Den STORA tråden om hen, hän och h*n [Sammanfogad]

Norge har statsministern Erna Solberg. Hon är född i Bergen. Norge har med ett par skillnader övertagit Sveriges kodning av personnummer med jämn/udda siffra för biologiskt kön.

Utgivningen i april 2015 gäller Svenska Akademiens ordlista (SAOL-14).

SAOB-artiklar i höjd med HEM gavs ut 1930 och det kommer att dröja minst 20 år innan SAOB-2 kommer dit. Först ska SAOB-redax knåpa ihop och utge SAOB-avsnitten Y–ÖVÄRLD. SAOB = Svenska Akademiens ordbok som är ett mastodontprojekt.

Mera intressant än SAOL blir Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO/SASO) utgåva 2 med artikel hen. Där väntar vi oss en stilanvisning och kanske förklaring av de två betydelserna som antytts i denna tråd.

Okej, tack

De som använder hen gör det i allmänhet istället för att använda han/hon, vederbörande och liknande samt om människor som själva vill kallas hen istället för han eller hon. De som vill gå längre än så är nog få.

Språkrådet skriver en del om saken. Sök på hen i deras frågelåda: http://www.sprakochfolkminnen.se/spr...rageladan.html

Mja, jag skulle nog snarare säga precis tvärtom. Okänt är det knappast, även om det antagligen ännu inte finns några djuplodande frekvens-studier el.dyl.
(Eller menade du okänt ur en preskriptiv snarare än deskriptiv vinkel? Alltså att "reglerna" är okända för brukarna?)

Och nog verkar ju användningen vara precis godtyckligt: jag använder det istället för han/hon (och skulle t.o.m. tveka på att använda det i mera formell text), några använder det så ofta det bara går, några blir så rasande över hela ordet att det börjar tugga fradga.

Men eftersom du efterlyser mera info så... här är en ledare från Språkbruk (tidskriften från svenska språkbyrån i Finland) 3/2012, och här deras snabbsvar på frågan. Samt en spalt som ingått i tidningen Pohjola-Norden 2012.


Har någon f.ö. läst igenom hela denna tråd på sista tiden? Mitt minne säger mig att den startade långt innan hen på något sätt var allmängods ens som idé. Skulle antagligen vara intressant att sätta sig ner och läsa allt i en svepa för att se hur stämningarna förändrats.

Hittade ännu en intressant artikel: Hen i Sverige och i Finland.

Nja, jag menade snarare att det vore märkligt att ett ord vars användningsområde är helt godtyckligt, (både ur deskriptiv och preskriptiv synpunkt) ens har existensberättigande? Jag är inte så bevandrad i språkhistoria, om hur nya ord dyker upp,men om jag förstått saken rätt så kommer det komma riktlinjer för hur hen bör tillämpas i svenska språket.

Tack för artiklarna, läser dem nu.

Nej, det kommer inte några "riktlinjer". Möjligen kan det vara så att olika institutioner och större företag väver in det i sina egna skrivregler.

Jag postade ju en länk till Språkrådet ovan. Det är inga "riktlinjer" men väl rekommendationer från Sveriges officiella språkvårdsorgan. (Jag vet inte hur man direktlänkar, men sök på hen och titta sedan framför allt på svaret på frågan "Hur används pronomenet hen?" och följ länkar där.) Det Aspsusa länkar till verkar komma från en finlandssvensk motsvarighet till Språkrådet. Hur mycket mer officiellt kan det bli?

Problemet är att varken Språkrådet eller Svenska Akademien (när de väl säger sitt) bestämmer över språket, det gör språkbrukarna, och i just denna fråga råder det väldigt olika uppfattningar, som Aspsusa också varit inne på och som man kan se t.ex. i denna tråd. Vissa vill säkert att Språkrådet ska ta bestämt avstånd från allt användande av hen och att SAOL inte ska ta in ordet.

Man kan ju tillägga att många tycks tro att det finns ett överordnande språkorgan som bestämmer över språket. Det visar ju inte minst denna fråga efter "riktlinjer". Jag påpekade detta tidigare i tråden och fick då som svar att jag inte var "beläst" i tillräcklig utsträckning.

Det spelar, precis som du understryker, ingen som helst roll vad Språkrådet, regeringen, kungen eller fan och hans moster säger. Det utgör inget tvång för talarna.

Det är en balanserad skrivning. Beklagligt att Språklådan sätter sitt ljus under skäppan genom otymplig adressering.

http://www3.sprakochfolkminnen.se/sp...;objekttyp=lan

På vilket sätt hade du önskat att de varit mindre balanserade och smidigare i sin adressering? Hur hade det i sin tur förbättrat något?

Jag ber om ursäkt för det påhoppet, du är uppenbarligen mer beläst än mig i detta ämne. Jag skrev i en upphettad situation efter en diskussion med en kamrat och jag var i behov av ett "snabbt svar".

Angående "riktlinjer" och att det inte finns något tvång för hur folk använder ord. Jag håller inte med dig här. Visst kan man pratar hur som helst, benämna äpplen som päron och kalla mor för far, men det finns ändå ett rätt eller fel. Men jag hävdar fortfarande att det måste finnas riktlinjer för hur språket används, annars undermineras ju syftet med språket. Om vi gör liknelsen med språket som ett spel så är "riktlinjerna" själva reglerna som krävs för att språket ska vara användbart och som består av definitioner m.m. Det spelar sedan ingen roll hur reglerna uppstår även om det förmodligen alltid sker på ett pragmatiskt sätt.

Jag är rädd att vi talar förbi varandra, kan vi hitta ett annat ord som likt "hen" vars användande är godtyckligt?