Citat:
Ursprungligen postat av
rskworpb
Han kan vara oskyldig till alla konkreta påståenden som kvinnan kommit med och han kan ha bevis mot dessa påståenden vilket han hävdar.
Det är inte samma sak som att han har bevis för att han inte har utsatt henne för något alls. Något sådant kan förstås ingen bevisa.
Nu ska vi se så jag hänger med i tankegången.
Hon påstod alltså från början att han bett om nakenbilder.
I denna tråds första 8000 inlägg så betydde det enligt alla googlejurister att han via digitala medier var skyldig till grooming av minderårigt samt grovt barnpornografibrott.
Hon polisanmäler honom också sedan för detta. Förundersökning pågår.
När du skriver att han kan vara oskyldig till detta så är han ändå på något sätt halvt skyldig.
Det som framkommit från kvinnan själv är att han lajkat henne på Tinder och suttit i en soffa där han funderat runt att ta hennes oskuld (samtidigt som hon i sociala medier vittnar om fördelen i att ha sex med äldre män)
Frågan är vilken brottsrubricering man ska tillämpa oavsett bevisläget. Det finns ännu ingen lag mot superlajk på Tinder. Ej heller att föreslå frivilligt samlag med någon som fyllt 15.
Så det finns inget att bevisa där heller.
Så vad består den halva skulden i?
Då återstår en moralisk skuld naturligtvis. Som förvisso inte kan bevisas.
Så skulden består i ett icke verifierat möte i en soffa där ingen vet vad som sagts?
Det går. Arken att bevisa eller motbevisa. Men det kan aldrig vara en halv skuld