Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Här hann trenterx före.

Tack, så måste det vara, tolkade tweeten fel.

Så hemsk var han väl inte? AA fick bo i hans lägenhet när pressen hörde av sig till AA för att hon fortfarande uppfattades som JAs presskontakt. När Olof sen får veta att AA var en av de som anmält JA tycker han att hon har ljugit för honom. De tycks redan då ha haft en dejt inplanerad. (Han lämnar återbud redan 23/9!) Hon verkar alltså inte ha angett den verkliga orsaken till varför hon behövde fly sitt hem när han via en gemensam vän ställde upp och lånade ut sin lägenhet. Han ställer in en dejt. So what. Ett år senare kontaktar han henne för att över en bit mat upplysa AA om att han inte vill bli indragen. Än sen. Fast hon är förälskad och förväntar sig mer. Men:

Har han inte rätt att säja nej?
Har han inte rätt att ändra sig?
Måste han ställa upp på allt?

När han fick veta hur det egentligen var så var han kanske bara en klok karl som inte ville ta risken att råka lika illa ut som Assange efter umgänge med AA. Lyckligtvis blir han "bara" uthängd som vidrig, i boken och på twitter, ett decennium senare. AA är långsint. Och vi har naturligtvis bara hört AAs sida.

Grejen är väl att AA skriver en bok och hänger ut folk som äckliga, otrevliga och vidriga, men ingen skriver böcker om skuggan av AA och ondgör sig över hur besvikna, lurade och bedragna av henne de känt sig. För så gör man i allmänhet inte.

Edit: Tänk om han inte ville bli indragen för att han inte ville ljuga och om han blev kallad att vittna förväntades säga sanningen vilket kanske skulle vara till AAs nackdel? Han kanske var skithygglig när han bad att hon inte skulle nämna honom.

Men AA går i taket och kallar honom vidrig för att han inte uppfyllde hennes förväntningar, för att han hade en egen vilja och sa nej. Hon ville alltså gå på dejt med honom utan att berätta att det var hon som just anmält Assange för sexuellt ofredande.

Hon måste ju ha gett nån förklaring till situationen som tydligen var helt falsk eftersom han konfronterade henne med att hon ljugit för honom. För guds skull, vad sjutton förväntar hon sig?

Han verkar dessutom ha varit en helt ny bekantskap efter anmälan. De verkar knappt känna varann. Vad förväntar hon sig av honom? Och varför? De verkar inte ha känt varann mer än någon dag när han ställer in deras dejt. Hur höga förväntningar kan hon rimligtvis ha på honom? Och nu, efter 10 år, hängs han ut som "vidrig" av AA och hennes anhang.

Eller är Olof den hon sov över hos redan torsdag kväll då hon sa sig vilja fly sin lägenhet på grund av Assange? Han "med snapsen" som hon först såg på seminariet, och som hon sen fick snaps till kräftskivan av även om han själv inte kunde komma? Personen hon bor hos från 21/8 nämns kanske aldrig vid namn, det var en vän till hennes ex.

Olof beskrivs som den hon fick bo hos när hon ville fly sin lägenhet, men jag tror det kan vara kvällen innan anmälan, 19/8. Kanske bodde hon där senare med.

Ur boken

14/8

På tunnelbanan hemma får jag syn på en person som jag känner igen från seminariet och säger hej. Vi börjar prata och jag bjuder in honom på kräftskivan. Han har inte tid just ikväll men han kan hjälpa mig att fixa lite snaps till festen. Han är gullig på ett oskyldigt sätt. Han ler hela tiden och det känns som att han tittar på mig med kärlek i blicken. Jag följer med till hans lägenhet för att få snapsen och han säger att vi borde ses någon annan gång. Absolut, säger jag, det vore kul!

19/8, efter att hon lämnat JA i sin lägenhet.

Först ringer jag Joel, en nära vän som bor i närheten och han är lyckligtvis hemma, så jag går dit. Därifrån får jag tag i Olof, killen med snapsen.
- Mitt hem har blivit ockuperat av en äcklig gäst, säger jag.
- Du får gärna komma hit och sova över.
När jag kommer dit förklarar jag mer.
- Hade aldrig gissat det när jag såg Julian på seminariet, säger han.
Vi ligger och pratar halva natten. Sex finns inte ens på kartan, jag har gått i celibat.

23/8

Olof, den fina mannen som jag fick bo hos när jag behövde fly från min lägenhet, hör av sig och ställer in en dejt vi planerat.

24/8

... av en slump stöter jag på honom ute på gatan. Han är helt kall.
- Du sa att du inte hade legat med honom, säger han.
- Nej, jag ville inte stå för det, jag ångrade mig och jag tyckte inte att det var din sak eller rätt läge när du frågade.
- Du ljög för mig, eller hur, du ljög, säger han och ler med munnen medan ögonen ser arga ut.

Så, strax innan kräftskivan pratar hon med och charmas av Olof. Sen kommer Petr* och AA börjar genast nedvärdera natten med Assange. För att hon nu dras till Olof?

Fem dagar senare får hon tag i Olof och erbjuds sova över då hon beskriver sitt hem som ockuperat av en äcklig Assange. De pratar halva natten. Han frågar uppenbarligen rakt på sak om AA legat med JA. Hon svarar att hon inte gjort det.

Fyra dagar senare publicerar Newzglobe AAs namn, bekräftat av hennes chef (Weiderud), som en av de som anmält Assange för sexbrott. Olof inser att AA ljög när han frågade om hon haft sex med JA, och han ställer in deras dejt. AA och hennes vänner attackerar därefter Newzglobe genom att förmå alla deras annonsörer att sluta annonsera där.

Nästan ett år senare upplyser han AA över ett mål mat att han inte vill omnämnas eller vittna om natten då hon sov över.

Men vad hade Olof kunnat vittna om? Att AA kvällen innan anmälan under ett långt förtroligt nattligt samtal sagt att hon inte haft sex med JA? Att AA ljugit? Att AA förtalat JA? AA borde vara lättad över att inte ha honom som potentiellt vittne.

På vilket sätt skulle Olof enligt AA och hennes stöttande twittrare vara vidrig? Bara för att han inte gillade hennes lögner, att hon ljög honom rätt upp i ansiktet?

Sen nämns han inte förrän ca 11 månader senare, sommaren 2011. Boken är alltså skriven i dagboksform, och här följer citat även för datumen innan och efter. Även om det inte är direkt relaterat till Olof visar det något om hennes relationer till män under den här tiden. Reagerar lite på att hon tror att han flydde på grund av brittiska journalister när han i själva verket verkade besviken på att hon ljög. Hon framställer det som att han gjort fel, inte hon.

21/7

De senaste veckorna har jag dejtat som en galning, Jakob, Erik, Gabriel, Ali, Samuel, Sam, Janne, Jonas, Martin. Och mellan varje hopp om en ny kärlek och sms som tystnar, så försvinner jag själv från radarn och tänker på Andreas och mitt misslyckade liv. Idag fick jag ett vykort från honom där han berättade att han var nedstämd för att han saknar mig. Ett korn av bekräftelse. Jag svarar inte, men inombords fortsätter jag att vänta, och gå sönder.

27/7

För några dagar sedan ringde Olof, mannen jag fick vara hos när jag flydde från min lägenhet, och ville äta middag. Trots att han övergav mig för att rädda sitt eget skinn förra året blev jag glad. [...] Jag är beredd att glömma och förlåta. Vi bestämde att träffas idag. Det börjar bli varmt och han ligger i solen på en parkbänk vid var mötesplats borta vid Blecktornsparken. Gulliga Olof som blev skrämd. Vem hade inte blivit det när en flock brittiska mediehyenor attackerar?

[...] En liten stund in i middagen kryper det fram att han har ett särskilt skäl till att träffas. Han vill ha garantier att jag inte någonsin ska nämna hans namn i samband med historien och i samband med mig. Han säger också att han tyvärr - absolut inte - kan vittna om att jag hade sovit hemma hos honom den där natten.

11/8

Jag har blockerat kvinnan som Andreas lever med på Facebook för att slippa påminnelser om att hon existerar. Men idag avblockerar jag henne och skriver ett kort meddelande där jag berättar att Andreas fortfarande hör av sig. Jag berättar att han nyligen sagt att han älskar mig mer än henne. Det faktum att han sagt att vår kärlek var mycket större än den de har.

Några timmar senare ringer Andreas upp. Och jag svarar faktiskt. Han är rasande.
- Fattar du hur mycket du ställt till med??
- Det är väl inte jag, utan du, säger jag till honom.

Sex år senare, under #metoo 2017, får AA en stöttande kommentar online från Olof. Detta gör henne rasande och hon skriver ett anklagande brev. Kort citat:

16/10 2017

Rättegången (som aldrig ens blev av) kändes ännu mer omöjlig att vinna. När hela min karaktär, mitt sexliv, alla mina fel skulle uti ljuset - och du som kunde intyga att min version stämde mer med verkligheten än hans inte ens ville vittna till min fördel.

Men vänta, vad hade han kunnat vittna om? Att hon sov över hos honom och ljög då hon svarade att hon inte haft sex med Assange? Det kastar allt hon sa den natten i tvivelaktigt ljus. Vad ska han tro? Vad säger att ett ärligt vittnesmål ens skulle ha varit till hennes fördel? Det verkar vara en man hon knappt känner. Hon kände igen honom från seminariet då hon såg honom på tunnelbanestationen, han försåg henne med snaps till kräftskivan, och lät henne sen sova över torsdag natt då hon ringde och klagade över en "äcklig gäst".

Men hon ville tydligen ha honom som vittne för att intyga att hon hade rätt mot Assange, trots att hon ljög för honom om just det som rättegången skulle ha handlat om, eftersom hon sagt att de inte haft sex! Han har alltså bara hennes förtal av Assange att gå på, och vet inte vad som är sant. Känns som hon ställer orimliga krav på denna tillfälliga random bekantskap.

Vittnen får dessutom inte vara anonyma, till skillnad från målsägare. Hon ställer alltså högre krav på honom än sig själv. Hennes anonymitet ska bevaras, inte hans.

Ingen vill väl ha sitt namn nedsolkat av den här smutsiga historien.

Det skulle aldrig falla mig in att köpa Anna Ardins bok, och inte heller att ödsla min tid på att läsa hela.
Men det är intressant med dina utdrag ur boken.
Det är uppenbart att Anna Ardin är störd på riktigt.
Hon ljuger uppenbarligen som en borstbindare.
Hur är det möjligt att den kristna broderskapsrörelsen (vad den nu bytte namn till) vill ha henne som representant?

Jag har läst ”I skuggan av Assange” av Anna Ardin. Det är förstås inget litterärt mästerverk. Det är helt och hållet en partsinlaga, där budskapet är att Anna Ardin gjorde rätt som anmälde Julian Assange för sexbrott. Allt tvivel på den saken är illvilligt. Assanges nekande till sexbrott tas som bevis på att han ljuger- det sägs gång på gång. Assange målas ut som en hemsk person på alla plan. Jag tycker att mycket i boken är förtal.

Anna har ändå rätt att skriva ner sin berättelse, hur subjektivt laddad den än är. Och andra har rätt att bemöta det hon skriver. Jag tycker det var deprimerande läsning. Som att lyssna till en pågående terapisession. Det är klart att Anna har skadats psykologiskt och personligt av den tioåriga historien kring rättsprocessen. Det är sant att hon utsatts för mordhot och vidrigt näthat- det skyller hon faktiskt Assange för, en helt orimlig ståndpunkt.

Boken innehåller en del ny information, vilket är positivt. Till exempel kring de olika förhören av henne, ytterligare 4 stycken tror jag. Det som förvånar mig mest i boken är hennes gränslösa tilltro till polis, åklagare och egna sidans advokater. Ändå klagar hon på ”bristande maktanalys” hos sina kritiker.

Hon citerar Birgitta Jonsdottir: ”De måste ha haft fest på amerikanska ambassaden när detta hände” (sid 176). Jo, säkert. Men Anna vill inte dra ut konsekvenserna av denna insikt: USA och UK fick plötsligt ett direkt politiskt intresse av att snärja Assange i en rättsprocess. Sverige sattes under tryck. Anna och Julian drogs båda in i en malström av händelser, som ingen av dem kunde kontrollera. Var hon inte rädd för att bli utnyttjad och manipulerad? Jag letar efter något tecken på det. Nej, det tycks inte finnas någon insikt om att amerikaner, britter och svenskar med hemvist långt utanför rättssystemet kan ha utövat obehörigt inflytande på rättsprocessen. Från dag 1 och tio år framåt. Varför gick den i stå?

Polis Linda W, som tog emot Anna och Sofia på fredagen, hade lovat Anna att namn på målsägare och anklagad skulle hållas hemliga till dess en eventuell rättegång inleddes. Det trodde Anna på. Det löftet bröt jouråklagaren några timmar senare. Julian var stämplad som dubbel våldtäktsman i all världens press innan Anna ens var förhörd om hans påstådda brott. Den boken borde också skrivas.

AA är underligt fixerad vid rättegången (i bestämd form!) om sexbrott, utan att uppvisa insikt om att åklagaren först skulle ha behövt åtala för att det skulle kunna bli fråga om rättegång, och att det därför aldrig ens var i närheten av någon rättegång. Inte på grund av den misstänkte (bevisbördan ligger ju helt på åklagaren) utan på att åklagaren inte klarade av att driva fallet till åtal. Åtal var aldrig någon självklarhet.

Under de ca tio år som gått mellan anmälan och att boken skrevs tycker man att hon borde ha haft större intresse av att lära sig hur rättssystemet fungerar. Hon skriver till exempel att

rättegången om sexualbrott är nedlagd

och att

Julian har undvikit rättegången om sexualbrott

När det i själva verket aldrig funnits någon rättegång att undvika. Och det var förundersökningen, inte "rättegången" som (i SWs fall) las ner.

Helt obegripligt hur naiv och okunnig hon är, trots alla akademiska meriter. Och ingen verkar ha faktagranskat. Tyder inte det på slarvig förläggare?

Hennes ruttna advokater har i och för sig underblåst hennes vanföreställningar om rättegång genom att skuldbelägga JA för att en sådan aldrig blev av. Claes&Pia skriver i ett svar till Melzer om AA och SW att

De är brottsoffer som på grund av Assanges agerande aldrig fick en rättvis rättegång.

Jo man visste ju att Claes var 100 % genomrutten, men Pia står uppenbarligen inte långt efter. De är juridiskt kunniga och borde veta bättre. AA tillber tydligen fel gudar.

Det räckte ju inte till åtal ens, därför kunde det aldrig bli rättegång. Det vet advokaterna, men undanhåller informationen från sin klient.

AA har någonstans beskrivit sig som en person som tycker bättre om att få rätt än att ha rätt. Att vinna är viktigare än sanningen. Hennes advokater tycks ha resonerat likadant.

Harry Schein
"Det är inte jag som är pedofilen"

[gammal löpsedel]

Och alla de i tråden som gråtit blod över att AA gjorts "rättslös" genom att åklagaren aldrig åtalade kan lugna sig med att AA tog preskriptionen rätt bra. Så bra att hon och hennes man till och med firade händelsen med "champagne".

13/8 2015

Fem år innebär preskription för de brottsrubriceringar åklagaren lagt fram i mitt fall. Därför läggs idag förundersökningen mot Julian ner i de delar som rör mig.

Jag och Henrik firar med alkoholfritt bubbel. Äntligen är min väntan på rättegång över.

Annas bok är upplagd i dagboksform. Det framgår att hon förhörts av polisen minst 5 gånger under Marianne Nys åklageri. Kanske fler. Och två dessförinnan.

Det blir följande lista med förhör:

-Fredag 20 augusti, ca 14.00. Kort odokumenterat förhör som genomförs av polis Linda W*ssgr*n. Det är avgörande för beslutet att anhålla Julian.

-Fredag 20 augusti, ca 1900. Kallas till förhör av polis IK, men vill inte komma. Föreslår måndag.

-Lördag 21 augusti, Eva Finne beslutar att hon skall förhöras genast. Telefonförhör av polis Sara W.

-6 september, nytt kompletterande förhör.

-5 januari 2011, nytt förhör hos polisen. ”Vad har du tjänat på att anmäla”. Lång diskussion om media. (Utdrag ur förhöret finns på 285-287)

-25 januari 2011, nytt förhör. Bland annat om samarbetet WL- Broderskapsrörelsen

-7 mars 2011, nytt förhör. Bland annat om DNA.

-27 april 2011, nytt förhör. Bland annat om middagen med Piratpartiet. Hon får frågan om hon och Sofia ingår i en ”mångårig komplott”

Innehållet i förhören är knapphändigt återgivna. Kanske vinklade.
Att hon förhörts så många gånger förvånar mig. Vad handlar det om? Sofia förhördes ju också 8-9 gånger.