Brevbäraren som försvann, Bosse Jansson Stockholm 1976

Intressant. Du, eller någon annan, vet inte var farbrodern hade sin tandläkarpraktik?

Efter Bosses försvinnande försökte utredarna få fram vilken tandläkare han brukade gå till. Tyvärr kunde de inte få fram den uppgiften.

Eftersom hans farbror var tandläkare skulle han ev. ha kunnat besökt dennes praktik? Vet inte om detta kom att bli utrett?

Eftersom Bosse var så ung, så kan man antaga att hans tänder var i gott skick och att han inte behövde uppsöka tandläkare så ofta.

Värst vilken fart det blivit här på tråden, just när somliga börjat dödförklara den…
Tillåt mig komma med lite sakkunskaper om Aspergers syndrom. Idag använder man egentligen inte det uttrycket längre utan pratar hellre om störningar inom autismspektrat. As tillhör den lindrigare delen av denna störning. Det rör sig alltså inte om ett absolut tillstånd – antingen eller – utan en glidande skala där du också som person kan röra dig på skalan.
Kusinens berättelse om hur Bosse var som barn ger en ganska tydlig bild av ett barn med denna störning, förmodligen i ganska lindrig form. Nu minns jag inte alla detaljer, men jag kommer bl.a. ihåg att han kunde alla spårvagnarnas tidtabeller utantill. As kan ”växa bort” dvs det är inte alls säkert att man uppfattas så udda som vuxen. Man har kanske kvar en del ”nördiga” specialintressen och man har lite svårt med nära sociala kontakter. Mitt eget minne av Bosse är inte alls någon ”kuf” och det har heller ingen annan som kände honom sagt.
As bör inte ha varit något hinder för en akademisk karriär, tvärtom, jag tycker det verkar vara rätt vanligt i de kretsarna (har inga vetenskapliga belägg för det). Men tidigare här på tråden har en person som själv har Asp berättat om varför h*n tyckte brevbärarjobbet var så lämpligt. Bosse trivdes säkert bra med det. Sen var det också så att kommunisterna förväntades vara proletära. Jag vet många som jobbade så dessa år, men som senare blivit både professorer o annat fint. Bosse kom ju inte från en familj med akademiska traditioner men han tog studenten och då förväntades det nog att han skulle plugga vidare. Därför skämdes han nog lite inför släkten för att han inte gjort det.
Tilläggas kan att Asperger inte är en psykisk sjukdom och att det inte ökar risken för självmord.
En sak till jag kom på: han utsattes verkligen för stora påfrestningar åren 69-71. Men det var inte då han försvann (alltså ev tog livet av sig). Däremot måste han ha mått väldigt dåligt och varit ett perfekt objekt för en agentvärvare som erbjöd en fadersgestalt (ett inte ovanligt scenario).
En sak till. Ett utmärkande drag för honom enligt kusinen var hans starka känsla för rätt och fel. Det vittnade också ÅW om när vi träffades. Som Asperger var det nog inte känsla för rent spel i största allmänhet utan nästan en fixering. Men hur rimmar det då med att han skulle låtit sig värvas som agent? Han måste i så fall varit övertygad om att han gjorde rätt. Enligt Forsberg trodde verkligen många spioner att de gjorde en insats för världsfreden – vilket de för resten ofta gjorde också! Om han var övertygad om det var ett dubbelspel inget som helst problem för honom. Han höll isär sina olika världar helt enkelt, det skulle han ha lättare för än de flesta andra av oss.

Detta skriver i alla fall Sundling i sin artikel i Z från 1990:

OK, bra! Då vet vi att inte heller PL la märke till något ovanligt med Bosse, så sent som på lördagens eftermiddag. Men det skulle ju inte skada att prata med PL en gång till, med kännedom om sådant som kommit fram i tråden. S2:s nya samtal med kusinen och Hoxhas med ÅW gav ju en del nytt.

Julefrid!

Ja, detta gav ju en del nytt.

Som jag förut har skrivit, så tog jag upp detta ang. PL under mina samtal med Sundelin. Han hade ju träffat och intervjuat honom vilket han också omnämnde för mig. Tyvärr hade det gått över 20 år sedan denna intervju gjordes och Sundelin kom inte ihåg något som kunde ha hjälpt oss att få fatt i PL.

Den här personen är för tillfället den absolut mest intressante att få prata. Veriori gjorde ett försök men fick då tag på fel person. Dessutom har han ju ett både vanligt för- som efternamn.

Undrar om PL var i Bosses egen ålder 1976? Var bor han numera någonstans?

Har precis tittat lite i Sveriges befolkning 1980. Finns faktiskt inte så många personer som jag trodde det skulle finnas. Har då tittat på män födda under 1940- och 50-talet. Det fanns bara två personer med detta namn födda i mitten av 1950-talet. En boende i en Stockholmsförort och den andre i Skåne.

Personer med detta namn födda under 1940-talet var flera. Kollade extra på dem som bodde i Stockholm med omnejd. Fick då fram tre stycken.

Skulle det bara gå att få fram ungefärlig ålder på honom 1976, så skulle det kanske gå att få fatt i honom.

Skiss till agenda för 2015

Tankar om samtal med PL, universitetsstudier och självmordshypotesen
Jag ser också PL som en högintressant att prata med i synnerhet i relation till självmordshypotesen. Man bör betänka att, så som resonemanget har gått här i tråden om självmordshypotesen, att Bosse bör ha suttit i föreningslokalen och sagt hej då till PL och samtidigt haft ganska mörka alt. befriande tankar i sinnet. Detsamma bör ha gällt då Bosse satt på hamburgarbaren och svarade på frågor om världens länder/huvudstäder några kvällar innan. Märkte PL verkligen inget ovanligt med Bosse?

En fråga som definitivt bör ställas och som jag inte kan minnas har rests i denna tråd är vad exakt Bosse arbetade med i föreningslokalen den där sista kvällen. Var det rutinarbete eller var det så att han gjorde färdigt något han arbetat på en längre tid eller var det så att han bläddrade i något till synes trivialt? Det vill säga vad gjorde Bosse där och föreföll han arbeta målmedvetet eller bara hängde han där?

I anslutning till detta, och de senaste dagarnas diskussion om studier, bör vi ställa oss frågan om Bosse var impulsiv eller om han kännetecknades av planlagt handlande. Så som vittnen beskrivit honom förefaller det senare gälla - vilket gör det intressant att veta vad Bosse pysslade med vid den sista kända iakttagelsen av honom i livet.

Sen går det förstås inte att dra några definitiva slutsatser oavsett vad PL säger då ett självmord både kan vara resultatet av en långdragen härbärgerad tanke- och känsloaktivitet likväl som det kan vara en impulshandling i stundens ingivelse eller som triggas av en händelse/kris.

Om det senare gäller, en händelse/kris, är tidpunkten för försvinnandet ganska - men inte idealisk - för att misstänka att det vid tidpunkten för Bosses försvinnande är så att den hyffsat insiktsfulle personen, vilket Bosse kan förmodas ha varit, inser att en termins slit inte kommer att ge avsedd utdelning. I det sammanhanget är det extra intressant att få en bild av omfattningen på Bosse Janssons studier. Det är inte så där särledes vanligt att studenter begår självmord för en missad tenta. Är det emellertid en tenta i en hel serie av misslyckade tentor så är sannolikheten emellertid högre att det utlöser en kris hos studenten. Vittnesskildringar rörande Bosses sinnesstämning talar emellertid - i nuläget - emot detta alternativt så var Bosse skicklig på att dölja sina känslor för omgivningen, vilket också omvittnats i tråden.

Summering
Sammantaget utifrån ovanstående, men också från tidigare inlägg, förefaller följande vara intressant att försöka undersöka under 2015:

1. Samtal med PL om hans syn på Bosse i allmänhet, Bosses sinnesstämning i föreningslokalen, vad Bosse arbetade med i föreningslokalen vid tidpunkten för försvinnandet.
2. Bosses universitetsstudier, omfattning, inriktning, hur många kurser han antagits till och slutfört/inte slutfört.
3. Sjukvårdsjournaler - Både från somatisk som psykiatrisk vård.
4. Eventuell förekomst i Stasis arkiv bör försöka klarläggas.
5. SÄPO och Polisutredningen, är alla möjligheter uttömda här? Även om vi inte kan få loss mer om Bosse specifikt, kan det finnas information i SÄPOS arkiv om föreningar (exempelvis Skanderbeg), adresser eller personer runt Bosse som kan ge oss ledtrådar? Det är sällan helt omöjligt att lägga pussel genom att jämföra information från olika akter.
6. Förekomst av konstaterad psykisk sjukdom och/eller självmord i släkten, kan kusinen berätta något mer?
7. Naturintresset, är det bara en missvisande uppgift som florerat i tråden?

Fyll gärna på listan, att ha det sammanfattat gör det enklare att bocka av.

Enligt Sundling:

Typohesus:SÄPO och Polisutredningen, är alla möjligheter uttömda här?
Personligen har jag inte släppt skåphistorien, är förvånad över att den inte fått större genomslag här. Det är inte så konstigt om man inte reagerade på posten när polisen kom och bad att få titta i skåpet. Det är bara i ljuset av det vi nu känner till som det blir underligt. Det måste ha varit ganska nära inpå försvinnandet, senare måste ju skåpet ha öppnats och getts till någon annan. Det är mycket möjligt att det var samma polisavdelning som var där bägge gångerna, det är inte det som är poängen. Poängen är att det måste ha varit Säpo! Själv är jag övertygad om att Säpo har mycket mer information om vad som hände Bosse än vad man velat ge ut.
Är väl på tiden att man kommer fram med det nu, det har ändå gått 40 år! Vem skyddar man fortfarande?

Det är inte det att jag misstror Sundling men jag föredrar primärkällor.

Hur det förhåller sig med SÄPO är jag oklar över. Det som emellertid jag fann märkligt var att SÄPO inte ville/behövde ange omfattningen på Bosse Janssons akt. Vi vet alltså inte om det var lite, allt eller mycket som SÄPO valde att delge oss vanliga medborgare rörande Bosse Jansson.

Apropå Skanderbeg... Jag försökte få ut Säpos papper på Skanderbeg. Jag fick ett svar från en jurist på Säpo, skickat med rek med svar! Svaret var något i stil med "Vi tänker inte lämna ut någonting som helst om detta. Det betyder inte att vi har eller inte har någonting."

Du menar Sundelin?