Polis bussar hund på och slår ner berusad man (videoklipp på dn.se)

Fair enough, men då ska den villkorliga domen ersättas av en tidsbestämd vistelse i ett av mig noggrant utvalt kvinnofängelse!

Fyfan vad läskigt mycket PK det är här i tråden. Tänk på det nästa gång ni är på fyllan, ni förtjänar att bli behandlade av denna "polis"

2. Dina exempel är väldigt dåliga då misshandel även är kriminaliserat på försöksnivån map. knytnävsslag samt att du inte förstått skillnaden på uppsåt och oaktsamhet i exempel 2.

3. Där har du helt fel och måste nog gå om ordningsvaktskursen igen. Eller bättre köp dig en halvårskurs på något universitet.

4. Nej, i domen står det att rätten inte medger att personen söker skadestånd från poliskvinnan, som privatperson. Rätte mig gärna om jag har fel.

Ja, det förs ju inget tydligt uppsåtsresonemang alls i domen, och det är naturligtvis svagt. Det resonemang som finns, pekar faktiskt, om någonting, snarast på direkt uppsåt:
Men i realiteten är det ju snarast likgiltighetsuppsåt som kommer i fråga. Och då tycker jag att det är skillnad på batongslagen och hundattacken. Når hon slår med batongen är hon naturligtvis inte likgiltig för effekten, på det viset att hon vill att han ska göra som hon säger och lägga sig ner, men jag kan ändå köpa att hon inte är likgiltig till att fyllot skadas i det läget. Däremot kan inte detsamma sägas om att hon tussar hunden på honom. Det är en våldsanvändning som utgör ett påtagligt övervåld relativt syftet, och där hon vet att hunden kommer att bita fyllot. Detta är hon som bäst likgiltig inför.

Jag landar alltså på att batongslagen har utdelats utan uppsåt att misshandla, och således bara är tjänstefel. Att hon skickar hunden på honom visar däremot att hon har varit likgiltig till att utsätta honom för en risk för påtagligt allvarlig skada, och i den delen finns det uppsåt för misshandel. Det är inte bara oförsvarligt, utan uppsåtligt oförsvarligt, att låta en polishund bita ett fyllo bara för att fyllot inte vill lägga sig ned.

Det resonemanget gäller bara direkt uppsåt. Det finns fler uppsåtsformer. Som jag har skrivit ovan, är likgiltighetsuppsåtet det som snarast kan komma i fråga.

Det påstår GW också, men så skriver de faktiskt inte. Vi tar och citerar domen:

Domstolen skriver alltså inte att RS inte ska han skadestånd för att han själv har försatt sig i situationen. Domstolen skriver att han inte ska ha skadestånd av KE eftersom det här inte är ett undantag då en anställd ska utge skadestånd för brott begångna i tjänsten, dvs principalansvaret gäller. Som skäl för detta anger tingsrätten dels att Spiik tidigare under kvällen gjort sig skyldig till relativt grova brott, och dels att han genom egen förskyllan skadat sig på ett sätt som gör att man inte kan hänföra alla hans skador till polisingripandet.

Jag tycker iofs att resonemanget är svagt. Principalansvaret upphör normalt när arbetstagaren begår ett uppsåtsbrott, som det KE är dömd för. Vidare kan det visst vara svårt att med säkerhet konstatera vilka skador som har åsamkats av batongslagen och inte. Men när det gäller hundbetten - som alltså jag tycker att det är mest uppenbart att de har åsamkats RS uppsåtligt - finns ingen tvekan. Bettskadorna kan inte på något sätt blandas ihop med de skador RS säkerligen eller möjligen har tillfogat sig på egen hand. Det är svårt att komma undan misstanken att resonemanget i skadeståndsdelen har tillkommit för att man har tyckt att man har flätat till KE hårt nog som det var.

Hursomhelst skriver alltså domstolen inte att Spiik inte ska ha skadestånd för att han själv försatt sig i situationen, utan något ganska långt därifrån.

Haha ... du är stenhård du i att du inte vill ha denna polis ute på gatan något mer. Jag vill heller inte ha henne där men för att det skall bli skillnad på det här krävs det att polisledningen döms i ansvar i frågan annars sopar man problemet under mattan och låter poliskvinnan ta hela smällen helt själv. Tycker nog inte att hon är helt själv ensam ansvarig för denna felaktiga insats. Fast det är ju hon som skulle kunnat lugnat ner situationen på plats tills kollegor anlände ... nu valde hon att inte göra detta

Putativt nödvärn, orsakat av felaktig kommunikation? Jag förstår hur du tänker, men juridiskt blir det väldigt konstigt. I och för sig kvarstår fortfarande frågan om våldet är uppenbart oförsvarligt, vilket det i sig kan vara, men får du det till att hon var så uppjagad av kommunikationen med LKC att hon trodde sig vara utsatt för en nödvärnssituation blir det alltså mycket svårare att fälla henne alls - och fällas tycker jag att hon ska.

Jag skulle, när jag har sovit på saken, hellre få henne fälld för misshandel, och att polisens personalansvarsnämnd sedan konstaterar att det föreligger särskilda skäl för att inte avskeda henne - kanske av den typ du anger. Som jag har skrivit ovan, tycker jag att det är ganska klart att uppsåt till misshandel föreligger med hundinsatsen. Däremot vill jag inte ha det till nödvärn, och framför allt inte till putativt nödvärn. Putativt nödvärn bör bara tillämpas i undantagsfall när det gäller poliser, av två mycket goda skäl. Det första är att poliser har en helt annan utbildning på, och vana av, att skilja farliga situationer från mindre farliga, så högre krav kan ställas på dem i det avseendet. Den andra är att putativt nödvärn tillämpat rutinmässigt på poliser baserat på deras utsaga inte kan bli annat än ett carte blanche för obefogad våldsanvändning av poliser.

Ditt resonemang är bättre och proffsigare än mitt. Du borde sitta i rätten. Det kanske du gör någonstans

hehe ... domstolen dömer både poliskvinnan och Spiik som felaktiga i denna situation. Skön domstol sådant gillar jag.
Varken Spiik eller poliskvinnan klarar av att avdramatisera sådana här vardagshändelser och är helt riktigt båda delaktiga till en dålig dag i bådas liv.

Nu var det en polis som sköt en man i en bil häromåret och som uppgav att han tyckte sig se att mannen hade en pistol i händerna. Dock hittades en burk redbull i framsätet som mannen kunde ha haft i händerna och åklagaren valde att inte väcka åtal.

https://www.gp.se/nyheter/goteborg/1...edning-nedlagd




I det här fallet kan man utesluta putativt nödvärn. Ser man på filmen så står mannen helt stilla med armarna utmed sidorna medans det är hon som rör sig sakta fram mot mannen. Sen skall man avbryta våldsanvändningen så fort hotet är avvärjt. I det här fallet hade det räckt med att ropa tillbaka hunden redan efter 5 sek. Då var mannen en bra bit ifrån henne och skulle inte ha utgjort något hot längre.

Det skulle kunna vara helt i sin ordning med våldsanvändningen om det verkligen fanns ett uns av fog att tro att mannen skulle spränga gatan (lösa ut någon sort sprängladdning). Detta motsägs av omständigheterna och hennes eget handlande efteråt.

För det fall hon nu på allvar hade misstanke om att han skulle kunna spränga gatan skulle hon omedelbart ha sett till att ha full koll på hans händer och visiterat honom men hon låter honom bara ligga där medans hon istället återupptar kontakten med ledningscentralen och släpper sitt fokus på honom.

En livsstilskriminell som begått en massa vapenbrott, misshandel, grova narkotika, vårdslöshet i trafik, skjutit folk, och gp beskriver honom som en oskyldig två barns far. Kan eventuellt ligga honom i fatet när åklagaren gör bedömningen.

Sedan vet vi inte om han har jävlats och gjort rörelser med mening så att polisen skulle uppfatta dem som rörelser för att dra ett vapen, med tanke på hans tidigare historik.

Frågan är om detta ärende alls gått till åtal om inte filmen funnits och spridits. MÅ kunde lätt ha undvikit att föra ärendet till åtal. Vem skulle egentligen ha drivit sak mot hundföraren i detta läge? Spiken minns ju inget alls. De vittnen som fanns var i första hand sådana som själva var utsatta för brott av den misstänkte. De hade knappast vittnat mot polisen för att stödja den person de själva attackerats av. Kattis hade lätt kunnat hävda nöd om ingen film funnits.

Hade hon varit ett riktigt rötägg så hade hon kunnat ljuga och säga att hon attackerats och tvingats att försvara sig med de medel som stod till buds. Hennes kolleger hade säkert stöttat henne. Eller gäller kårandan bara för manliga rötägg?

MÅ hade lätt kunnat lägga ärendet till handlingarna och underlåta att höra vittnen med motiveringen att det inte kunde antagas förändra bevisläget. Dokumenterade skador kunde ha bortförklarats med att de uppstått vid självförsvar i nöd.

Personligen tycker jag att Kattis löste situationen så bra som hon kunde under dessa omständigheter. Visst kunde saker ha gjorts annorlunda. Men hon står i alla fall för vad hon har gjort och försöker inte skylla ifrån sig på ngn annan. Dessutom löste hon situationen utan att förorsaka den misstänkte allvarliga skador.

Detta fall tangerar Brutus-tråden på flera punkter. Tyvärr fanns där ingen film som tvingade MÅ att driva ärendet till åtal...