Den enda tråden om utveckling och karriärsval

Kan berätta lite om min fotbolls karriär än så länge då jag har tråkigt

Gick från ett division 6/5 lag då jag var 11 till ett division 4 lag som jag spelade för till jag var 16 år. Spelade imponerande bra i A-laget som ung men pga studier så flyttade jag till en stad där jag kom i kontakt med en division 1/2 klubb i Norrland.
I pojklaget dock blev jag utfryst och hade ingen att prata med, jag var den ända av alla spelarna som var själv och jag tappade glädjen för fotbollen och bytte klubb till ett division 2 lag i samma stad. Spelade för B-laget i division 4 och sen debuterade jag för A-laget som 17 åring i division 2.
Nu är jag 18 och slåss om en plats i startelvan och har nu massor med vänner!
Nu har jag en resa till eliten vilket kommer att bli tufft men jag kommer iallafall försöka!

Du spelade alltså Division 4-fotboll från det att du var 11 till 16 år? Trolla bättre nästa gång.

Nej skrev lite för fort kanske, spelade i division 4 lagets pojklag förstås innan A-laget

Glöm inte om du ska lira i landslaget måste du spela utomlands så kirra agent och stick asap.

Jag var en eminent fotbollsspelare som barn. Man har naturligtvis riktigt goda minnen från unga åren med Sanktan och Gothia. Spelade i AIK och BP mestadels under mina barnår. Provspelade faktiskt för Bajen tillsammans med en kamrat en gång (hade givetvis en AIK-tröja under). Fotbollen stred dock en hård kamp emot hockeyn, där jag om möjligt(!) var en ännu mer prominent talang. Jag hade säkert kunnat bli en hyfsad spelare även på seniornivå om jag hade fortsatt. Fotbollen är väl mer tveksamt.

Mitt idrottsliga haveri grundar sig i alkohol och damer. När man var i yngre tonåren så var det förstås kul att springa runt med finflickorna på Malmen. Därutöver så introducerade man sig till alkohol som dessvärre ledde till att seriositeten och ambitionen i någon mån försvann. Detta i kombination med att jag for västerut i landet för internatskola delar av min gymnasietid. Då var det över.

Dessa dagar så spelar jag stundtals spontanfotboll/korpen med vänner och fd barndomsvänner i Stockholm. Nu har det inte varit mycket av på grund av årstid och tid i allmänhet, men vanligtvis brukar vi försöka spela någon sen kväll i veckan i alla fall, oftast på ÖIP.

Hej!

Jag var själv hyfsat bra på att sparka boll och ffa springa och tackla fram till 14-16 års åldern ungefär.

Visst hade man förhoppningar på att bli bra men jag kände ändå att det inte var min sport.

Närstående till mig (läs: morsan) hade dock större förhoppningar och jag kan känna lite att man misslyckades.

Men, då undrar jag lite, om man kollar på kids som verkligen är riktiga talanger (till skillnad från mig som var en pseudo-talang) så undrar jag nu; hur känns det när man varit en riktigt lovande ungdomsspelare/junior och sen inte blir nåt alls som senior? Tex debuterar i allsvenskan som 15-18 åring och sen inte blir nåt speciellt.

Inte bara det att man "misslyckas" inför sig själv, jag kan misstänka att pressen från anhöriga och vänner är ganska stor och sen blir det bara som en stor ballong som spricker.
Hur hanterar man det egentligen?

Spelare som jag tänker på: Niklas Bäkroth, Andreas Vaszguez, (kanske dåliga exempel för de kom ju ändå till a-svenskan men man hade nog hoppats på mer...) men det finns många många fler....

Niklas Bärkroth är ju nästan A-landslagsspelare, så kanske inte helt har försvunnit.

OnT: Min erfarenhet säger mig att det finns 2 olika reaktioner:

1. Du harvar på i förnekelse och slutar som en decent superettanspelare på 35 år utan utbildning

2. Du inser dina begränsningar och byter till kompislaget som 22-åring. Dominerar alla matcher i div 4 och får en civil karriär. Använder juniorlandskamperna på CV:et.

Trådar sammanfogade.

/Moderator

okej! min tråd flyttad! inga problem

tack för svar! det var ur spelarnas perpektiv.

men hur tror ni föräldrar till lovande spelare som misslyckas känner???

kan komma på en; tony flygare, som måste ha gjort morsan ganska besviken.

morsan verkar ha sagt till tony hela tiden att fotbollen bara är en lek o att han skulle satsat på skolan...

tycker lite synd om morsan faktiskt....

kommer ihåg när man som 16 åring fick spela med juniorlaget när vi mötte hammarby! herregud!
om jag inte minns fel spelade pinonces arces o de snubbarna där då! var knappast två eller trea på bollen! snarare fyra eller femma! tjoff tjoff sa det! o kallt som fan var det däruppe i norrland (allt norr om småland är väl norrland???)

Är en 18 årig keeper som precis blev klubblös när laget la ner. Känner att jag har flera år kvar att lira men frågan är om jag är redo att ta steget till herrfotboll. Tänker mig division 4-5 iallafall. Skulle ha spelat min sista säsong nu i serien P18-19 2C.

Förstår själv att jag inte kommer komma in och ta första platsen direkt. Men vill komma in i tempot och spelet så kanske jag har en chans att utvecklas lite till. Söker därför en klubb i Stockholm, söderort.

Hejsan!

Det är så att jag har en lillebror i 13 års åldern och jag anser att han har talangen för att bli proffs i framtiden (inte världsklass). Han spelar regelbundet i sitt lag. Han spelar i ett lag vars A-lag spelar i Division 5. Jag har länge ansett att det är dags för honom att byta lag till en av de bästa lagen i staden (IFK Göteborg, BK Häcken osv...). Men han säger alltid att det är tidigt att tänka på det nu men det tycker inte jag, därför frågar jag er på flashback vad ni tycker om detta? Är jag för på och ska jag låta honom själv få välja när han ska byta lag eller är det dags?

Mvh