Citat:
Det framgår allt tydligare att kritiken mot Gardells skämt handlar om att han är vit och svensk. Lawen Mohtadi skriver i dagens DN att:
Citat:
Så varför är Lilla al-Fadji och Khadija roliga och Jonas Gardell inte? Gardell försöker väcka frågan: Får man bara skämta om sin egen grupp? Det enda tvärsäkra svaret måste bli: Det beror på. Är det roligt när Louis CK drar sexistiska skämt om kvinnor? Ja. Är det roligt när judiska vänner skämtar om snåla judar? Ja. Känner jag mig bekväm med att skratta åt det? Inte riktigt. Skulle jag kunna skämta om mina föräldrars svårigheter i Sverige bland vänner som inte har en aning om vad det inneburit? Nej. Men bland dem som vet vad det handlar om skrattar vi gärna både rått och hjärtligt åt föräldragenerationens pinsamheter.
Ja, men Lawen Mohtadi vill inte skriva rent ut, att det är Gardells vithet/etnicitet som diskvalificerar honom. Hon avslutar:
Citat:
Gardell rycker ut som en satirens försvarare, och det gör han helt rätt i. Men han missar hela poängen. Hans skämt var inte dåligt för att det handlade om muslimer, det var dåligt för att det saknade finess.
Humor är ett mysterium. Den enda principen som verkar fungera någorlunda är: Bra skämt kräver förtrolighet med ämnet. Vad folk sedan gör med det är upp till var och en.
Humor är ett mysterium. Den enda principen som verkar fungera någorlunda är: Bra skämt kräver förtrolighet med ämnet. Vad folk sedan gör med det är upp till var och en.
Såå... det är inte hudfärgen/etniciteten som enl. Lawen Mohtadi är problemet. Problemet är, att Gardell inte tillhör "dem som vet vad det handlar om". Gardell saknar därför en egen, personlig "förtrolighet med ämnet", som han raljerar över. Häpp!