SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Nä. Inte om det är "allmänt känt" i alla fall. Ja, alltså om man använder citatet illustrativt på något retoriskt fiffigt sätt.

Självklart använder man det förbehållet och fyller sina texter med onoterade sentenser (och beklagar att man inte kan ta ansvar för andras obildning) för att framstå som så oerhört intellektuell att man betraktar nästan allt man läst av klassiker som ett självklart allmängods.

Söker du ett ord som beskriver att det är en komediserie som är inspelad inför publik finns det inget riktigt ord. På engelska är det sit-com recorded in front of a live audience. Om humorn är baserad på situationskomik. Annars får det bli comedy show recorded in front of a live audience (typ av komik ospecificerad) eller något i stil med det.

Att använda det som inledning eller avslut har jag full förståelse för, men menar du att du skulle vilja använda det i den löpande texten i rapporten?

Nä, som inledning har jag tänkt.

Hej,

jag efterlyser en förklaring till varför man särskriver exempelvis "filosofie kandidat" och "medicine studerande". Instinktivt vill jag nämligen skriva "filosofikandidat" respektive "medicinstuderande"...

Är det alltså någon betydelseskillnad mellan begreppen "medicine studerande" och "medicinstuderande"?

Det ser stekigare ut med medicine.

Det är en stilskillnad. Det senare skulle i en statlig utredning ha en statusmässig klang på nivån medicinman. I ledig stil skriver man medicinstuderande. I talspråk väljer men det effektivare ordet medicinstudent, kanske.

Finns det någon skillnad i betydelse mellan "genial" och "genialisk"?

Inte enligt ordboken. Den äldre formen är genialisk (1810) kontra genial (1841). Den kortare formen »genial« är mer än dubbelt så vanlig på webben. Förhållandet är ungefär detsamma i svensk dagspress, 5—2 till genial.

Mitt språköra varnar för att det finns lite Åsa-Nisse över att vara genialisk.

Kanske påverkas tolkningen av att ändelsen "-ish" i engelskan ofta används i försvagande syfte.

... -ish = having a touch or trace of ... somewhat ... approximate ...

Slutsats: Man bör ha goda skäl för att slita tangenterna -isk.

Vad utgör ett interrogativt pronomen för satsdel?

Ex.
Vad köpte du?

köpte = predikat
du = subjekt
vad = ?

I det här fallet direkt objekt.

En till då!

Meningen Kom, låt oss städa köket!

Kom står alltså som imperativ, en uppmaning. Men vilken satsdel blir det?