Föräldraförmåga och barnkullar - varför skaffar vi så få barn nu för tiden?

Forskarna kan inte riktigt förklara varför, visst har barnafödandet gått ner iom preventivmedel, urbanisering, kvinnors utbildning, men har ju minskat ytterligare senaste decenniet? Sociala medier och män/kvinnor träffas inte, vadfan många har ju inte ens sex? De får all stimuli genom mobilen, och huxflux är det försent för barn.

Forskarna kan inte riktigt förklara varför, visst har barnafödandet gått ner iom preventivmedel, urbanisering, kvinnors utbildning, men har ju minskat ytterligare senaste decenniet? Sociala medier och män/kvinnor träffas inte, vadfan många har ju inte ens sex? De får all stimuli genom mobilen, och huxflux är det försent för barn.

Idag är man också så sjukt utelämnad som förälder, och normen är att båda ska jobba heltid samt att mor och farföräldrar inte hjälper till lika mycket. Det är en otrolig stress att få ihop livet med barn och karriär, släng in minimal med avlastning i ekvationen. Plus att allt har blivit så jävla dyrt.

Känns som att tempot är så sjukt stressigt idag jämfört med förr, och framtidstron är låg.

Jag förstår varför dagens unga som mer är uppfostrade av skolan än familjen har blivit sekundär inte prioriterar familjelivet. Släng in Greta och hbtq-/könsidentitet trams i ekvationen också så är det inte så konstigt.

Storfamiljen och flergenerationsboende har kommit och gått! Det var andra tider förr. Har man 11 syskon blir det väl till slut att de hjälps åt?

Jag har gamla föräldrar och pappas storasyster dog i barnsjukdom på 30-talet, det var liksom bara sånt som hände. Det kanske behövdes födas fler barn när färre överlevde till vuxen ålder och då ändrades förväntningarna på föräldraskap utifrån de omständigheterna?

Idag överlever fler barn så får ni två barn är chansen väldigt stor att du kommer få se dem växa upp.

Tror du de ökade kraven på förändrar att inte vara lika arga eller att vara mer pedagogiska gör att fler avstår från att bli föräldrar? Att typ den förväntade stressen gör att man inte pallar?

Jag tycker det varit utvecklande på ett sätt jag inte kunnat föreställa mig att bli förälder, något jag är tacksam över osv osv, men jag vill ändå inte få ett tredje barn. Nu räcker det med utveckling genom kris. 🤪

Ja, jag tror det finns en förväntan på stress (och på dålig ekonomi) som gör att en del avstår, eller åtminstone avstår från att skaffa fler än ett eller två. Sen är det inte bara själva förhållningssättet man förväntas ha, utan också den materiella standarden som finns idag, tror jag. Alla barn ska ha egna rum, för att nämna nåt. Har man då fyra, fem barn blir det ju fasligt dyrt med boende. Osv.

Min kompis fru växte upp med 2 systrar i en tvåa på Kungsholmen. Föräldrarna sov på soffan i vardagsrummet. Det andra rummet var barnkammare. Två hyrestorskar som jobbade på kommunen. Men de hade sommarstuga i skärgården. Dert var lixom den där sommarstugan, som någon av föräldrarna fått via LO på 80 talet, som de levde för.

I Sverige har vi färre hemmafruar än i andra länder, något som verkar bidra till ökad BNP, men hade arbetarfamiljer råd på ex 60-talet att låta frugan gå hemma istället för att jobba? Jag tror den gruppen behövde två inkomster för att gå runt, men där är min källa magkänsla så jag kan verkligen ha fel.

Medelklassen verkar ju haft råd med att ha haft hemmafru, men den tiden har kommit och gått.

Är det förväntningarna på hur det ska kännas som gör att vi skaffar färre barn och/eller är det tuffare tider nu än tidigare?