Jag drömde att jag blev nedlurad till helvetet.
Det var jag och en vän som hittade en annons där man kunde besöka ett av "Sveriges största nerlagda underjordiska fängelser". Vi nappade såklart och befann oss snart i en turistgrupp på väg ner för en lång spiraltrappa i en riktigt steampunkig miljö; rostig metall, kala bergsväggar, ånga, mekaniska läten. Några av oss kommenterade hur det kunde vara så sjukt långt ner dit. Vi hade gått i en evighet och då verkade det ändå vara en evighet kvar att gå.
På vägen mötte vi en annan turistgrupp som var på väg upp igen. Jag blev förvånad av att se en gammal skolkamrat, Bosnik, en fotbollshuligan av rang, som den typen man ser på tv som mest troligt har huggit en och annan i halsen med en avslagen ölflaska bara för skojs skull. Han stod och skränade till oss om hur "
jeävla hääftigt det är där nere assåe!! 
" och att vi måste dra dit. Han såg tom ännu vidrigare och burdusare ut än han brukade göra.
Till slut kommer vi till bottenplan och stiger in genom en tung järndörr in i ett rum, det är rostigt, helt rostfärgat från golv till tak, och det hänger döda människor i slaktkrokar mitt i gången som hängt så länge att kropparna börjat bli helt slemmiga och gelatiniserade. Stanken går inte att beskriva med ord ur denna värld, det var som en blandning mellan ruttet, skräck, skit, piss, likmaskar, sorg, hat och ondska. Men förstärkt oändligt mycket. Surret av spyflugor, blod och annat bråte på golvet. Rummet visar sig vara en lång hall, väldigt lik den som på ett mentalsjukhus, och tunga järndörrar till mestadels olika celler dyker upp på båda sidor. Känslan av att det
vimlar med folk och fä där nere. Det känns trängre än Japan, det är väldigt fysiskt påtagande, men ändå var det bara jag och min turistgrupp och några andra kvardröjande turister där nere. Oväsendet känns också öronbedövande, ändå är det egentligen helt tyst med undantag för de äckliga flugorna.
Min vän börjar passionerat slicka på köttstyckena, precis som att det är det hon längtat efter i hela sitt liv. Jag upptäcker mig själv med att göra det ibland också. Det känns lite som att hon säger åt mig telepatiskt att jag ska göra det, att det är okej och underbart. Jag känner hur slemmet samlar sig på tungan och hur små strimmor dröjer sig kvar som klister mellan tungan och kroppen. Jag får det bekräftat av att det är exakt så det ser ut när hon gör det. På något sätt är det äckelgott. Dock förstår jag inte riktigt att det är människolik vi slickar på, utan det warpar på nåt sätt mellan att hänga vanliga slaktdelar från djur där, och människor. Inte för att det låter bättre att slicka på slaktdelar från djur.
Men det gjorde jag iaf.
Långsamt börjar det gå upp för mig var vi befinner oss och att det inte är normalt att det hänger relativt färska lik från taket i ett sedan länge nedlagt fängelse. Jag får panik. dörren smäller igen.
Jag vaknar.
men somnar om...
Jag är tillbaks i samma dröm. Men jag har nu rymt och är nu på ständig flykt från olika väsen från helvetet. Det fanns flera våningar att stiga av på när man gick i spiraltrappan, något som jag så här i vaket tillstånd antar var limbo eller representerade de olika nivåerna av helvetet? Det var åtminstone okej där, inga lik på krokar eller nåt sånt. Visst kändes det kuvat och degenererat där med men inte på samma sätt. Det var mer som att befinna sig i en depression eller ångest. Där nere ruvade ren ondska. Kanske att de olika nivåerna av helvete faktiskt direkt översätter till ångest, depression, mm? Jaja..
Jag får här även lära mig hur världen är uppbyggd. Att vartenda existerande ting rankas i en skala mellan 1-10. Från gott-ont, från nytt-gammalt, ljust till mörkt, osvosv. Man ansåg att t.ex. en frukt hade 10 steg från att den var ny till att den var rutten. Och oavsett vad det gällde, så var det helvetet som var representanter för det ena sidan, och himlen den andra.
Jag fick intrycket när jag var där nere att satan själv inte var någon fysisk gestalt, utan snarare en entitet i vars djup helvetet dväljde. Han var så att säga miljön vi befann oss i. Men ändå kände man starkt av hans närvaro hela tiden. Han hade ett öga för alla som steg innanför hans dörr. Och har man väl fångat hans intresse verkar det som att hela underjorden är ute efter dig. Fördelen är att det är din dröm, ditt astralväsen, och du spelar såvida på din psykiska styrka. Så länge du inte har för avsikt att ge upp kommer du alltid kunna fly, vara smidig som katten, stark som hulken och pow som Jackie Chan. Men det är du som är bytet, och det är mer av en uttröttningsjakt än någon tillstymmelse till hopp.
Vad jag vet är jag jagad än.
