Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Tillägg!
Henry Kissinger var Ingemar Dörfxxx mentor och Ingemar skrev böcker under pseudonym tillsammans med Carl bildxx pressekreterare, Lars Christiansxxx och någon sverigedemokrat som jag glömt namnet på. Lars är hörd i palmeutredningen och vad jag förstår knuten till stay behind. Apropå den där Theutenberg så så har jag lyssnat på alla intervjuer som finns med honom på internet.
Sammanfattning:
Palme var egentligen höger(glöm Kuba, Nicaragua, Sydafrika, Vietnam, löntagarfonder med mera)
Pierre Schori var KGB-agent med kodnamn Valentino
Sverker Åström var KGB-agent med kodnamn Getingen eller Gadden
Rolf Sohlman var KGB-agent med kodnamn Solstickan
Nato har kärnvapenbestyckade missiler i Nordnorge
Jag tror han är sur och snackar skit!
Fritt ur en bordellmammas minne
/Horis

Theutenberg är väldigt smart - men han är ju uppenbarligen en asset för den amerikanska maktstrukturen. Detta är uppenbart om du läser om honom på Wikipedia så framgår det att han fått en utnämning inom Malteserorden. Denna togs över och införlivades i det angloamerikanska etablissemangets round-table groups från och med andra världskriget. En jämförelse med Trilaterala Komissionen är relevant här. Trilateralerna skapades för att erbjuda en kommunikationskanal med den japanska makteliten. Malteserorden fördes in i denna struktur för att koordinera med den italienska / katolska / sydeuropeiska eliten. Malteserorden var en relik från korstågstiden - men hade kvarstått som ett eliforum under påvemaktens beskydd. Fascismens fall innebar ett behov av att framgånsrikt införliva den katolska maktsfären med den anglo-amerikanska. Det är mot den bakgrunden man ska värdera Theutenbergs medlemskap i Malteserorden.

Att Theutenberg är ute och propagerar för att det var KGB som mördade Palme betyder antingen att han har betalt för det. Eller att han har kontakter som får honom att verkligen tro detta på riktigt. En lämplig jämförelse här är Olof Frånstedts självbiografier. Han beskriver där öppet hur han tacksamt tar emot all information han kan från... MI5, CIA och Mossad. Frånstedt är - med rätta! - skeptisk mot vänsterfolk. Detta leder honom till slutsatsen att vänsterfoilkets fiende är hans vänner. Klassiskt felslut.

Du läser kanske den transkriberade texten på wpu.nu?

Snälla, gör dig själv en tjänst och sluta med det.

Läs originalet. Längst ner på sidan 2.

Nu tycker jag att det börjar lossna lite i din ände, Basfakta, och det är ju väldigt positivt. Jag ska lägga ut lite här, och när jag trycker på avtryckaren ser jag att inlägget blivit långt nog att komma i två bitar. Första biten kommer här, så följer den andra biten direkt därpå.

Vi tittar nu på den här saken från lite olika synvinklar, du och jag, men det är ju ingen nackdel i sig utan kan leda till bättre djupseende – men bara om vi samordnar våra respektive ögonpar. Det kan vi bara göra om vi talar om saken, och för mig som är lite trög i kulan är det då bäst med så mycket klartext som möjligt (dvs så lite "kryptogram" som möjligt).

Utgångspunkten om att en total och permanent mörkläggning föreligger är gemensam oss emellan, och redan det är ju en väldig fördel då vi i det finner en plattform för vidare diskussion. Du pekar på PKK-spåret och Christer Pettersson som villospår och komponenter i den mörkläggningen. Där är jag helt med på noterna vad CP beträffar men kanske inte riktigt helt och hållet vad PKK beträffar.

Om vi börjar med PKK så var de på tapeten vid tiden för mordet, så till den grad att det första som kom upp i huvudet på många var att Palmemordet var någon slags fortsättning på mordet på Medborgarhuset året innan – och som i sin tur var en fortsättning på mordet i Uppsala året dessförinnan, alltså 1984. PKK hade terroriststämplats av regeringen och de PKK:are som fått avvisningsbeslut men där verkställighetshinder förelåg hölls istället i kommunarrest med anmälningsplikt.

Så PKK var redan en tryckkokare innan Palmemordet, och det behövdes inget "evil genius" typ Alf Karlsson för att dra igång en utredning av PKK inom ramen för Palmemordet utan det sade sig alldeles självt. Den som blev drivande på Säpo var den unge och energiske Jan-Henrik Barrling som hade gått in för PKK redan innan mordet och fick sig en gedigen käpphäst att rida på när Palme sköts.

Det är kanske ingen idé att här och nu dra hela storyn om hur Hans Holmér lät sig övertygas om PKK-spåret och hur Walter Kegö omsider tog över Palmeutredningen på Säpo och på så vis blev Barrlings sparringpartner i PKK-spåret. Vad som däremot behöver sägas, det är att PKK-spåret knappast kan vara ett villospår i gängse mening, för i så fall hade de knappast fortsatt i lönndom efter att spåret officiellt havererat och Holmér tvingats kasta in handduken.

Att de ändå fortsatte, under Ebbe Carlssons ledning och med privat finansiering från Thomas Fischer, det säger mig att de verkligen såg något i PKK-spåret. Sedan kan man diskutera om de såg i syne i en slags kollektiv hägring på temat "grupptänk" eller om det faktiskt fanns substans i spåret. Av de två alternativen lutar jag mot det senare, och då ser du att mörkläggningen hamnar på ett annat plan. Det är i så fall inte PKK-spåret som sådant som utgör en mörkläggning, utan det är undertryckandet och nedläggningen av spåret som utgör det.

Med andra ord tycker jag fortfarande att PKK-spåret är intressant, och inte bara ur mörkläggningssynpunkt utan även i substans med avseende på Palmemordet. Jag har skrivit lite då och då om det här i tråden men har naturligtvis en hel del till att säga om saken. Det ska jag dock lämna till senare, för annars blir det här för långrandigt.

Så långt PKK, från min utkikspunkt. Sedan hade vi Christer Pettersson. Här är jag mer benägen att se ett renodlat villospår, med en ensam galning som ska underhålla allmänheten i ett ändlöst drama i medierna. Ändå finns en hel del frågetecken kring CP-spåret, framför allt rörande dess uppkomst. Jag menar, CP figurerade ju tidigt i utredningen, omkring april 1986 vill jag minnas, men då blev det inget av det hela utan det var först när Thure Nässén engagerades i frågan som det började hända saker.

Som du säkert minns föreslog jag alldeles nyligen att Nässén rekryterades av tjänsten när han gjort sig till ett "personalärende" 1969. Överträdelserna ska ha varit så pass allvarliga att de normalt sett borde ha lett till avsked på grått papper, men istället får han fortsätta som om inget hänt. Då menar jag att tjänsten troligtvis ordnat undan det där personalärendet i utbyte mot vissa gentjänster framöver. Det här är inget förfarande som Säpo skulle använda utan här handlar det om IB. (På den tiden hette det IB men jag använder också "IB" lite löst för alla de andra benämningarna av detta "kära barn" med många namn, så slipper man krångla mer årtalen.)

I min bok kommer CP-spåret inifrån, och då har jag tidigare sagt "inifrån tjänsten" men då tänker jag egentligen "inifrån IB". Som jag ser det är det alltså inte polisen utan IB som planterat och sedan drivit CP-spåret. Det arbetet har man inlett 1987, då Nässén börjar rota i saken först via Sigge Cedergren och sedan även mer direkt.

När det gäller Sigge så menar jag att det ligger en fet hund begraven där, vars svans ändå stuckit upp ur jorden med Sigges "bilstångning" i backen på Luntmakargatan samt även med turerna kring spaningen på och avlyssningen (både telefon- och rums-) av Sigges bostad. Jag får en känsla av att Sigge fungerat som IB:s kontakt med "buset" och att man därför hållit extra noga koll på honom. Även om Sigge inte var någon smålangare är ju spaningsinsatserna mot honom helt extrema i förhållande till verksamhetens omfattning.

Att Donald Forsberg dyker upp i det sammanhanget som anhängare och propagandist för CP-spåret tycker jag också talar för att Nässén är IB:s kille och inte Säpos. Du säger att DF jobbade för Säpo men det undrar jag över. Nu har jag visserligen aldrig djupgrävt i DF men vad jag snappat upp så var han en IB-killen hela vägen från sent 1960-tal fram till cirka 1990. Så jag ser honom som IB:s kille, som springer hos Nässén om Palmemordet just därför att Nässén också är IB:s kille. I vilken mån det ens varit känt hos polisen kan jag inte avgöra, men jag tycker han ser ut som en mullvad.

Den frågan hänger för övrigt ihop med vad du skrev förut, om att Hans Ölvebro skulle ha varit på Säpo på 1970-talet. Det hade jag aldrig hört förut och jag tycker fortfarande att det verkar lite konstigt. Ölvebro var en kompetent administratör och driven mordutredare, men samtidigt framstår han precis som den slags enfaldige "middle management"-typ som hade sin storhetstid under yuppie-eran på 1980-talet.

Som jag ser saken satte man Ölvebro i förarsätet just därför att man då kunde räkna med att Palmemordet skulle utredas som "gatuvåld" och att man skulle nöja sig med att titta på den bit av trädet dit den egna stegen räckte istället för att som Krister Petersson sikta högt och sluta i "surt sa räven". Att överhuvudtaget utnämna Ölvebro ser jag som ett mörkläggningsdrag i sig, men samtidigt gjorde han ju nytta i det att han fick ordning på papirerna därinne.

Frågan om Christer Pettersson handlar för mig om när det hela egentligen började. Var det efter mordet eller hade man utsett honom till "designated patsy" redan före mordet? Jag lutar mot det senare, men att man fått lov att stoppa honom i byrålådan ett tag därför att det inte gick att sälja in honom förrän man fått bort Holmér. Så fort Holmér var undanröjd så började man, först i liten skala och sedan alltmer för högtryck. Och Ölvebro är alltså den som med enfaldig nit ser till att det blir gjort.

Den juridiska sidan av CP-spåret är också högintressant, för om du till exempel läser Solveig Riberdahls samtal med Palmekommissionen så framgår det klart och tydligt att Anders Helin sagt att det man hade på Pettersson skulle räcka i tingsrätten men inte i hovrätten. Då beslöt man ändå att köra, vilket naturligtvis innebar att man nådde det av Helin förväntade juridiska dödläget där CP förklarats skyldig i lägre instans men friats i högre. När man åstadkommit det så började retoriken om att mordet var "polisiärt uppklarat". Det är ingen dålig fart på ordsmedjan där!

Syftet med att dra Pettersson inför tinget kan bara ha varit att neutralisera Lisbeth Palmes pekfinger. När hon väl pekat ut någon så var hon förbrukad, och i och med att ingen annan bevisning med ens tillnärmelsevis tillräcklig tyngd existerade så innebar frikännandet av CP att det var permanent kört. Man hade lett Palmemordet in i en återvändsgränd och sedan stängt gallergrindarna bakom. Från den punkten och framåt var det bara torrsim, en ren skenutredning som aldrig skulle kunna leda till åtal låt vara fällande dom. Hela Palmemordet var "juridiskt neutraliserat" (min egen ordsmedja där!).

Jag upprepar här, att den juridiska neutraliseringen av Palmemordet byggde på två komponenter: (1) att få Lisbeth Palme att peka ut fel man, samt (2) att se till att ha tillräckligt lite på fötterna för att denne skulle frikännas i högre instans. När detta var gjort så var det finito med utredningen, och man skulle då ha lagt ner förundersökningen. Men si det gjorde man inte utan man fortsatte i 30 år till, och då blir ju själva utredningen det främsta mörkläggningsinstrumentet. Allt som gjorts inom utredningen blir ju föremål för förundersökningssekretess och då utgör den sekretessen det huvudsakliga mörkläggningsinstrumentet. En mycket enkel men fiffig lösning, med vilken man köpte sig 30 år!

(del två följer omgående...)

När buggningen av den sovjetiske diplomaten Vladimir Nezjinskij avslöjades den 25 augusti 1989 avslöjades även att säkerhetspoliserna Valter Kegö och Jan-Henrik Barrling (och deras tolk) var ensamma om slutsatsen att Sovjetunionen kände till mordet på Palme i förväg. Resten av Säpo drog inte den slutsatsen. Inte heller Ölvebro. Spaningsledaren Hans Ölvebro var "fullt informerad", förklarade han i Svenska Dagbladet samma dag. Journalisten Jonas Gummesson intervjuade Nezjinskij i Moskva 1993. Säpo ville komma åt Nezjinskijs nätverk i Sverige. Det var syftet med buggningen. Den började året före mordet.

https://www.expressen.se/nyheter/gum...med-diplomaten

Att Sverker Åström och Rolf Sohlman var sovjetiska agenter brukar hävdas av samma personer som hävdar att Victor Rothschild (far till Olof Palmes vän Emma) var sovjetisk agent. Rothschild friades av Thatcher 1986. Han skrev ett "öppet brev" i Daily Telegraph den 4 december 1986. "The Director-General of MI5 should state publicly that he has unequivocal, repeat, unequivocal, evidence, that I am not, and never have been a Soviet agent." Margaret Thatcher kommenterade nästa dag att "we have no evidence that he was ever a Soviet agent".

Charlie Nordbloms artiklar om PKK-spåret finns på herrtidning.com. Självklart fattade Holmér att informationen läckte till Nordblom (som berättade i TV4 1995 att terroristrotelns chef Alf Karlsson lät honom sitta i timmar hos Säpo och läsa hemliga handlingar om PKK-spåret några veckor före artiklarna i Lektyr). Orsaken? Att Karlsson var en mörkläggare? Snarare att Karlsson ville främja sin karriär. Karlsson deltog i spaningsledningens möten vid minst fyra tillfällen under våren 1986 (enligt handlingar som släpptes 2020).

Jag har läst både det transkriberade och originalet.
Du hänvisade för övrigt uppgiften om 3-4 minuter till E107-00-C. Och här länkar du till B. Men ej heller i den står det du säger. Det står inte ens nämnt något som anknyter till detta på sidan du referar till. Tvärtom så står det uttryckligen på sida 4 att observationen är gjord 10-15 sekunder innan skotten. Och inte minuter innan.

"F: Hur lång tid har förflutit då ungefär? Ett par minuter?

M: Nej. Nej, det kan inte varit så lång tid. Det kan röra sig ja ,det är svårt att säga, 10-15 sekunder max."

Så jag undrar verkligen vad du fått det här ifrån
"Enligt Inge gick de förbi Dekorima "3 - 4 minuter" före skotten (E107-C). Björkman och hans tre kamrater kan inte ha gått förbi mindre än tre minuter före skotten. Kamraterna hann så långt norrut att de inte hörde skotten. Trots att uttagen i Götabankens bankomat 20 meter norr om Tunnelgatan tog 70 sekunder."

Det fetade. Källa: Bengt Nylander "Säpo inifrån" sidan 109. Det var i samband med RAF-dådet på västtyska ambassaden.

Det finns väldigt mycket information inom alternativ historieskrivning som tyder på att Rotschilds tillhörde en överstatlig elitgruppering som till att börja med finansierade ryska revolutionen - och därefter spelade ett dubbelspel mellan öst och väst under kalla kriget. Man kan läsa på wikipedia om en person som Armond Hammer och se honom som en aktör i detta spel. Aktörerna är givetvis många fler och det här är inte spekulationer utan underbyggt av källor med fullkomlig akademisk stringens. MEN! Man kan också se Victor Rotschild och Palme och även Åström och Schori - kanske ur deras egen synvinkel - som kloka företrädare för en "tredjevägs"-politik och och därmed förespråkare för "avspänning" mellan öst och väst. Det är även möjligt att betrakta Palme och Rotschilds som nära stående Fabian Societys position. En brittisk typ av tankesmedja (med band till det angloamerikanska etablissemanget) vars politiska position hamnar mycket nära de svenska socialdemokraterna.

Jag tror personligen att orsaken till mordet är att det fanns en mer "fundamentalistisk" och "liberalextrem" (snarare än högerextrem) faktion inom NATO-sfären som såg tredje-vägen eller "avspännings"-förespråkarna som landsförrädare. En sådan världsbild odlades även inom Stay Behind och kan studeras i exempelvis tidskriften Contra. James Jesus Angleton är ett exempel på en sådan person som levde kvar i den svartvita kallakrigsvärld han växt upp i och som ansåg att sovjet skulle besegras till varje pris. Ur deras - närmast paranoida - synvinkel kan Palme har tagit skepnaden av en fiende. Trots att Palme - med alla sina övriga brister - kanske ändå hade en sund inställning i att vilja medla mellan öst och väst.

Denna hypotes borde även kunna lira ihop med de rapporterade aktiviteterna kring Swedenborgkyrkan, Jensen och Jüri Lina. Denna slags ordenssällskap har ofta använts som cover av spioner och säkerhetstjänster. Det går långt bak i historien. Just kabbalan som tradition har erbjudit talrika sådana möjligheter eftersom det är en sk. esoterisk lära där inblandade gradvis skolas in i tystnadslöften, ritualer och "hemlig kunskap". En hel del tyder på att Swedenborg själv var spion och en asset för det engelska jakobitpartiet som försökte påverka Sveriges geopolitiska relationer på kontinenten. Det här var alltså på 1700-talet och frimurarloger runt om i europa användes för liknande syften under denna epok. Det var långt innan man kunde hjärntvätta folk med hjälp av teve eller sociala medier - så dessa organisationer fyllde en viktig uppgift för både subversiva och kungatrogna strävanden. Detta är en central del i framväxten av den moderna säkerhetstjänsten och spioneriets betydelse så som vi exemplevis kan se i spännande filmer om kalla kriget.

Om exempelvis en sovjetisk eller amerikansk säkerhetstjänst hade velat mörda Palme så är det klassiskt modus operandi att infiltrera just en sådan grupp av höger- eller vänsterextremister och se till att några av de värsta dårarna finns på eller i närheten av mordplatsen. Med syfte att skapa villospår i en påföljande utredning.

Länkarna är fel på wpu.nu.

E107-C (originalet) länkar till E107-B (originalet).

Förhören som släpptes före 2020 finns på https://moparkivet.wordpress.com

Alla förhör med Inge Mårelius (även E107-C).

Är Swedenborgskyrkan ett ordenssällskap?