Citat:
Ursprungligen postat av
flashbackcreative
2. Uppsåtet ligger i att man faktiskt vill misshandla, att man vill skada i kombination med att det gör ont. Slår du någon på käften och man i förhör säger att det gjorde inte det minsta ont så hannar det som Max på ofredande. Råkar man armbåga någon i trängsel så att smärta uppstår så blir det heller inte misshandel eftersom uppsåtet från gm saknas.
I detta fallet saknas uppsåtet i den mån att poliskvinnas syfte och uppsåt inte var att misshandla honom. Sedan kan man alltid diskutera det, men så som hon säger så finns inte uppsåtet och då får man gå på det.
Det resonemanget gäller bara direkt uppsåt. Det finns fler uppsåtsformer. Som jag har skrivit ovan, är likgiltighetsuppsåtet det som snarast kan komma i fråga.
Citat:
3. I domen står det så jag skrev att tinget nekar skadestånd då gärningsmannen på egen hand försatt sig i situationen.
Det påstår GW också, men så skriver de faktiskt inte. Vi tar och citerar domen:
Citat:
Ursprungligen postat av Sthlms TR
Enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen är arbetstagare ansvarig för skada som denne vållar genom fel eller försummelse i tjänsten endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter. Huvudregeln är således att en arbetstagare endast undantagsvis kan bli ersättningsskyldig för fel som begås i tjänsten.
Katarina Edlund har begått gärningen under sin tjänstgöring. Rickard Spiik var mycket berusad och har själv begått allvarliga handlingar. Han har utdelat slag respektive knuffar mot två personer och han har slagit sönder en ruta och blodat ner en port. Han har fått många skador när han slog sönder rutan och vad han mer har gjort eller råkat ut för i tiden mellan den nu aktuella händelsen och vistelsen på Berns är svårt att veta. Sammantaget är omständigheterna inte sådana att det föreligger synnerliga skäl för att Katarina Edlund som arbetstagare ska vara skadeståndsrättsligt ansvarig för skadorna. Katarina Edlund ska därför inte betala skadestånd till Rickard Spiik utan hans yrkande lämnas utan bifall.
Domstolen skriver alltså
inte att RS inte ska han skadestånd för att han själv har försatt sig i situationen. Domstolen skriver att han inte ska ha skadestånd
av KE eftersom det här inte är ett undantag då en anställd ska utge skadestånd för brott begångna i tjänsten, dvs principalansvaret gäller. Som skäl för detta anger tingsrätten
dels att Spiik tidigare under kvällen gjort sig skyldig till relativt grova brott, och
dels att han genom egen förskyllan skadat sig på ett sätt som gör att man inte kan hänföra alla hans skador till polisingripandet.
Jag tycker iofs att resonemanget är svagt. Principalansvaret upphör normalt när arbetstagaren begår ett uppsåtsbrott, som det KE är dömd för. Vidare kan det visst vara svårt att med säkerhet konstatera vilka skador som har åsamkats av batongslagen och inte. Men när det gäller hundbetten - som alltså jag tycker att det är mest uppenbart att de har åsamkats RS uppsåtligt - finns ingen tvekan. Bettskadorna kan inte på något sätt blandas ihop med de skador RS säkerligen eller möjligen har tillfogat sig på egen hand. Det är svårt att komma undan misstanken att resonemanget i skadeståndsdelen har tillkommit för att man har tyckt att man har flätat till KE hårt nog som det var.
Hursomhelst skriver alltså domstolen
inte att Spiik inte ska ha skadestånd för att han själv försatt sig i situationen, utan något ganska långt därifrån.