Här diskuterar vi skeptikerrörelsen

Återkom med den när du fått fram den.
Så ditt matematisk bevis är inte längre något matematiskt bevis. Tack.

Det är närmast omöjligt, men om ni har rätt angående hjärnteorin, så kan man nog konstatera att sannolikheten för att jag skulle bli till var så liten så den får ses som obefintlig (det ordet missbrukar mycket, men i detta fallet stämmer det). Men ändå finns jag. Vi alla är en matematisk omöjlighet om hjärnteorin stämmer.

Det är lustigt att ni jämnt godtar sådana här sannolikhetsargument som talar för eran sak, medens ni jämt dissar dem som talar för den andra sidan, trots att jag inte går lika långt i mina slutsatser som ni gör med era argument.


Jo? Men det beror givetvis på vad du menar med bevis. Jag använde väl dock inte ordet bevis.

Jag har inte godtagit eller dissat något, jag bara anser att om du nu har en formel som talar för din tes, visa den då.

Men jag har redan svarat på det där.

Nej varför då? Om du spelar ett spel med ytteputtig chans att vinna så är det givetvis ytteputtigt låg chans att göra det. Om du däremot får oändligt många försök på dig (eller åtminstone nära nog oändligt många försök) så är det inte särskilt märkligt att man vinner då och då.

Det här blir en variant av "the Texas Sharpshooter Fallacy", om inte du hade suttit här och tyckt att det var fantastiskt osannolikt att just du skulle bli till så hade kanske någon annan gjort det. Tolka inte det här fel nu, jag är full av tacksamhet över att ha blivit född och i ett iland med bra möjligheter att ta hand om min familj och utveckla mig själv istället för att slita för överlevnad varje dag.


Kan du ge några specifika exempel? Det kom aldrig några på när vi betett oss enligt er mall för pseudoskeptiker, så jag tolkar det som att vi som kallar oss skeptiker här på forumet faktiskt är det också då i dina ögon?


Skall man vara petig så använde du inte matematik heller, mer än till namnet. Så här långt har du inte lagt fram någonting som varit i närheten av ett matematiskt resonemang.

Så det du säger är alltså att man kunde ha födds lika gärna som myra, eller i afrika av afrikanska föräldrar etc etc? Att just du blev du har inget med dina föräldrar att göra? För om det har det så hade du inte oändligt många chanser att bli till.


Det där har jag svarat på.

Läs...



Jag kommer inte på alla nu, men jag kan nämna, "Hjärnan finns argumentet", hjärnan finns därför beror självmedvetandet på hjärnan.

Det är ett sannoliksargument som egentligen inte bevisar något.

.

Du får gärna argumentera emot det jag skriver istället, för jag har svarat på det där. Att du upprepar frågan utan att svara på mitt svar leder inte diskussionen framåt.

Det kan ju finnas alternativ till hur du/ni tror. Det hade kanske blivit Du oavsett vilken spermie som vunnit livets första rallytävling. Många tror ju anden/själen kommer in senare än vid befruktningen.






Öppet sinne.

Givetvis är jag en produkt av mina föräldrar. Men om du skalar ner det till det så är det ju inte alls en lika ytteputtigt liten chans att bli till längre. Och om inte jag hade blivit till så hade kanske en nu fiktiv bror eller syster blivit till istället.

Vad är det som skall bli så märkligt rent sannolikhetsmässigt?


Du får gärna peka ut exakt var du svarat på det. Jag har inte sett något som skulle visa på något annat än The sharpshooter fallacy. Jag kan förvisso ha missat det, men då vore det snällt om du ville visa var.


Jag skulle nog inte kalla det för ett sannolikhetsargument utan mer en logisk slutsats baserad på de tillgängliga fakta och bevis vi har. Ett flertal av dem har lagts fram tidigare i tråden. Men visst, så länge medvetandet inte är kartlagt till 100% så kan vi inte säga något helt säkert.

Återkom gärna om du har några exempel där vi faktiskt pratat om sannolikhet på det sätt som du hävdade.


Jag ser inte riktigt hur du svarat på det.

Alla får givetvis tro vad de vill, men ett sådant resonemang är fullständigt ouppbackat av alla former av belägg. Visst kan vi alla sitta och gissa helt utan stöd från det riktiga livet, men det lär inte bli mer än fria fantasier av det.



Ja, tänk på den du, det skulle göra dig gott...

När menar du att det är bevisat att själen/jaget/anden kommit till?








Öppet sinne.

Om du är en produkt av dina föräldrar så förstår jag inte hur kan lyckas få in att du hade oändligt många chanser att vinna på det lotteriet?

Sen som sagt så förstår jag den logiken om att oavsett hur osannolikt det än må vara att det blev just det sandkornet av alla biljoners biljoner sandkorn, så var det lika osannolikt att det skulle bli nästa eller nästa o.s.v, så nu råkade det bli som det blev. Jag vet inte om du förswtår min logik däremot? Det går att resonera så kring andra människors existens men när det gäller en själv så borde det få en att tänka efter lite, för du var inte vilket sandkorn som helst, du borde sannoliktmässigt, alltså matematiskt sett inte finnas, det borde vara någon annan istället (om nu någon/något öht), men likväl gör man det. Hur förklarar man det? Man gör det väldigt enkelt för sig själv om resonerar som du gör, och nöjer sig med det.


Varför ska jag nämna fler då du dissar denna? Du kommer ju bara dissa dem också. Vad bestod ditt motargument av här?

”en logisk slutsats baserad på de tillgängliga fakta och bevis vi har”

Vad för fakta och bevis? Att vi har en hjärna? Jaha? Det finns en sten också, betyder det att självmedvetande sitter i stenen? Att konstatera att vi har en hjärna bevisar inget.

Jag vet vad du kommer säga att andra funktioner har kunnat kopplas till hjärnan, och att det därför är logiskt att tro att självmedvetandet också har sitt ursprung i hjärnan, men då är det ju just ett sannolikhetsargument i stil med den jag gav, för lisas fräknar bevisar inte att kalle har fräknar.


Matematik är ett brett område, med matematik så syftade jag på vad som är sannolikheten att just jag skulle bli till. Det går inte att räkna ut den sannolikheten, utan man kan bara konstatera attden sannolikheten är extremt liten om ni har rätt. Å eftersom den är så liten, så talar det för själsteorin, dock inte bevisar.

Du får välja en skala och hålla dig till den.

Antingen ser vi det som vilken sannolikhet det är att just vi kommer från våra föräldrar, då är det inte lika många chanser, men å andra sidan inte alls lika osannolikt heller. ELLER så tittar du på det stora hela, med alla människor och då är det ytteputtiga chanser och oändligt många försök. Du kan inte blanda.


Jag tycker det finns ett klart och tydligt spår i ditt resonemang som jag inte har några problem att förstå. Däremot håller jag inte med dig och har påpekat var din logik brister. Givetvis kan det vara så att jag inte förstått dig, i så fall förklarar du kackigt.


Nej, varför skulle det vara annorlunda med en själv? Världen kretsar inte kring mig. Skall jag göra en någorlunda objektiv analys av situationen så kan jag inte kliva in i en subjektiv position. Det här är EXAKT vad The Texas Sharpshooter Fallacy går ut på.

Om vi nu skall prata om sannolikhet så skall jag ta ett mycket enklare exempel. Jag tar en kortlek och blandar den väldigt väl, därefter drar jag en serie på 10 kort och lägger upp på bordet. Jag råkar då få:

sA r8 r9 hK s3 kT h4 hT s2 kK

Om du började göra om mitt försök en gång i sekunden resten av ditt liv så kommer du nog inte att lyckas få samma serie som jag fick. Märkligt va? Faktum är att det bara är:

p=1/57407703889536000

att få just den serien. Så hur lyckades jag? Kan du svara på det? Och om du har svaret på den frågan, kan du förklara varför inte EXAKT samma svar är applicerbart på dig, mig alla sandkorn och allt annat runtomkring oss?



Jag trodde att du kom ihåg de argument som faktiskt lades fram i tråden när det diskuterades och att jag inte behövde dra dem igen. Men jag kan länka till dem om du vill.


Nej, det är inte ett sannolikhetsargument, om du inte menar att alla slutsatser som någonsin dras är sannolikhetsargument? Alltså jag måste faktiskt fråga vad din matematiska utbildnings/kunskapsnivå är, inte för att vara ofin utan för att det kanske skulle reda ut ett eller annat om hur du resonerar.

Lisas fräknar har väl verkligen INGENTING med saken att göra. Om vissa personers funktioner hade kunnat styras till fötterna så hade det varit logiskt att hålla frågan mer öppen, men nu är det ju entydiga resultat som pekar ut hjärnan som den styrande parten. Vi vet för övrigt att fräknar är ett anlag som kan dyka upp på vissa individer och ärvas, det har inget med medvetandet att göra. Menade nu något djupare och slugare med den liknelsen så får du nog utveckla det hela.


Det där är en EXTREMT märklig slutsats att dra. Jag kan verkligen inte se hur själsteorin skulle stödjas av ditt resonemang ovan.