och kasserar modeller som inte fungerar utan någon hänsyn till om vi människor senare kallar modellerna för metaforiska eller faktiska.
När vi ser ett rött föremål så använder vi oss av en kognitiv modell som översätter elektromagnetisk våglängd till en specifik upplevelse som vi kallar ”röd”. Det finns inget ”rött” i den ”rena” verkligheten utanför våra sinnens gränssnitt. En elektron kan inte vara ”röd”. ”Röd” är ”mjukvarukod” enbart kompatibelt med vårat ”användargränssnitt”. Utanför ”gränssnittet” har ”röd” ingen mening. (Det kan översättas till elektromagnetiskt våglängd, alltså den process som du säger ”låter otroligt osannolik” när jag pratade om den några inlägg tillbaka. Du har helt enkelt fel där.)
Men ”röd” är sant eftersom det har en meningsfull relation till den ”rena” verkligheten. Om vi alla kan se att bollen är röd så är det också sant att bollen är röd.
Det här var naturligtvis ett enkelt exempel. Svårighetsgraden ökar med abstraktionsnivån och när vi kommer upp till ”metafysiska objekt” som medvetande, fri vilja och Gud så hänger de flesta (dina ”99,9%”) inte med.