SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Alls icke. "Vilket" anger att det rör sig om ett bestämt val mellan två alternativ. "Vad" är öppnare, och kan gälla vad som helst, varpå två tänkbara alternativ följer.

I det aktuella fallet är det två helt olika saker, varvid det öppnare »vad« passar bättre.

"Vilket" ger dessutom ett fonetiskt mycket distinktare intryck, alla dagar i veckan.

Ehuru morfologiskt desarmerat och därvidlag olämpligt.

Varför det?

Därför att fiskbullar och Norge inte är en uppräkning av alternativ. Det är snarare olika sätt att uttrycka samma sak (dvs animositet gentemot vårt västra grannland) och då passar »vad« bättre.

När ska då "vilket" användas?

Om du läser ovan, i de inlägg som tillhör den här konversationen, så finner du svaret. Jag håller med dig om att »vilket« är mer distinkt och passar följaktligen bättre när det rör sig om rena jämförelser. När det däremot, som i fallet fiskbullar/Norge, handlar om olika uttryck för samma sak är »vad« lämpligare.

Det finns dock inget som säger att det inte går att använda »vad/vilket« överlappande.

"För människor som levt och frodats i ett givet socialt system är det förmodligen omöjligt att sätta sig in i perspektivet hos dem som ser fram emot systemets undergång utan någon särskild fasa, eftersom de aldrig kunnat förvänta sig något av det."

Varför, rent grammatiskt, innehåller meningen inte en dubbelsyftning/felsyftning("eftersom de aldrig kunnat fö..." skulle kunna åsyfta både "människor" och "dem")?

Vad menas med "herrarna i hagen"? och hela dess ljusaste etymologi

Förmodligen att det handlar om ett samhälle där drängar och pigor utgjorde arbetsfolk och om de svårigheter och ansvar som ett snedsteg kunde medföra för en ung flicka dåförtiden.

Hej!

Håller på med ett arbete om fonetik och fonologi i en SVA-kurs och behöver lite hjälp!

Ett av de ordpar som ska analyseras är:

armen – armén

I facit till en tidigare uppgift om detta, och liknande ordpar, står:
"betoning på första, resp. andra stavelsen, annars är
orden likvärdiga, det skiljer sig alltså bara eller huvudsakligen i
betoningens placering".

Liknande står det i kurslitteraturen.

Dock tycker jag, när man uttalar ordet (på stockholmska i mitt fall) att armen har kort /e/, d.v.s. fonemet/"ljudet" [ɛ], medan /e/ i armén är långt, d.v.s. [eː]. Det jag menar är, visst är det inte bara betoningen som är annorlunda, utan även vokallängden, vilket på svenska också leder till olika e-ljud?