Gissa Bokcitatet

Den är mästerlig. Det måste sägas ut. Det måste ropas högt. Först en
pose innan han svingar sig upp. Handen som håller pennan hejdas
halvvägs i luften, handloven vilar på bordskanten.

"Jag anser - och jag har vägt mina ord - att vi med X har fått ett
diktverk som..."

Ett fläckfritt konstverk - ett föremål slutet kring sig självt,
mättat, runt, och glättat. Inte en spricka, inte en rispa som en
främmande kropp skulle kunna tränga igenom. Ingenting bryter
likformigheten hos de fullkomligt glatta ytorna vilkas samtliga
partiklar glittrar i Skönhetens strålglans.

I detta varma ljus stiger saven inom honom, orden svingar sig djärvt
mot höjden... "Mästerligt"... Högre... "Ett fläckfritt konstverk..."
Ännu högre... "Ingenting jämförbart i vår franska litteratur..."
Högre, ännu mycket högre... "Något av det skönaste som skrivits..."
Högre och högre går flykten, ofantliga alptoppar träder fram ur
djupet... "Det bästa som har skrivits sedan Stendhal... sedan Benjamin
Constant..."

[...]

Hon ville be om nåd, om misskund för sina gamla muskler, för sina
gamla ben. Hon hade upplevt en sekund av hopp, hon hade trott att hon
skulle få en frist när hon såg honom sitta där för sig själv med den
där minen han kan ha ibland, en surmulen min, en smula irriterad och
föraktfull, och den tvingar henne att skynda fram till honom, som
förhäxad, att kråma och sjåpa sig framför honom, att våga... hur kunde
hon?... nu kommer det henne att rodna... hon hade tappa huvudet och
bekänt det för honom... "Ja, till er vågar jag säga det, till er,
Lucien, som är en gammal vän... Jag vet att ni inte kommer att förråda
mig, att ni inte ska förakta mig... er anförtror jag... jag erkänner
att... den där boken som det talas så mycket om, alltså X... komplett
omöjligt... jag har börjat läsa den tio gånger i rad... Den är stel,
den är kall... Man tror att man får bita i ett saftigt äpple och så
hugger man tänderna i en metallkula..."