Citat:
IF hävdar att namnteckningen då försäkringen tecknats inte är
den dödes.
Det finns en person som kan tjäna på att förfalska namnteckningen
och det är förmånstagaren, dvs. Johanna.
Det är alltså fullt möjligt att den döde mannen aldrig visste om
att det tecknats en livförsäkring på honom som gjorde att 2,5
miljoner skulle betalas till Johanna om han dog. I så fall, om
han hade vetat, hade han kanske varit mer försiktig när hon
fanns i närheten...
–
den dödes.
Det finns en person som kan tjäna på att förfalska namnteckningen
och det är förmånstagaren, dvs. Johanna.
Det är alltså fullt möjligt att den döde mannen aldrig visste om
att det tecknats en livförsäkring på honom som gjorde att 2,5
miljoner skulle betalas till Johanna om han dog. I så fall, om
han hade vetat, hade han kanske varit mer försiktig när hon
fanns i närheten...
–
IF kan tydligen inte bevisa det de påstår. Som det viktigaste för dem, att det inte är mannens namnteckning. Då är avtalet giltigt.
IF arbetar utifrån att de vore särskilt trovärdiga. Är de det? Räcker ord mot ord i brottmål?
Jag anser det är oskickligt av dem att ta ett civilmål till den nivån ett brottmål har i beviskrav.
Om man utgår från normalfallet så gifte sig mannen frivilligt och då fanns det en tid när han var kär och ville ta hand om fru och barn i det fall han skulle avlida. Jag utgår ifrån att det inte går att bevisa att Johanna förfalskat namnteckningen, och därför går IF vidare för att hitta andra skäl till att inte göra utbetalning.
Att se till att räkningar betalas, är inte förfalskning. Jag tror faktiskt att IF blir tvungna att betala ut pengar till Johanna med ränta. De skulle ha nöjt sig med att vägra betala ut, för då hade bollen legat hos motparten. Nu har IF visat att de bara ha förtal att komma med.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
