Citat:
Ursprungligen postat av
Hlewagastir
Det här resonemanget passar mer in på folk födda på 60- och 70-talet som direkt upplevde att de fick det sämre än föräldrarna. Men dagens ungdom har föräldrar som var unga under 90-talskrisen. Dvs det är helt självklart för dem att stabilt jobb och bostad bara är till för några få.
Tycker unga vuxna lyser med sin frånvaro kring Greta, de som är för gamla för att skolstrejka men som är för unga för att följa MSM. (Studentpolitiker räknas inte, det är ingen riktig strejk om det förbättrar karriären)
Håller inte riktigt med om den uppdelningen. De som var unga (säg mellan 20 och 30) under 90-talskrsien skaffade nog oftast inte barn förrän
efter att krisen var över, fram emot 2000-talet, då de förhoppningsvis hade erövrat en stadigare position. De som aldrig kom tillbaka till en rimligt stadig ställning inne i samhället utan blev kvar i utanförskapet har nog, i många fall, inte skaffat några barn alls (inte efter krisåren i alla fall), eftersom de helt enkelt inte haft råd. De barn det i så fall handlar om är idag typ mellan 14 och 20 år, de troende kärntrupperna i Greta-sekten är litet äldre än så. Gretas jämnåriga och yngre är mer hangarounds.
Det är ju mycket påtagligt att (etniskt) svenska föräldrar skaffar sina första barn allt senare, och det beror just på problemen med att socialt och ekonomiskt ta sig in i vuxenlivet.
Dessutom: bara för att föräldrarna i en del fall har berättat för sina barn om svårigheterna med att ta sig fram innan de föddes eller under den tid då de var mycket små, och för att de har sett "gig economy" och ökade sociala klyftor etablera sig betyder det inte att de lugnt och stoiskt har
accepterat att det måste se ut så. Även barn som är födda efter att folkhemmet började krisa kan mycket väl växa upp med, eller lägga sig till med, en tydlig uppfattning att det inte är okay med ett samhälle med så höga trösklar och så mycket kommodifiering som idag. Även om det idag inte finns så många politiker som tydligt tar strid mot detta.