Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Schrödinger's katt-allegorin (såsom Schrödinger menade den) är i sin korrekte användning (som jag lutar mig åt) en kritik av Einstein.

Så: Nej.


Jag sysslar inte med kausalitet utanför funktionsområdet av den kände form av kausalitet. Jag börjar som alltid från dom observerbara/mätbara/deduktiva kosmiska initial-villkoren, som per se inte förutsättar "observation, beskrivning, uppfattning," för interaktion.


Att den externa verklighet i individen får en viss subjektiv tolknings-marginal.

Om detta är sant, och jag förstått det riktigt, varför kan jag inte då manipulera min upplevelse till att t ex bli helt och hållet njutningscentrerad? Varför skulle jag föreställa mig en så relativ och inskränkt värld som denna? (bara det faktum att jag ställer mig frågan antyder att det är så jag upplever den, och att jag önskar - eller kan tänka mig att önska - någonting annat). Med tanke på att vissa saker upplevs mer behagliga än andra bör mitt sinne då ha förmågan att manipulera lagar, regler, människor, städer, och jorden på en meta-basis och inte bara en individbaserad. Detta bör vid det här laget rimligtvis redan ha skett. Kritik mot detta kan motiveras med allt från begränsad fantasi till självplågeri, men i takt med att mitt sinne upptäcker vad den upplever behagligt borde det tendera att omvandla världen till "ett paradis i stunden". Jag kan inte köpa det statiska, på många sätt oföränderliga och enfaldiga som skulle vara resultatet av denna teori om den var giltig.

Det är en sak här som är så lustig. Komisk och samtidigt tänkvärd.

Jag vet att t.ex TS har fel när han säger att just han är den enda som existerar. Jag vet det pga min egen perception naturligtvis. Jag kan dock aldrig någonsin bevisa för denne att så är fallet. Lika lite kan jag bevisa/motbevisa för mig själv att inte jag är den enda som existerar...

Jämförelsen med katten är ingen kritik mot Einstein utan mot Bohr naturligtvis. Mot Bohrs påstående att inget sker förrän det observeras. Och det är ingen kritik utan bara en åskådliggörning på makronivå som blir absurd för det logiska intellektet.

Så du håller inte med Einstein men du håller ju inte med Bohr heller?


Du menar kausalitet i klassisk newtonsk fysik och inte på kvantnivå då förstår jag.

Mja, det vet du ju inte. Bohr skulle inte hålla med. Härav Schrödingers katt.


Käre Bogomil, individen har hela tolkningsföreträdet.
"The world exists in you, as you." Yogananda.

En förklaring, som visserligen saknar belägg (men det gör ju hela solipsism-teorin också så...), skulle kunna vara att "solipsisten" är inne i ett slags tillfälligt upplevelse-scenario (alltså ett slags spel), och inuti denna begränsade tillvaro kan solipsisten inte använda alla sina förmågor samt så minns/vet han inte att han är skaparen utan han är mer eller mindre en i mängden.

Ifall man hela tiden och ögonblickligen kan få exakt vad man vill så skulle nog överraskning och begränsning låta ganska så lockande.

Du har rätt; I stand corrected. Men det gör ju inte feltolkningen av katt-allegorin mera valid.


Jag håller definitivt inte med Einsteins deterministiska orientering, men i detta fall inte heller med superpositions-tolkningen.


Har jag svårt för att relatera till, eftersom jag inte är bekant med nån verifierat mikrokosmisk typ av kausalitet.


Nu är jag dels inte nån anhängare av icke-falsifierbara auktoritets-argument, och även om jag skulle göra undanntag skulle Yogananda allmänt ligga långt ner på min liste (förutom när han relaterar till relationen mellan doktrinalism och meditation).

[quote] Nej, det kan ju finnas fler varianter.

Mer sagt som en ironisk fråga fetersom kausaliteten bryter ihop på kvantnivå.


Yogananda är väl inte min husgud heller, men det är intressant att de vise männens världsbild liknar kvantfysikernas. Schrödinger uppskattade advaita väldigt mycket, visste du det?

Han skrev i sin bok "Meine Weltansicht":

“This life of yours which you are living is not merely a piece of this entire existence,

but in a certain sense the whole; only this whole is not so constituted that it can be

surveyed in one single glance. This, as we know, is what the Brahmins express in that

sacred, mystic formula which is yet really so simple and so clear; tat tvam asi, this is

you. Or, again, in such words as “I am in the east and the west, I am above and

below, I am this entire world.”

Det är inte komiskt, det är skrattretande. Det är inte tänkvärt, det är tänkovärt.

Orka slösa sitt liv på att försöka greppa medioker fantasi.

och när man dör blir ens pusselbit bara en annan form i universums(guds) pussel.
Se nirvana hinduism.
Det jag menar detta är bara en modern tolkning religion.

brukar känna likadant när jag åker bil och tittar på träden "varför är de formade sådär? varför är planeterna runda?" "är det bara allt som kretsar kring mig?" "tittar alla konstigt på mig eftersom de vet vad jag runkar till?"

Nu tror jag inte på solipism men tycker ändå att den som filosofi är tämligen hållbar. Det kan alltid vara som så att när du läser dessa verk så skriver du dom samtidigt även om du faktiskt helt enkelt inte kan förstå att så är fallet. Deras storslagenhet kan även den vara en egenkonstruktion.

Men som sagt så är inte solipism något som tilltalar mig. Främst för att inget direkt tyder på att så faktiskt är fallet. Det är en typ av teori som pågrund av att den gör allt annat subjektivt är omöjlig att motbevisa då även eventuella motbevis helt enkelt skulle kunna vara mentala konstruktioner. Utöver det så är det en farlig filosofi att leva efter för om det faktiskt är som så att man har fel kan konsekvenserna vara enorma. Men visst tycker jag själva tanken är intressant.

Ja det är just det som är den olösliga paradoxen .